Svagt plus eller spökstreck - Tråden för oss som behöver hjälp att analysera svaga graviditetstester

Söte... det var värst vilken öm tå jag trampade på där och det ber jag om ursäkt för men jag ska vara ärlig.. jag är LIVRÄDD för att sitta här om 3-4 år och fortfarande genomgå ivf på ivf med en gnutta hopp om att "bara en gång till så lyckas vi" och jag hoppas verkligen att mina läkare och min man sätter stopp för det innan dess...

Du har säkert ett jättebra liv i övrigt, det vet jag inget om och det bryr jag mig inte om....men det är extrema monstruösa summor pengar och skada på sin kropp, stress....visst är det värt det i slutändan OM man får bebis... men statistiken talar ändå sitt tydliga språk att har man inte lyckats efter ett antal så är chansen liten...och det är upp till var och en.. men jag är realist i detta och vill absolut inte fastna i lånade pengar och 10 försök....då tycker jag att JAG har tappat greppet...

DET är jag rädd för... sen om du vill göra 180 försök...varsågod..

Ja, det är en öm tå!! För jag är såååå TRÖTT på att förklara varför!! Har gjort 10 försök privat utan att låna en krona. Men det hör inte hit. Tyck vad du vill, men behåll det för dig själv. Har för övrigt inte haft en enda "skada". Vi släpper det. Men tänk på att det är många kvinnor som sitter i min sits och inte vill ge upp. Att skriva att man blir "rädd" är ganska lågt.

varför är mina känslor mindre värda än dina?? Varför har du rätt att säga att du minsann gjort detta och längtar efter barn men jag har inte rätt att uttrycka min rädsla.. DET är ganska lågt. Mina känslor är inte mindre än dina.. och jag har rätt att uttrycka både mina rädslor och mina åsikter lika mycket som du...

Absolut inte! Men du ska inte vara "rädd" för vår skull. Va det för din egen och skriv då det!

men herregud människa.. jag har väl rätt att vara rädd för er skull också....du bestämmer väl knappast över mina känslor?? Jag är livrädd för att bli en sån som inte fattar när loppet är kört, jag är rädd för att folk ska vilja ha barn till varje pris och inte märka när det är "kört" - rädd för att de ska missa andra underbara saker i världen pga de är så inne i en enda sak.. detta oavsett om det är barnskaffande eller ....låt säga..ett maniskt sportintresse...det är mina tankar och mina känslor och dem har jag rätt att ha och uttrycka..

Jag kan inte ta ansvar för att du - och eventuellt andra- känner sig träffade av det...jag har inte sagt att ni är dumma i huvudet som inte ger upp, jag har inte kränkt någon....jag har uttryckt en oro..för mig.. och för andra. Om du reagerar negativt på det har du helt klart något som du behöver arbeta med.

Hur gör man när man vill gå upp i vikt? Ett evigt tjat överallt om hur svårt det är att gå ner. Frågan är om man har en aning om hur det är att försöka det motsatta???!!

Är nog inte bara jag som skulle tagit illa vid mig. Jag släpper det.

nä det måste ju vara svårare på nåt vis för man vill ju inte gå upp på ett ohälsosamt sätt.. jag menar visst kan man väl klämma i sig massa fett o socker men på nåt vis.... alltså är man underviktig är ju inte målet att bli FET utan normalviktig och det finns nog tyvärr bara ett sätt (precis som med viktnedgång) att äta mer...och att då satsa på bra mat att äta mer av.. bra proteiner med bra kolesterol (inte bacon o pizza utan nötfärs och fisk tex..) äta bra fetter, lägga till olivolja på salladen tex och leva sunt men MER på nåt vis.......

Skillnaderna är ju att det är ganska långt tills man blir sjukligt smal... där finns det större utrymme medan sjukligt fet blir man ganska snart och det är ofta självförvållat vilket smalhet oftast inte är utan det kan bero på ämnesomsättning osv (vilket övervikt faktiskt extremt sällan beror på)

Fyyyy vad jag är ledsen nu.. Känns som om ingenting går min väg längre.. Blir inte gravid, mina två (!) vänner som inte ens planerat eller har ett fast förhållande är gravida, ska gifta mig i mars och har inte ens festlokal, ingen av mina syskon kommer på mitt bröllop, ser knappt min karl för att han jobbar så mycket.. FÖRLÅT allamen just nu är jag såå ledsen.. Kanske är hormoner inför äl eller nåt men bägaren rann verkligen över när min bror ringde och sa att han inte kan komma på bröllopet... 

ok, jag beklagar de motgångar ni har.. hoppas din starka inställning ändå leder er dit ni vill!

blir erat nästa steg spermadonation då?

Håller tummar och tår för att det ska lyckas för er snart!