• Gadget

    Augustibebis 2012

    Är det fler än jag som precis har plussat och därmed räknat ut att beräknad födsel bör bli i början av augusti?

    Själv är jag i vecka 5 (4+1 om jag förstått hur man räknar. ) och plussade på BIM-1.
    Det är första barnet och vi har kämpat länge, blev gravida för ganska exakt ett år sedan men det slutade tidigt i ett MF tyvärr. Jag känner på mig och hoppas förstås innerligt att det ska gå bättre denna gången, om inte annat plussade jag då bara svagt trots att det var på BIM+3, fick negativt på varannan sticka och som sagt blödningar från början nästan. Och nu fick jag ett starkt plus på BIM-1 så än så länge känns allt bra.

    Hittills har jag lätt växtvärk i livmodern (typ mensvärk) som också strålar ut i ryggen vilket är vanligt för mig vid mens så jag hoppas det inte är något konstigt. Brösten är ömma och tunga och jag är fruktansvärt hungrig, redan kort efter att jag just har ätit. Ska försöka sprida ut maten till lite fler mål under dagen istället. Illamående känner jag tack och lov inte än.

    Hur mår ni och hur ser er historia ut? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-11-26 20:49
    BF-listan hittar ni här: www.familjeliv.se/Forum-2-113/m62259058.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-12-27 20:51
    Här kommer länk till bildtråden: www.familjeliv.se/Forum-11-220/m62673391.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-23 11:02
    Länk till den NYA BF-listan att använda istället för den gamla: www.familjeliv.se/Forum-2-14/m63163283.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-05-12 20:14
    Länk till lista över våra födda bebisar, tänk att den dagen skulle komma/kommer till slut! www.familjeliv.se/Forum-3-28/m64884035.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-12 15:29
    Här kommer länk till fortsättningstråden för oss som fått våra små, fast vi hänger säkert här också ett tag till.
    www.familjeliv.se/Forum-3-20/m66164958.html

  • Svar på tråden Augustibebis 2012
  • Novalina
    AnnaSv skrev 2011-12-18 23:13:02 följande:
    Nehej, godnatt mer er! Stor dag imorgon! Skänk mig en tanke framåt 9.30-tiden Då ligger jag i den underbara stolen med benen i vädret!
    Spännande att höra sen då!!!! Drömmer Varmt lycka till!! {#emotions_dlg.flower} 

    ((Kram))
  • Novalina
    Naimisen skrev 2011-12-18 21:11:50 följande:
    Jag tycker de är fel att kalla henne glädjedödare. Jag förstår att ni (precis som alla andra gravida) är jätte glada.
    Men hon lever mitt i sin sorg, något du som kan få barn inte kommer behöva uppleva.
    Tyvärr har dom inte haft samma tur, dom har kämpat, längtat och slitits mellan hopp och förtvivlan över något de flesta tar förgivet, gåvan att kunna få barn. Dom har gått igenom tuffa behandlingar och ätit massa hormoner.

    Jag förstår att du inte vill behöva anpassa dig efter henne, men om hon då väljer att ta avstånd från dig just nu tycker jag du ska respektera det.
    Jag är ledsen att säga de men jag tycker inte det är fel av henne att känna så, för så hade jag också känt.
    Det är sånt man får ta, alla kommer inte glädjas åt din graviditet lika mkt som du.
    Har du redan berättat för henne att du är gravid? Och vilken vecka är du i? Kanske inte den första jag skulle sagt de till.
    Du får ursäkta om jag inte håller med dig alls, men jag kan tycka att det är lite okänsligt.

    Jag kommer inte heller kunna känna precis vad hon känner, men eftersom mina föräldrar var ofrivilligt barnlösa tills dom adopterade mig så vet jag hur tufft dom har haft de och de är inget jag önskar någon.
    Tack snälla för alla era synpunkter och funderingar ang. min svägerska (gift med min sambos bror), som försökt få barn i 5-6 år, gått igenom IVF-behandlingar och nu ska adoptera, fast det ju tar lång tid.

    Jag undrade ju hur ni tänker om att berätta det för släkten då de är samlade på julafton, vilket vi hade tänkt säga som en rolig överraskning.

    Till saken hör att denna svägerska kommer att va med då, men ska vi inte säga nåt ang. grav. med hänsyn till henne?

    Jag har känt henne i många år, och hon har alltid varit otroligt grinig, sur, missunnsam och avundsjukt lagd av sej, inte bara mot mej utan mot folk hon inte ens känner. Hon dömer ut folk på förhand utan att ens känna dem etc. Jag har försökt ge henne många, många chanser genom åren att ge ett bättre intryck och få fin kontakt, för jag tycker inte om att döma människor, och vill ge folk flera chanser för alla kan vi ju ha dåliga dagar/perioder.

