Augustibebis 2012

Jag blev inspirerad av någon App som tyckte man skulle förbereda mat och lägga in i frysen att ha när man kommer hem från BB så jag har just gjort ett storkok köttfärssås. Det är nog en bra idé att fortsätta så då makens kokkonster är begränsade så om jag vill slippa pizza eller att själv stå i köket när vi kommer hem är det lika bra. Tur att han är duktig på att städa och tvätta.
Känner mig helt slut av att ha stått vid spisen en halvtimme i värmen. Haha, man är inte som vanligt den saken är klar i alla fall....

Hejåhå: Gjorde du en vaginal undersökning hos BM imorse? I så fall kanske blödningen beror på att hon retat tappen. Hoppas det inte kommer mer så du slipper oroa dig.

Haha, min ligger också med rumpan neråt och alla kommenterar att min mage är så stor. Undrar hur stor den varit annars.  Kanske inte gäller alla. Här mäter de inte SF-måttet så jag kan inte jämföra med er andra. 

Snart ska vi åka och hämta vår barnvagn. De ringde från affären och sa att den kommit. Åh vad jag längtar efter att få provrulla här hemma i vardagsrummet. Kanske lägger upp bilder sen om jag orkar. 

Fyran2012: Det blev en Hartan Racer GT, tyskt märke. 
www.hartan.de/produkte/kinderwagen.php
 

Jag har också fått tillbaka tröttheten. Sover middag kanske en timme nästan varje dag och ca 8 timmar per natt. Funderade på om det kanske också är all pollen som påverkar lite eller om det bara är graviditeten. Normalt är jag inte allergisk, men jag går även och nyser som en tok så jag gissar att jag ändå påverkas lite av dem.
Skönt att jag har lyxen att kunna vila när jag behöver i alla fall.

Bebisen har nu också börjat trycka på mina revben så ibland är det riktigt tungt bara att sitta. Hoppas att jag ska kunna fortsätta att må så bra som jag ändå gjort hela graviditeten in i det sista, men det är väl bara att förbereda sig på att det kan bli några tunga sista veckor. Gick in i v 32 idag. Känns onekligen som om nedräkningen har börjat.

Jag känner med alla er som förlorat eller har sjuka anhöriga nu. Ibland känns det som om livet vill visa sitt kretslopp - en försvinner från jordelivet och en ny individ tillkommer.
Jag berättade för några månader sedan om min svärmor som troligen inte skulle överleva vår sons födelse. Hon har cancer och fick ganska dåliga utsikter i början av året med bara någon månad kvar att leva, men hon mår fortfarande ganska bra vilket känns märkligt men förstås också underbart. Vi vet inte när det kommer gå utför, men då kommer det troligen göra det väldigt snabbt. Men nu kanske hon åtminstone hinner träffa sitt barnbarn.

Det visste jag inte om jordgubbar. Trist. Det som är så gott. Jag har ätit det var och varannan dag sista veckorna.

Ang hormonrand och könsspekulationer har jag rand hela vägen upp till revbenen och väntar pojke. Hans hjärtslag varierade mellan 135-155 förra veckan när de gjorde CTG mätning hos BM. När de innan mätt med doppler har det varit ca 145.

Jag har sovit så bra sista veckorna, inte ens alltid behövt gå upp och kissa. Men idag har jag snurrat runt i sängen sedan kl 4. Gick upp nu för att äta lite, blir ju hungrig av att vara vaken så länge. Hoppas jag kan somna om sen, det är mest så trist att bara ligga och stirra upp i taket....

Min man (som ju även han är tysk om nu det har med saken att göra ) uttryckte vid något tillfälle när jag var besviken över att han inte ville läsa på, att han ville ta det som det kom och inte ha så mycket föreställningar i huvudet. Men då sa jag att förlossningen handlar faktiskt inte om honom, om jag BEHÖVER honom där så får han faktiskt anpassa sig och göra vad han kan för att stötta MIG. Detta resulterade förvisso inte i att han satte sig och läste massa böcker, men vi kunde åtminstone prata om de tankar jag hade efter att ha läst på lite.
Jag vill också försöka mig på en så naturlig förlossning som möjligt och kan ju bara tänka mig att jag blir hjälpt av att någon hjälper mig att räkna ner värkarna och peppa mig mot målet.

Sen är han lite rädd för hur han kommer reagera under slutfasen och tyckte att jag beslutat över hans huvud att han ska vara med under förlossningen innan han ens hann fundera över det själv. På förlossningskursen den kvällen männen var inbjudna menade nämligen BM att det inte är självklart att mannen ska vara med. Men då kände jag efter och sa att jag tror faktiskt att jag klarar krystfasen utan honom (för då har man väl ändå en BM där hela tiden?!) om det skulle vara för mycket för honom. Jag tror att jag ändå kommer gå in i mig själv när det är som värst och inte märka om han är där eller inte. Fast självklart vill jag ju dela upplevelsen när bebisen kommer ut tillsammans med honom. Men nu tror jag förvisso inte att han kommer behöva gå ut. Om han håller sig vid min huvudända tror och hoppas jag att han kan ta att jag har ont. Men mest vill jag ha honom där under tiden när det går långsamt och för att hjälpa mig att andas igenom värkarna under öppningsfasen. 

Idag blev det ekologiska jordgubbar som jag passande hittade efter gårdagens besprutningsdiskussion. Smaskens!

Bor ju i Tyskland... Men håller med, har nog aldrig sett det i Sverige. Tycker det känts "naturligt" med jordgubbar, så ursvenskt på något vis och har aldrig tänkt på att de skulle vara besprutade.

Bra byteshandel där Sommaren!