Trixxy skrev 2012-07-03 08:47:51 följande:
Hur skall man orka försöka göra barn när man för varje månad,medvetet eller omedvetet känner sig mer och mer deprimerad över att det inte händer något?
Vi försöker göra syskon till våra två barn men inget händer.
Att hoppa i sänghalmen för att göra barn,vi har ju gjort det förr!
Men plötsligt känner vi oss som nybörjare.....
Vi lyckas inte....
Man vill försöka vara stark,men stundtals så orkar man inte.
Gråten,paniken och vreden finns där.
Man vill veta vad som är fel,men ändå inte.
Att göra ett barn till världen borde egentligen vara det lättaste och mest naturliga som finns....varför är det då så svårt?
Mitt hjärta krossas varje månad,men hur orkar man ställa sig upp igen?
Hur klarar förhållandet allt detta?
Sex skall vara naturligt,det skall bara hända att det blir ett barn.
Men hur skall det kännas naturligt när man känner sig oförmögen att skapa ett liv som man är byggd för?
Tårar som rinner...
Gråter mot min mans axel,han säger att jag är stressad.
Jag försöker hålla mig lugn och inte stressa...det går ju inte!!
Sex.....samlag....orden känns så laddade...inte längre på ett upphetsat vis.....mer som en ångest.
Mitt hjärta bultar vidare,hoppet får sig en ny låga,hjärtat får sig en törn.
En mening håller hoppet vid liv:"nåndag.....nåndag är det vår tur....nåndag".........

Kram!
Jag hoppas så att ni kan släppa lite på tanken att få ett barn till. Jag vet att det inte är lätt (tro mig, jag tänker varje dag på varför det inte blir en 4:a för mig). Men hur det än är så är tanken en enorm kraft. Alla säger "släpp det så blir det barn"! Men hur lätt är det då? Fast saken är den att det funkar så, släpper man det så blir det. Och ni har ju två barn, så att ni kan är det ingen tvekan om. Ibland låser det sig bara, bara för att man vill så mycket.
Tro inte att jag på något sätt vill förminska den sorg du går igenom, det vill jag verkligen inte! Hoppas bara att det löser sig för dig...