    När så jag blev gravid med min son som nu är 14 mån, så blev hon om möjligt ännu surare mot mej, numera tilltalar hon mej inte ens, har tagit bort mej på Facebook och är den enda i hela bekantskapskretsen som inte sagt grattis till varken grav. eller födelsen av sonen.

    Min mage syns väldit mkt mer denna 2:a graviditet, så den är nu redan så svullen som den va i v. 20 med sonen!! Så det är nästan omöjligt att dölja den nu! Jag är vältränad och har ingen putmage annars, så den syns väl, om man säger så...

    Plus att jag inte brukar va den som spottar i glaset, jag brukar ta en jul-starköl till maten, 1-2 snaps och likör på julafton annars, och om jag i år plötsligt tackar nej till allting, inte äter av laxen som jag annars älskar och dessutom har denna magen... Känns nästan löjligt att inte säga att vi väntar ett till barn då, när det ju är så tydligt.

    Sen är jag extra trött i perioder, så jag kan även behöva gå och lägga mej och vila lite då på jul, kan ju va bra att ha en anledning till det, annars kanske de tror att de tråkat ut mej.

    Så från mitt perspektiv så känns det mest logiskt och rätt att berätta om graviditeten, fast min svägerska säkert kommer att tycke det är jobbigt.

    Jag har verkligen försökt komma henne nära många ggr genom åren, men det har varit nästintill omöjligt. Och det va långt innan jag ens va gravid. Jag har absolut inga empatistörningar, och har 100% förståelse för hur otrolgt jobbigt det måste va att va ofrivilligt barnlös. Jag har flera kompisar som är det med, men de kan ändå va glada för vår skull fast de sörjer sin barnlöshet.

    Sen är detta med min svägerskas ofrivilliga barnlöshet aldrig någonting man pratat öppet om, det hr varit sååå tabu, för de vill inte prata om det själva, har aldrig gjort det så jag hört. Det är oerhört mkt "hysch hysch" runt det hela.

    Och nu senast sa svärmor till min sambo (hon kommer va värdinna på jul): "Ta inte upp detta med att de ska adoptera barn på julafton, för det är så känsligt och de vill inte prata om det."
  • Novalina
    Augustimamman skrev 2011-12-18 21:38:52 följande:
    Jag får nog faktiskt instämma. Jag känner ett par som försökte i flera år med IVF och tjejens systrar producerade barn på löpande band. Hon sa att hon tyckte det var fruktansvärt jobbigt. Hon var glad för dom innerst inne men kände hur hon liksom motvilligt började ta avstånd från syskonen och deras barn. 
    Jag kan inte själv föreställa mig den känslan, det måste vara fruktansvärt. Som ett mirakel ska jag dock tillägga att de till slut fick barn och det på egen hand helt snopet.

    Såklart vill man att alla ska dela ens lycka när man är gravid men man får respektera att för en del är det otroligt känsligt och att det antagligen inte är personligt utan det handlar om sin egna kamp.  
    Det handlar som sagt absolut inte om att jag har empatistörningar på nåt vis , och jag har inga som helst förväntningar på att svägerskan ska jubla av lycka, ja respekterar att detta är känsligt.

    Men hela situationen på jul blir ju så konstig annars om jag inte berättar när min grav. redan är så uppenbar, och jag är själv väldigt mkt emot "hysch pysch" om saker och ting.

    Men självklart frågar jag dem inget om adoption, det respekterar jag ju helt och fullt att de inte vill prata om, är ju upp till dem. Fast jag inte skulle agerat så i en sån situation själv.
  • Novalina
    FruFoxy skrev 2011-12-18 22:00:20 följande:
    Instämmer också med det naimisen skriver. Jag var själv inne i en väldigt tuff period när vi försökte få till tvåan. Nu tog det "bara" 2,5 års tid att få till han och vi hade barn sen innan men dessa månader var nattsvarta för mig. När någon plussade i min omgivning kände jag nästan hat mot den personen och tyckte de blev gravida just bara för att håna mig/oss. Kom på bättre tankar när dagen kom då jag önskade en person missfall och var så jäkla avundsjuk på henne... ett par dagar senare fick hon missfall. Skämdes något otroligt över mitt barnsliga beteende och tyckte det var mitt fel att hon fått missfall! Sa det aldrig till henne om mina tankar, inte än idag. Men från den dagen ändrade jag mitt tankesätt även om jag aldrig kunde glädjas med någon annans gravidlycka, så kände jag inte att de blev gravida för att göra illa oss. 

    Så, att säga det på julafton skulle nog kännas som ett slag för henne och hennes killa (var det din bror?). Kan nog välja ett bättre tillfälle då julen ska vara en glädjande högtid för alla och man ska rå om varandra. Att hon valt att ta avstånd från dig är ju inte dig personligen, utan för att hon mår så dåligt av att bli påmind om att hon själv inte kan bli gravid, vilket är svårt för nån som kan bli gravid att förstå! 
    Det är alltså min svägerska det handlar om, som är gift med min sambos bror.

