Augustibebis 2012

Sommaren12:
Hoppas verkligen du får en smidig förlossning som barnmorskan/läkaren sa
Jag är endast 155 cm lång (kort!) och min första förlossning var visserligen en mardröm, men de andra två var helt fantastiska i mitt tycke. Den sista var helt klart en drömförlossning och allt flöt på som en dans. Så längden på kroppen tror jag inte spelar in, utan mer hur man är som person just i förlossningsskedet. Lugn, stressad, rädd osv.  

Stövelkatten:
Det lät himla gott! Lust att dela med dig av receptet? Har bara gjort munkar en gång och det var säkert 9 år sen Och det receptet har jag tappat bort + att jag på den tiden hade en fritös. 
 

Åh vad jag avundas er som har en så lugn, förväntansfull och positiv inställning till förlossningen. Jag vill också se fram emot den, självklart gör jag ju det men inte med någon överdriven glädje tyvärr :(
Min förra förlossning var väl inte en mardröm men den tog 38 timmar, jag sprack en del och fick sys, BM "glömde" ta rh-bestämningen på sonen (jag är rh-negativ) och de hämtade honom på bb för blodprovet med orden "vi fixar detta, sitt kvar". Kändes oss väldigt dåligt bemötta. Där försvann de med vår lilla bebis och vi fattade först ingenting. :/
Under förlossningen var jag utmattad både fysiskt och psykiskt och kände att jag inte kunde uppskatta förlossningen som jag ville. Har en del minnesluckor och mannen har fått berätta för mig i efterhand om saker jag inte minns. Lite som att jag gjorde jobbet men blev snuvad på själva upplevelsen :(
Tror det är därför jag har svårt att se fram emot förlossningen som något positivt (mer än att vi får vår bebis sen). Hade velat vara med mer och orka.

Jag var väldigt peppad på förlossning, men nu har jag tappat sugen ganska rejält. Jag tror till störst del det beror på att jag har så ont, dagligen. Jag hade tänkt mig att jag denna gången skulle klara mer smärta och kunna ha kontroll eftersom jag fött innan, men jag har tappat självförtroendet efter helgen då jag hade ordentligt ont men det inte var något annat än pinvärkar. Jag känner mig klen, helt enkelt!

Kanske inte är det nyttigaste heller att bara ligga hemma, men kompisar ser eller hör man inte röken av. (däremot ser man ju bilder från alla tjejkvällar på Facebook) nästa fredag åker vi ner över helgen och träffar två universitetskompisar i Linköping, plus den enas lilla februari-bebis!

Novixi:
Så kändes det efter min första förlossning också, snuvad på hela konceptet! Det som skulle vara så härligt, spännande och mäktigt blev bara pannkaka av alltihopa. Jag gick 20 dagar över tiden och trots 41,5 timme av pinvärkar och öppnades bara till 2,5 cm så fattade barnmorskorna inte att nått var fel. Att jag påpekade detta var det ingen som reagerade på. Ingen bedövning tog heller så jag var helt slut! Klapp på axeln och ett "det ska göra ont att föda barn" fick jag som uppmuntrande ord... mmm.
Men när jag började slita ut alla slangar ur armarna och skrek att nu fick de f*n snitta mig så föll poletten ner. Och under snittet såg de att hon låg i pannbjudning och därför öppnades jag inte heller på rätt sätt. En pannbjudning kräver ett bäckenmått på 13 cm. Jamen tjena!

Så det var allt annat än roligt men det gav mig mer pepp inför förlossning nummer två och jag vägrade snitt för jag ville så gärna vara med om en vaginal förlossning och allt det där som jag blivit snuvad på. Det blev lite komplikationer under förlossningen då han först låg i tvärläge och fick vändas och sen hade han navelsträngen runt halsen så hjärtljuden sjönk till 50 vid några tillfällen. Så mot slutet blev det bråttom och fick bli klipp och sugklocka, nått som jag är tacksam för idag att jag inte stretade emot med. Hade han inte kommit ut den sekunden han hade så skulle det blivit katastrofsnitt. Hela förlossningen tog i runda slängar 36 timmar.
Kanske inte en drömförlossning men helt klart bättre än den första och var faktiskt överlycklig trots att det höll på att sluta jäkligt illa.

Det gjorde att jag var ännu mera peppad och fokuserad inför den tredje förlossningen som startade av sig själv och gick som en dans. Jag lyssnade på min kropp och följde med i vågorna (värkarna) som jag läst mig till (dyktekniken). Jag var i kontroll och visste vad som hände, det var magiskt! Efter 15 timmar föddes hon och jag var helt chockad. Att det kunde gå så bra!

Inför denna förlossning längtar jag verkligen till, även om jag är lite nervös för att tappa greppet. Men vem är inte det, egentligen? Pluggar på mer om dyktekniken och hoppas på det bästa.

Hoppas du får uppleva en härlig förlossning!

stövelkatten:
Tack!
Hur mycket kokosfett brukar du ha?

 

Prata lite med sambon om parkeringen på sjukhuset. Vi ska föda på Huddinge sjukhus å det kostar 8kr/h visst e det e inte mycket för de som bara e där några timmar. Men vi räknar med att vara kvar ca 2-3 dagar beroende på hur lång tid själva förlossningen tar.

Men 192kr/dag känns liite saftigt. Två dagar blir 384. Kännsd verkligen surt:P vet ni om det e andra priser när det gäller förlossning/bb eller om man kan parkera någonstans i närheten lite billigare? Bostadsområden brukar ju ta 30-50kr/dygn..

natlup:
ni kanske inte behöver åka egen bil dit? taxi? skjuts?

Aa får bli att mamma kör oss hon bor melln sjukan å oss. Så då plockar vi ba upp henne så får hon ta bilen hem sen :)