Inlägg från: Emmizen80 |Visa alla inlägg
  • Emmizen80

    Juli bebis 2012

    Det kan vara höstblåsor. Dottern hade det för två veckor sedan. Massor prickarpå ben och armar. Någon enstaka i handerna. Inga i munnen. Fick diagnosen avbräck sköterskan.

  • Emmizen80

    Idag är Gustav som vanligt. När panodilen gick ur kroppen i natt hade han en temp på 39,1. Fick panodil igen. I morse var det 37,9, nu 37,2. Snart nere i hans vanliga (36,5).

  • Emmizen80

    Anjiali: min vikt har stort mer eller mindre still i tre veckor. Har gått net sammanlag 500g på dessa. Är arg och frustrerad som faan! Trots träning och "rätt" kost. Men jag har ändå märk av resultat. Jag använder inga mammabyxor längre!!!! Kanske är det lika för dig?

  • Emmizen80

    Vi har ett britax babysafe + shr. Är nöjda! Tycker att ryggstödet är ganska långt samt att nackskyddet, där även bältet sitter fast i, går att justera i 16 ( tror jag det var) olika höjder efter hur barnet växer då bältet alltid ska gå perfekt över axlarna. Men sittdelen känns lite kort och fötterna kommer att sticka ut utanför kanten snabbare. Kompisar har ett brio, men den växer nog barnen ur tidigare än vår britax som är större. Har även vänner med acta graco, tycket det ser jämförbar ur med britaxen

  • Emmizen80

    Momster: ni kan inte bara köpa till en extra bas till den stol ni har? Vår stol kan man även fästa med bara bilbältet så man måste inte ha en bas till den. Men har man Volvo är bältena för korta :/ vi testade ingår andra bil som det inte finns npgon bas inoch det gick inte just för att bältet är för kort och då går det enbart med basen.

  • Emmizen80

    Även vi hade problem att bli gravida. När jag blev gravid med dottern gick det på en gång och vi var överlyckliga! Hade inte en tanke på att de skulle ta tid att få till ett syskon. När Elsa bar 6 mån, sommaren -07, slängde vi pillerna och tänkte att blir det syskon så blir det. Givetvis hoppade vi att det skulle ta sug direkt men det gjorde det inte! I drygt 2 år körde vi på och inget hände. I nov -09 började jagandet på ägglossning med stickor. Oerhört jobbigt att alltid få mensen. Okt -10 fick vi äntligen ett pluss, men samtidigt jag så det sa jag bara att detta kommer gång h...vete. Hade den känslan i kroppen. Och mkt riktigt, den 7e dec upptäcktes ett MA på vul, sedan blev en lång hemsk väntan med flera vik för att kolla att fostret verkligen inte levde. Den 19/12 stöttes fostret ut av dig själv. Läkaren vi träffade var mkt bra och rekommenderade oss att börja en utredning för enligt hennes tycke borde jag varit gravid mer än en gång på 3,5 år av helt oskyddad. En utredning drogs igång privat, fick höra att jag hade pco vilket innebär att man har mkt ägg men inte alltid ägglossar och det kan göra det svårt att bli gravida. Annars såg allt fint ut. Fick pergotime och ovitrelle sprutor utskrivet. Första kuren misslyckade och jag bröt ihop. Enligt den läkaren var det störst chans att lyckas på första behandlingen, lite mindre chans på andra osv. Privat ivf, trepack till en kostnad av 55000kr bokades in till mars 2012. Andra kuren hade jag två fina äggblåsor och vi höll tummarna. Den 4/11 plussade jag och lyckan var stor. Känslan i kroppen var bra denna gång, men jag vågade inte hoppas.... Chansen att det skulle vara två i magen fanns. Jul visade på ett jättefint tickande hjärta och hör började vi åtminstone hoppas på att det skulle gå vägen. Idag ett år senare sitter vi här led en underbar och otroligt efterlängtad liten kille! Denna kille har vi väntat på i nästan 5 år!!!

  • Emmizen80

    Att dottern kom till känns som en helt underbar fullträff samt att ödet helt enkelt ville det. Maken farmor gick oväntat bort i en olycka på dagen (28/3-06) nio månader innan Elsa föddes (28/12-06). Elsa fick ganmelfarmors namn (Elsa) och det känns som om hon hade ett finger i spelet där, kanske var hon inte helt klar på livet? Jag kommer aldrig ta för givet att bli gravid igen. Jag önskar en trea men maken är nöjd med två. Men ingen av oss orkar nog med den väntan, längtan och oerhörda besvikelse som vi gått igenom innan Gustav en gång till. Tiden går utvisa om vad som kommer ske. Än idag kan jag känna lite i hjärtat då folk runt omkring, bara ops nu är jag gravid igen heeelt oplanerat. Man missunnar någon aldrig sin graviditet, men det "sticker" lite ihjärtat att det är just vi som får kämpa och slita som djur för att kunna bli gravida. Vi vill oxå inte behöva kämpa, vill oxå kunna säga att vi ska skaffa ett barn till, och sedan sitta där med en liten bebis inom ett år... Enligt läkaren är den chansen liten, och vill vi ha en trea behöver vi antagligen lite hjälp igen. Enligt henne var Elsa antagligen en väldigt lyckosam fullträff!!!

  • Emmizen80

    Ogillar är ett starkt ord. Ogillar definivt inte er som har lätt att bli gravid. Snarare en viss avundsjuka. Har många nära mig, bl.a. Bästa vännen, bror, en till nära vän, släkt som alla har mkt lätt att bli gravida och har aldrig behövt kämpa. Inte ogillar jag dem inte... Flera av dem har fått 2 barn under tiden vi väntat och längtat efter Gustav. Jag har gläds för alla graviditeter, men har dock känt en viss sorgsenhet och ledsamhet vid beskeden. Alla runt oss vet om vår situation, vi har aldrig gjort någon hemlighet av den. Det absolut värsta beskedet vi fick var att en mkt näta släkting först oplanerat blev gravid, behöll barnet som föddes -08, blev gravid igen oplanerat när det barnet var ett år, gjorde abort, blev oplanerat gravid igen, men behöll det barnet sim föddes -11. Det värsta med detta är inte graviditeterna, barnen eller att de har lätt att bli gravida, utan att deras egenvalda abort diskuterade hejvilt OCH jämfördes senare med mitt mkt ledsamma missfall. Enligt dem var det (vald abort och missfall) exakt samma sak?!?! Jag och även maken tog mkt illa vid oss av detta. De vet om att vi önskatvett barn från sommaren -07. Vi har fått en ursäkt av dem för detta. Jag ogillar ingen eller missunnar ingen för deras graviditeter! Men en viss ledsamhet för att vi inte har lätt att bli gravida finns och kommer nog alltid att finnas hos mig

  • Emmizen80

    Vår Bvc frågade hur vi tänkt ned mat. Vi kommer att testa, men finns inte intresset kommer vi vänta. Ännu visar han inget intresse när han är med vid matbordet. Bvc sköterskan sa att det inte är någon panik och att de inte behöver något annat näringsssigt än bröstmjölken/ ersättning fram till 6 månader.

Svar på tråden Juli bebis 2012