    Jag har inga svårigheter att förstå hur jobbigt det kan va, och hur man kan känna det då andra lätt blir gravida och så.

    Men samtidigt så kan ju inte jag ta ansvar för att hon väljer att se det på det viset. Det är helt och fullt hennes ansvar, och handlar inte om mej.

    Det finns även ofrivilligt barnlösa som kan glädjas med andra som får barn, för de väljer att se det så, det är deras personlighet.

    Hon va ju självklart bjuden till min sons namnfest i vintras, och då sa hon inte ett ord, åt ingenting - och dessutom kom de sist och gick först. Och hon satt bara och va sur hela tiden, försörde verkligen stämningen för mej iaf, men jag va jättetrevlig mot henne som vanligt bara, och tackade dem för att de kom. Sen fick vår son varken ett kort eller en present av dem, fast han fick de från alla andra.

    Och på hans 1-årsdag kom hon inte alls, skulle på att hon hade annat att göra...

    Tycker bara att hennes agerande är på så himla låg nivå att jag faktiskt inte orkar ta mer hänsyn till henne nu, om jag ska va ärlig. Och dessutom har hon som sagt under alla år jag känt henne varit sur, snäsig, misunsamm och inte öppnat sej nånting alls på ett mer personligt plan. Jag har gett henne många chanser att ge ett bättre intryck.
  • AE82

    Fan, fan, fan!!!
    Toalettbesök nu, färskt blod på papperet, så som när mensen kommer! Hjälp!! Inte ont! Missfall?? Har aldrig haft missfall så tidigt som v 6. Hur känns det? Får man värk, eller "kommer bara mensen"? Snälla svara!! Kram

  • babygirl03
    AE82 skrev 2011-12-19 05:42:34 följande:
    Fan, fan, fan!!!
    Toalettbesök nu, färskt blod på papperet, så som när mensen kommer! Hjälp!! Inte ont! Missfall?? Har aldrig haft missfall så tidigt som v 6. Hur känns det? Får man värk, eller "kommer bara mensen"? Snälla svara!! Kram
    hej! kanske bäst att åka in? förstår att du orolig.
  • 7879

    LillaA82: För mig började det med färskt blod på pappret sedan blev det inget mera men dagen efter kom det mera blod och sedan började det störtblöda. Småblödningar liknande mensen kan man ha vad jag förstått utan att det är missfall då slemhinnorna och livmodertappen är känsliga. Hoppas det går över och inte är missfall.

  • Naimisen
    Novalina skrev 2011-12-19 03:44:41 följande:
    Tack snälla för alla era synpunkter och funderingar ang. min svägerska (gift med min sambos bror), som försökt få barn i 5-6 år, gått igenom IVF-behandlingar och nu ska adoptera, fast det ju tar lång tid.

    Jag undrade ju hur ni tänker om att berätta det för släkten då de är samlade på julafton, vilket vi hade tänkt säga som en rolig överraskning.

    Till saken hör att denna svägerska kommer att va med då, men ska vi inte säga nåt ang. grav. med hänsyn till henne?

    Jag har känt henne i många år, och hon har alltid varit otroligt grinig, sur, missunnsam och avundsjukt lagd av sej, inte bara mot mej utan mot folk hon inte ens känner. Hon dömer ut folk på förhand utan att ens känna dem etc. Jag har försökt ge henne många, många chanser genom åren att ge ett bättre intryck och få fin kontakt, för jag tycker inte om att döma människor, och vill ge folk flera chanser för alla kan vi ju ha dåliga dagar/perioder.

    När så jag blev gravid med min son som nu är 14 mån, så blev hon om möjligt ännu surare mot mej, numera tilltalar hon mej inte ens, har tagit bort mej på Facebook och är den enda i hela bekantskapskretsen som inte sagt grattis till varken grav. eller födelsen av sonen.

    Min mage syns väldit mkt mer denna 2:a graviditet, så den är nu redan så svullen som den va i v. 20 med sonen!! Så det är nästan omöjligt att dölja den nu! Jag är vältränad och har ingen putmage annars, så den syns väl, om man säger så...

    Plus att jag inte brukar va den som spottar i glaset, jag brukar ta en jul-starköl till maten, 1-2 snaps och likör på julafton annars, och om jag i år plötsligt tackar nej till allting, inte äter av laxen som jag annars älskar och dessutom har denna magen... Känns nästan löjligt att inte säga att vi väntar ett till barn då, när det ju är så tydligt.

