Augustibebis 2012

Här är en till som sovit pissdåligt inatt. Sonen fick en ny säng igår (en loftsäng) och vaknade vid två tiden i natt. Bara det att när vi var på väg över till min säng så vaknade även dottern så vi låg tre stycken på min sänghalva i kanske en halvtimme, sen gav jag upp och gick och la mig i dotterns säng.

Magen är kass den med många besök på toa. Jag äter inte någon järntablett så det är nog snarare det att bebisarna trycker på våra tarmar som gör besöken flitiga.

Förvärkar har jag börjat få sen i söndags och det i samband med att lillbäsen trycker sig neråt vilket inte är så värst skönt. Så nu längtar jag till på torsdag när jag skall göra VUL igen för att se om moderkakan flyttat sig ifrån kanten lite mer.

Förut när jag skulle gå till skrivaren här på jobbet så var det precis som om någon stack en kniv rätt in i underlivet på mig. Ett rejält hugg så jag sa högt AJ och tvärstannade. Mina kollegor kollade på mig och började spåna på att nu går vattnet mm.

Men fransyskan, kan ni inte bara säga att första tiden vill ni vara själva i er lilla bubbla? Jag har tom sagt så till min egen mamma. Just för att det blir så intensivt när någon åkt långt för att hälsa på. Skillnad med svärmor som bor 5 min bort. Om hon så kommer varje dag första veckan stannar hon kanske bara en halvtimme sen kan vi köra ut henne. Men om min mamma kommer hit för att hälsa på oss skulle jag känna att jag behövde underhålla henne eller åtminstone låta henne vara med oss hela dagarna och det vill jag inte. Känsligt för vissa men mamma accepterade. Jag vill få vara i vår bubbla, känna att vi tre är en familj och att vi har lärt känna vårt barn bäst. Jag ville inte att någon annan ska ha träffat vårt barn lika mycket som vi de första veckorna och jag vill få lära mig själv hur man byter blöja utan övervakning av mamma varje gång. Nu är hon snäll, men det är mest min känsla. Jag vill få "kunna själv". Ni får aldrig tillbaka de där första veckorna så akta er för att låta henne komma ifall det inte känns bra.

Vi kommer inte ta emot något nyfiket besök den första veckan. Folk kan få komma en liten stund från och med de sista tre dagarna av min mans tio pappalediga dagar. Resonerade som så att det är skönt om han med är hemma så jag slipper va ensam med allt besök. Just nu känns det ganska turligt att släkten bor långt ifrån oss, 10 mil till närmsta familjen, då kommer de väl antagligen inte bara stå utanför dörren helt plötsligt. Däremot är det ju lite trist senare när man kan tänkas behöva barnvakt...

Om det vore en av mina släktingar så vore det helt klart så enkelt. Vi är väldigt öppna och ingen skulle ta illa upp om jag sa "Nej, ni får faktiskt vänta till senare. Första tiden vill vi vara själva."

Nu är det makens släkting dock; överlag otroligt snälla, fina och underbara människor (med det här undantaget då ) men dock otroligt svåra att kommunicera med utan att någon blir ledsen. Låter maken hantera situationen. Inte för att han är mer finkänslig än mig men bättre dom blir sura på honom!

Munkar är inte klurigt, man får passa sig vid friteringen bara. (kokosfett i kastrull)

Tyvärr somnade jag på soffan och vaknade nu av att sambon ringde sex ggr på raken...

När vår dotter kom så hade vi planerat att inte ha något besök första veckan. Men när hon väl kom så ville vi inget annat än att visa upp henne och vi tog emot besök så snart vi var hemma. Så det kan ju bli så att ni vill ha besök med. Man vet ju aldrig :)

När vår dotter kom i december 09 så var alla vi kände såå avvaktande att vi fick ringa upp dom och säga åt dom att sluta fåna sig och komma över. Men denna gången är jag mer angelägen om att vi ska få vara själva alla 4 för att vår dotter ska få tid och anpassa sig till att ha ett lillasyskon. När folk väl kommer över tycker jag att det är viktigt att dom ger henne mest uppmärksamhet. Nu är hon väldigt blyg och föredrar att man håller sitt avstånd men att man ändå visar att hon inte är bortglömd...

Hur har ni gjort som har flera barn? Hur gjorde ni när 2:an kom osv?

Vi kommer ta emot besök av mina föräldrar efter fem-sex dagar, sedan efter tre fyra veckor får släkten komma, de har så många barn med sjukdomar jämt så de förstår nog!

En fråga- helt ärligt, vad tycker ni om namnet Loa? Vi har fått det lite på hjärnan men kan inte bestämma oss om det är ett namn som bara är lite coolt eller om det fungerar ett helt liv? Cornelia och Loa?

Gaah besök första tiden efter fl.. Har typ skämtat o sagt till mamma o storasyrran att vi ska inte ha besök i början. Syrran har 4 egna o hon tyckte om att ha besök hela tiden, hon kan inte fatta att vi är olika. Sa en gång för mkt att vi inte vill ha besök då helt plötsligt snofsa hon till sig o sa upp kontakten i ca 3 v.. Sa att jag intr va glad att få barnet, att jag förbjöd dom glädjas över vårt barn o massa omoget trams, hon är 10 år äldre än mig.... Jag blev skitledsen såklart o fick dåligt samvete p grät i fler dagar.. Men nu är vi såklart sams, vi bor inte långt ifrån varann o vi har inte pratat om det som hände då. Sen svärföräldrarna då... De kommer från kroatien o ska bo hos oss jag vet inte hur länge Blir trött bara jag tänker på det. Men men, sen går det väl ett halvår tills vi ses igen så nog står man ut. Gnäll gnäll gnäll....

Bm sa att junior vänt sig, som jag trodde. Så nu sitter han o guppar på urinblåsan

Vad har ni för mått på eran skötbädd?

Jag skulle vilja ha den här, men blev lite förvånad över att måttet var något mindre än andra jag tittat på.
Den är bara 61x47, räcker de? Ja menar, bebisen är ju över 50 cm redan när den föds, nog för att man inte sträcker ut den när man byter blöja, men de känns ändå som om bebisen kommer "växa ur" den så fort. Men man kanske inte behöver mer helt enkelt?!
Eller kommer jag bli tvungen att köpa en något större modell om några månader tror ni?