Dagis o BVC gick bakom ryggen på oss och tvingade på oss ett möte

Jag är så jävla arg. Har just kommit hem från utvecklingsamtal på dagis. När vi kom dit så var det en sköterska fr BVC där också och de påstog att vi inte tog hand om våran dotter och att de tycker att hon är för tjock. Får de bara tvinga oss att bara sitta där och höra på allt skitprat de säger utan att vi kunde ha sagt att vi inte vill träffa dem?

Sköterskan på BVC har pratat om det där förut och vi har sagt att det inte är något problem men nu är dagsi på nåt jävla sätt inblandat också.

Får de göra såhär utan att vi ville det? Är det inte vi som bestämmer om vilka som ska disskutera vår dotter?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-01 16:05
Jag läser allt ni skriver och jag hinner inte med att svara men jag ska fortsätta läsa senare ikväll. Jag ska prata med min sambo också och visa vad ni skriver , att ni alla tycker att hon är överviktig på riktigt och inte bara rund som vi tycker. Kanske har vi valt att inte vilja se men när så många säger att vi gör fel känns det konstigt. Jag skriver mer senare.

Ja du Ts... jag lider med dig...
Jag väljer att vara anonym för att inte outa någon i min familj som inte vill det.

När jag träffade min man så var hans son 6 år och kraftigt överviktig.
Ingen av föräldrarna hade sett detta och jag förstår det, men tycker inte att ens eget barn är tjockt när det är litet... Men har av naturen en rosa rullgardin nerdragen och tycker att dom e lite runda och dom springer snart av sig det.

Det är ett mycket dumt sätt att hoppas på att präglingar vi som föräldrar har gett våra barn är nåt som löser sig av sig själv. Det är vi vuxna som lägger grunden för HUR våra barn äter och vi avgör i en tidig ålder hur deras relation till mat skall bli i framtiden.
Och att "springa av sig" hullet är nåt som tjocka vällingbarn gör när dom börjar gå... inte efter 4 års ålder.

Självklart kan det vara så att problemet går över i tonåren och att barnet då går ner i vikt och blir "normalviktig" igen.

Men vägen dit då? vad skall den kantas av?''

Min dotter anses som normalviktig, hon är 104 cm och väger 19 kg... Hon har lite hull att ta på om vi skulle få kräksjukan och det e jag glad för.
Hon springer med de andra barnen i samma fart och hon är aktiv och lekglad.
Om jag hade lagt 12 kg i en ryggsäck och bett henne göra vad hon gör idag så hade hon orkat en tiondel.. Det hade helt enkelt varit för tungt...

Detta dilemma har min styvson alltid lidit av... att det är för tungt...
Han har aldrig varit snabbast och bäst i de sporter han velat vara delaktig i, och detta har naturligtvis lett till att han inte velat fortsätta... hans stora intresse är att läsa, sitta vid datorn, kolla på tv och äta... såklart.
Han har oxå varit en sån alla vill slåss med för han e stor och tung...och tuff har andra trott, fast han inte är det.
Hans sätt att hävda sig har varit att snacka och verka cool... och när han började nollan fick han stryk av en i trean för att han var uppkäftig...för att han e större till storleken än till åldern.
Och hans övervikt har handlat om 10-15 kg hela vägen, det har lixom följt honom.

Som styvförälder har det varit skit att se detta utvecklas åt fel håll, jag lyckades få pappan att förstå allvaret ganska direkt men mamman körde huvudet i sanden så som jag tycker att du gör och lät allting hållas alldeles för länge.
Hon drog öronen åt sig för 1 ½ år sen och då var pojken 11 år...
Och jag kan säga att det nog tyvärr e försent att ändra på hans syn på mat...
Nu e han på väg in i tonåren och vill inte alls äta nyttigt och röra på sig... han vill spela dator o käka pizza...såklart, vilken tonåring vill inte det?

Det är fruktansvärt att låta ens barn få en galen relation till mat, för det missbruket är det värsta missbruket man kan ha...
För precis som du säger: Man måste ju få äta sig mätt!
Men vad e mätt för barnen då? När sätter man stopp? Hur skall dom veta vad som är vad om ingen lär dom det?

Vad jag förstår så äter ni inte massa sötsaker på veckorna, vilket e toppen.Men det jag såg i hur du beskriver era matvanor är lite man kan ändra på...
Rätta mig om jag har fel nu, men var det såhär det såg ut?

Välling och macka när hon vaknar
Frukost på dagis
Frukt på dagis
lunch på dagis
Mellis på dagis
Fika när hon kommer hem
Middag när pappa kommer hem
kvällsmacka och fil+flingor innan hon går o lägger sig

Enligt alla råd jag har fått genom åren så är 6 måltider om dagen ultimat, och då räknas frukt och mellis som en måltid.

Redan där har ni två måltider för mycket,

Om jag var du skulle jag försöka dra ner på vällingen för att så snart som möjligt sluta helt, för den behöver hon inte för att överleva. jag skulle ge henne nåt lättare direkt på morgonen som ett glas fil med banan kanske. Ingen macka för det är bara massa kolhydrater i det.. och efter ett tag skulle jag lägga ner det oxå eftersom att hon ändå äter frukost på dagis.

Målen på dagis är 4 måltider, och du kan gott be dom ge henne lite mer till lunch under en period och kanske mellis oxå,( men inte en massa bröd hela tiden.) så hon inte e döhungrig när hon kommer hem.
Skippa fika innan middagen, gör i såfall nåt riktigt nyttig med grönsaker eller frukt.
Ät middag som vanligt.
Då e vi uppe i 6 eller 7 måltider beroende på fika innan maten eller inte.

Det sista kvällsmålet med macka och fil eller kräm är totalt vansinne....nu vet ju inte jag hur länge hon är uppe, men om ni äter middag runt 6 och hon går o lägger sig halv 9 så kan hon omöjligt vara hungrig då igen...

Där är det ni som föräldrar som skapar ett behov som egentligen inte finns.

Så skulle jag göra...

Vi har rutiner som följer:

Frukost gröt eller fil och ev macka
Frukt
lunch
Mellanmål
middag
Frukt

Och det är klart man gör avstickare ibland, men inte varje dag. Och jag kan ju unna oss det när styvsonen inte är hemma för vi andra har inte viktproblem.

En fråga till dig som du kanske inte vill svara på, valet e ditt.
Hur har du o din man det? Är ni överviktiga, rör ni er mycket? Hur ser ert liv ut?
Kanske är det så att ni alla tre behöver förändra på saker kring kost och hälsa?

Jag önskar dig lycka till och att du inte mår dåligt och tycker att du är en dålig mamma. För vi gör alla så gott vi kan, och ibland behöver vi hjälp utifrån bara...

Mvh M

Sekretessen får inte brytas bara för att det i vissa kommuner finns samverkansteam. Förskolepersonalen får aldrig diskutera ett namngivet barn utan föräldrarnas medgivande. Har förskolan en oro för barnet ska orosanmälan göras till socialtjänsten som i sin tur kan ta de kontakter som behövs.

Om du kollar här så kanske även du förstår att jag har rätt i detta:

"Barnhälsoteamet erbjuder professionellt stöd till dig som vårdnadshavare och ditt barn i vårt gemensamma ansvar för barnet. Samarbete kring barnet sker med vårdnads-havarnas tillåtelse och i samarbete med vårdnadshavarna. Förskolepersonal har även möjlighet att få rådgivning i enskilt ärende där barnet kan vara anonymt."