När det gäller att bestämma sig för vagn är det alltid jätteskillnad på när man läser om dem och ser dem irl, jag som köpt iallafall 5st duo/kombivagnar nya av olika märken vet att när jag bestämt mig för en sort och kommer till affären blir det nästan alltid en annan! Denna gången tx hade jag bestämt mig för en av emmaljunga vagnarna men tyckte samtliga modeller blivit både simplare och onödigt stora till skillnad från när jag var i vagnträsket sist för några år sedan! Min självklara favorit som jag vetat att jag skulle ha redan innan jag blev gravid som jag haft i bla modell -07 kände jag otrolig avsmak för, den var inte vad jag saknade eller ville ha.. Det blev en cresent eftersom den var på bra pris, det blir säkert någon mer och dessutom blir den nog utbytt snart endå eftersom jag är lite vagnkåt. MEN OBS OBS!! ... Beställ aldrig en vagn utan att kolla och provköra!!!!
Vem var det nu som skrev om ett barn i 2.5års åldern som inte ville ha syskon?? iallafall så har jag inte någon erfarenhet av det men min första tanke är att inte "tvinga på barnet ett syskon" alltså att försöka vilja övertala barnet att vilja ha ett syskon, säg istället att jag förstår att du inte vill ha ett syskon men villken tur att det är så långt kvar tills bebisen kommer! eller något.. Senare kan du ju ta med barnet till BM och lyssna på hjärtljuden de låter ju som ett litet tufftufftåg av modell mini! Köp en fin dockvagn och dockbilbarnstol till dottern är med ett förslag! Då kanske intresset ökar lite ;) Men låt henne få vilja vara ensambarn! Om ni försöker tvinga henne att vilja ha ett syskon kan det lätt bli tvärs om, låt henne känna som hon gör och stötta dem känslorna hon har, då blir det nog lättast att bearbeta! Jag säger alltid att det är "vår" bebis till min dotter som iof är 4 och har längtat efter syskon men som nog har lite blandade känslor med.. Jag försöker dock inte få henne att tro att det kommer bli "sååå roligt med ett syskon" utan mer "i början blir det ganska jobbigt och tråkigt när bebisen bara bajsar och skriker hela tiden men sen när bebisen blivit större då blir det roligt när ni kan leka och bada och sånt tillsammans" sedan kommer jag ha en fin bild på min dotter i bebisens vagga när stora flickan kommer till bb och hälsar på så hon får se att bebisen tittar på hennes bild, när mormor och farmor och alla kommer och tittar på lillebror sedan kommer jag prata med dem så de först får gå och gratta Storasyster och ge henne en fin storasysterpresent.. Gud vad jag nojjar över detta, jag sitter här och gråter när jag tänker på att min lilla tjej ska bli storasyster... Min sambo skrattar åt mig och så låtsasbölar han så jag bölar ännumer, så jag har säkert inte skrivit något vettigt!! Förlåt!! Jävla hormoner!! Började böla där någonstanns när jag skrev om att sätta foto på storasyster i bb-sängen...
*paus*
Ninime - Nu får ingen ta illa vid sig, jag gillar er alla! Men Ninime är lite av min absoluta favorit här i tråden! Jag håller ofta med om dina råd och ibland får jag en sån känsla att "varför skrev inte jag det" haha,, jag har ALDRIG uppfattat dig som att du säger vad som ÄR rätt eller FEL, utan att du alltid påpekar att man ska känna efter vad som är bäst för sig själv,, vill bara leta upp tråden och hoppa in och skälla ut den där gnällspiken efter noter! Haha Tar för givet att det är en sån där typ som gillar att själv ge "råd" och inte gillar när folk tycker dina råd är bra, kan det stämma?? Hon vill vara bäst själv och därför ogillar hon dina råd! Nu har ju jag ingen aning men jag kan inte tänka m,ig något annat!! haha
Fru elle - Min dotter som är normalviktig, (lång och smal) vid födsel 3630g och 52cm i v 40 vägde ca 15 kilo när hon var 4år.. Dock har jag en lillebror som var en riktig michelingubbe, han vägde 15 kilo när han var strax över året haha!! Men han var extremfall!! Nu är han lång som fan och vältränad.. men han va en söt liten knubbis tills han var ett par år.. Han vägde dock närmare 5kilo när han föddes och det äör ju inte direkt såå vanligt!
Min lillebror jag nämnde ovan föddes med akutsnitt för han var så stor och hjärtljuden slutade nästan helt, läkaren råkade snitta han rakt över hela kinden ca 2cm från ögat så nu har han ett stort jävlaärr kvar, dessutom bröt de armen på han och de tog 2 dagar innan de röntgade trots att mamma var vansinnig och sa att han hade ont och något var fel.. De böjde och bände i armen och eftersom han inte grät så trodde de bara att det var någon hjärnskada eller något!! Detta var by the way på 90-talet och fan nu gråter jag igen!!!!! Piss!!! Detta är varför jag är så rädd för kejsarsnitt har jag kommit fram till!!
) och plussade på BIM-1.
Jag måste säga detsamma och det är betyder inte att jag inte gillar alla andra i gruppen men det finns vissa som det liksom "klickar" med 
