Augustibebis 2012

Tack!!! Hjälper jättemycket att läsa, är så nytt det här så jag har liksom ingen aning själv utan tänker bara att jag gör nåt fel. Är det okej att låta de sova på bröstet och man passar på att sova själv samtidigt? Tänker på psd... Inatt gjorde jag det nämligen ett par timmar, det gick utmärkt men kanske är osmart?

Jag hade tränat en del profylax hemma (enligt hon Anna W) och det använde jag speciellt de tre dagarna jag hade värkar innan det drog igång. Hade mycket nytta av det även under första delen av förlossningen. Men när jag fick lustgasen ville de att jag skulle andas annorlunda, riktigt djupa andetag och långa utblåsningar (ist för som jag lärt mig, andas kort och snabbt på topparna). Funkade dock också bra och lustgasen gav ju mer effekt så.
Jag tror de satte dropp precis på slutet när jag skulle krysta. Minns inte varför precis då? Får kolla i min förlossningsjournal...Ja det börjar redan bli ett diffust minne, smärtan. Men jag kan få flashbacks från förlossningen. Helt plötsligt sköljer nån känsla av jobbighet över mig. Antar med att man tänker annorlunda om ett par år. Det är ju knappast som att jag ångrar Selma liksom! Hade kunnat göra det tre gånger om för att få henne haha. Sen trodde jag att värkarbetet i öppningsfasen skulle va enklare. Jag trodde att de skulle va ganska så peace of cake om man bara fick lite lustgas eller så. I En unge i minuten verkar de ju knappt påverkade alls utan ligger där och spelar spel och äter godis tills de ska krysta. Så när det blev paniksmärta direkt för mig och sen igenom hela alltet så gjorde det väl sitt till min syn på det hela.
 

Jag hade också panik i ett skede när jag på en halvtimme öppnade mig från 4-10 cm. den panikkänslan tänkte jag på många gånger dagarna efter förlossningen och undrade om jag skulle våga föda barn igen. Alltså inte rädd för smärtan i sig utan paniken. Men efter någon vecka hade jag förträngt den också och nu skulle jag nog mer säga att jag är peppad att möta smärtan och känslorna igen när den dagen kommer.
Nu har jag mer konkreta funderingar, typ vad händer med ärret efter klippet vid nästa förlossning? Spricker man än mer eller klipper de i förebyggande då bara för att? Och hur blir i så fall läkningen? Nu har jag läkt superbra och verkar ha mindre problem där nere än de som knappt spruckit alls. Likaså där bak där jag sprack (grad III) har läkt jättefint och inte ens att göra nummer två har gjort särskilt ont. Kan man ha samma tur fler gånger liksom?

Jag kan bara önska msrnoname och din familj all styrka och ork som här finns att ge. Tårar. Tänder ett ljus jag med. Så fruktansvärt. Tusen kramar!

Bra skrivet kampis!

Bra kämpat sommaren! Låter som en tung fl.

sommaren - min svägerska hade hennes son sovandes på bröstet hela första året, det var det enda sättet någon fick sova. Själv har jag somnat från liggamning och alltså haft min dotter tätt bredvid mig hela nätterna, med ena armen ovanför hennes huvud. När hon vaknade ställde jag mig på alla fyra och sköt henne under mig och lade mig på andra sidan och ammade där tills vi båda somnade igen. Men det var andra barnet, då orkar man inte vara så noga. Första barnet satt jag upp och ammade på nätterna för att inte somna och sen sövde jag honom i sin säng...skitjobbigt! Men alla måste hitta sitt sätt som funkar....man får prova sig fram. Det Kampis skrev är väldigt bra råd.

Tack svipp! Bra råd å tankar från er båda!

Mrsnoname - Så fruktansvärt, finns inga ord! Skänker er många styrkekramar.

Vet att vi tidigare nämnt det här med vattenavgång och ej fixerad bebis och det har varit lite olika bud på vad som gäller.

Idag fick jag iaf höra av en läkare som kände på mig att minbebis huvud är så pass rörligt, inte bara ruckbart (i vecka 40+4...) att om mitt vatten går ska jag direkt lägga mig ner och ringa in.
Kändes skönt att veta vad som gäller för mig iallafall.

Sen har jag äntligen, halleluja! Fått en tid för hinnsvepning! På torsdag!
Fick tag på en vettig bm på min mvc, min ordinarie är ju fortfarande på semester. Hon blev upprörd när hon hörde om den här galna människan jag träffat förra veckan och att jag inte hade fått en ny tid inbokad än.

Sen har varenda läkare o bm jag pratat med idag sagt åt mig att ha sex. Det var ett jäkla tjat! Men ok då!! :)

Mrsnoname- beklagar från djupet av mitt hjärta

Mrsnoname- usch vad jag lider med er, det går inte att förstå er smärta just nu, men vi finns här allihop för er sa du veta! Skickar massa massa styrkekramar till er!!!