    Sen är jag extra trött i perioder, så jag kan även behöva gå och lägga mej och vila lite då på jul, kan ju va bra att ha en anledning till det, annars kanske de tror att de tråkat ut mej.

    Så från mitt perspektiv så känns det mest logiskt och rätt att berätta om graviditeten, fast min svägerska säkert kommer att tycke det är jobbigt.

    Jag har verkligen försökt komma henne nära många ggr genom åren, men det har varit nästintill omöjligt. Och det va långt innan jag ens va gravid. Jag har absolut inga empatistörningar, och har 100% förståelse för hur otrolgt jobbigt det måste va att va ofrivilligt barnlös. Jag har flera kompisar som är det med, men de kan ändå va glada för vår skull fast de sörjer sin barnlöshet.

    Sen är detta med min svägerskas ofrivilliga barnlöshet aldrig någonting man pratat öppet om, det hr varit sååå tabu, för de vill inte prata om det själva, har aldrig gjort det så jag hört. Det är oerhört mkt "hysch hysch" runt det hela.

    Och nu senast sa svärmor till min sambo (hon kommer va värdinna på jul): "Ta inte upp detta med att de ska adoptera barn på julafton, för det är så känsligt och de vill inte prata om det."



    Ang att berätta. På ett sätt skulle de vara schysst mot henne att kanske inte just berätta på julafton, för julfridens skull. Även fast de kanske syns.

    Vill ni väldigt gärna berätta då, tycker jag att du eller din sambo ska berätta flr hans bror innan och kolla av läget lite.

    Sen vet jag ju inte hur känsliga dom är och kanske väljer att inte komma på jul, är de så tycker jag inte ni kan bli sura att dom väljer de.

    Eftersom ni valt att berätta de precis innan.

    Men låt de inte bli en överraskninga för just dom på julafton.

    Lycka till!
  • Poison82

    Gud vad ni skriver. Någon spekulerar kön, själv hade jag innan jag blev gravid en bestämd känsla att det blir en pojke till Nu är jag gravid och börjar känna att kanske är det trots allt en flicka. Förra gången ville jag verkligen ha en pojke men trodde att det var en flicka :) . Så vi får la se, denna gången kvittar det. Blir det en pojke så är det underbart för jag tror sonen får roligast med en lillebror plus att allt kan återanvändas :) . Blir det en tös så e de kul för man får en av varje och kan äntligen shopp klänningar.
    Namn är nemas problemas, bestämt sen länge. En tös och hon ska heta Isabell (Emma Isabell) och en pojke så blir det Axel (Hans Axel) . Fast när det gäller pojknamnet så är sambon inte med på noterna :P

    Arba: Förstår du vill berätta men välj inte julafton, bara för att din svägerska är en grinig bitch så behöver inte du sjunka till nivån att va elak. Berätta innan om du tror det kommer bli så konstigt annars.

    Sitter och väntar telesamtal från bm, mår sjukt illa och kräks jätteofta så jag känner att det inte vore en jättebra idé att jobba (jobbar i butik). Lite illa om jag spyr på kunderna. Fast kan man bli sjukskriven som gravid?? Det är ju ingen sjukdom men va fan, jag kan ju inte jobba. Nåväl, vi får se vad som sägs.


  • Naimisen
    FruFoxy skrev 2011-12-18 22:18:51 följande:
    Är det nån annan som tros sig känna på sig vad det är för kön på bebisen?

    Jag är så 99,9% säker på en kille, det bara känns så! Kände likadant när jag väntade sonen och även under ul så sa hon att det var en tjej. "Det kan inte stämma sa jag, hon MÅSTE  sett fel!" och precis när jag tänkt det sa hon "nej men vänta! Ja, ser ni! Det är ju en liten kille" och så zoomade hon in på snorren Med tjejerna har jag inte känt nått alls. Men vi kommer nog inte ta reda på vad det är innan den kommer ut (har bara gjort det med nr2, sonen)

    Namnen är redan klara också, och för första gången har det inte varit några problem med killnamnet! Det brukar vi ha väldigt svårt för annars, tjejnamn är ju så mycket lättare att komma på tycker jag. 



    Förra gången var både jag och maken nästan helt säkra på en kille, och en liten Neo blev de.

    Än så länge så tror maken de blir en tjej denna gång och jag tror de blir en kille.

    Tyvärr har vi inga killnamn på lager som vi är överrens om, och de enda egentliga tjejnamnet är Leia eller Leya.

    Det svåra är ju nu att de ska passa ihop med Neo.

    Har alltid varit lite inne på klädmärken till mina barn, till sonen stod Deisel och Levi högt för mig, men inte för mannen. Skulle jag få tvillingar en av varje skulle de bli Odd och Molly, en tjej skulle få heta Stella (efter stella McCartney och min bio mamma)
Svar på tråden Augustibebis 2012