Augustibebis 2012

Issan: ja det är mitt första barn och förlossning. Är nyfiken på vad för bedövning jag fick. Tror mannen sa Bricanyl, men det är väl värkhämmande?

Här gjorde de "vattentest" genom att mäta PH i slidan.

Jag fixar inte att läsa igenom allt jag missat efter min "fängelsetid" på sjukhuset utan tillgång till fungerande internet. Men i tisdags fick vi äntligen komma hem efter en vecka. Känns så underbart att äntligen få börja vårt familjeliv tillsammans på riktigt.
Jag är fortfarande blek och svag efter sömnbrist och usla järnvärden men å så härligt livet är. Vår lille pojk är så underbar och ett riktigt charmtroll. Amningen är ännu inte riktigt perfekt, han blev lite tilläggsmatad i början och jag gissar att han är bortskämd med flaska och inte har fattat att han måste suga och kämpa för mjölken i mina bröst. För mjölk det har jag, men han snuttar mest ändå. Tillsammans med min hem-barnmorska som man får här som kommer varje dag tills 10:e levnadsdagen har vi nu strategi vägra tilläggsmata med pumpad mjölk och bara ge i nödfall om han är helt oresonlig till nattningen så att vi kan få lite sömn. Men jag tyckte det kändes som om han också svalde en massa, och brösten känns mjukare efter amningen nu så kanske har han fattat vad han behöver göra. Hoppas det. Åtminstone med första barnet när man har gott om tid vill jag verkligen få njuta av amningen när mina bröst ändå verkar kunna erbjuda det han behöver.

I födelsetråden fanns inte så många bebisar, men jag gissar att det kommit fler som liksom jag inte har hunnit läggas in än. Grattis till er alla som fått och håll ut ni som ännu väntar.

Livet som mamma är verkligen underbart, lyckan som strålar när man tittar på sitt lilla liv, eller på sin partner för den delen som man delar denna glädjen med. 

Grattis Millas! Ganska lik min pojke i storlek.

LiJon, mitt vatten droppade jättelite. Så lite att jag blev "säker" på att det inte var vattnet och tom tog ett bad på kvällen. Vår kille fick en infektion och därför blev vi kvar på BB i en vecka med antibiotikadropp på honom. Så chansa inte. Det behöver inte forsa. Hos mig sa de att det måste gått ett litet hål högre upp och att det därför droppat så lite.

Kanske ska tillägga att detta är i Tyskland och rutinerna kan se olika ut. Men trots allt hade han ändå en infektion även om det visade sig efter odlingarna att det inte var den farliga B-streptokocken i alla fall.
Han kom ut 32h efter första dropparna.

Är det någon som vet om man kan få gravidklåda en vecka efter förlossningen? Har inte haft det under graviditeten men nu kliar mina fötter överallt - under och över och på sidorna så jag håller på att bli tokig. Vad kan man göra?

DetGodaLivet, var det inte du som skrev om D-droppar som var utan tillsatser tidigare? Var hittar du dessa?
Här i Tyskland får vi tabletter som ska mosas ut i vatten eller bröstmjölk och skedmata bebis med

Äsch resten försvann.
Tabletterna luktade vanilj och jag läste innehållsförteckningen och där fanns bl.a. vaniljarom, sötningsmedel, gelatin från nötdjur och massa annat som jag inte vet vad det är men absolut inte vill ge min 10 dagar gamla bebis.

Äckligt och chockad.

Bellatrixx, jag la länken till fortsättningstråden i trådstarten.

Grattis Kampis, låter som en bra förlossning.
Jag vill inte oroa dig, men att du tre dagar efter förlossning knappt blöder mer borde du inte kolla upp det?
Jag delade rum ett par nätter med en kvinna på BB som slutade blöda tidigt och också gjort tidigare graviditeter och då fått skrapas om jag förstod det rätt. Nu fick hon istället något medel för att få igång värkar för att få ut allt.
Skönt att inte blöda, men jobbigt om det blir komplikationer efteråt.
När har man i Sverige efterkontroll för kvinnan?

FruKå, längst ner i trådstarten finns en länk till en fortsättningstråd. Fast jag läser båda fortfarande.

Spännande med radhus 7e himlen!

Ang besök har jag inte haft problem med de som kommit någon timme. Mina föräldrar var också här förra veckan men bodde på hotell och tog hand om sig själva och så kom de bara förbi någon eller ett par timmar om dagen i några dagar. Kändes ändå bra att de fick träffa honom när han var färsk.
Men nu har min svärmor som bor runt hörnet och normalt aldrig brukar vara påträngande, nästan tvärtom att vi ses väldigt lite eller korta stunder, fått för sig att hon vill gå ut och promenera med lillen. I måndags lät vi henne göra det men å vad ont det gjorde i mammahjärtat. Det är ju liksom för tidigt för att vara någon hjälp för oss det är ju bara för att vara "snäll" mot henne. Men sen hade hon frågat min man igår om hon fick göra det igen men det passade inte då för vi väntade besök. Och i morse ringde hon igen och frågade om hon fick gå på promenad med honom vilket heller inte passade för vi hade själva tänkt gå en promenad. Men jag vill inte att hon ska fråga varenda dag och att jag måste ha en anledning själv över att få vara med mitt barn. Han är två veckor gammal liksom varav den första spenderade vi på BB. Jag vill varken behöva planera för henne eller behöva sitta och sakna mitt eget barn. Har knappt själv varit ute och stoltserat med honom.
Pratade med mannen som inte riktigt förstod hur jag kände och tyvärr är det oftast han som svarar i telefonen när hon ringer.
Om ett tag är det säkert väldigt uppskattat med lite avlastning men det är för tidigt nu. Blääää. Skaffa ett eget barn eller en docka har jag lust att skrika fastän jag egentligen tycker bra om svärmor. Men hon är så direkt och rak och skäms inte för att ta för sig och jag är inte van att hantera sånt och finner mig inte tillräckligt snabbt.

Det var dagens gnällinlägg. Annars har jag världens sötaste son som ligger och ammar. Liggamma är underbart för övrigt. Och bra för oss mammor att vila bäckenbotten så här i början.

Jag hejar på er som det verkar vara dags för.

Grattis sommaren och Ellen!

Jag hade också panik i ett skede när jag på en halvtimme öppnade mig från 4-10 cm. den panikkänslan tänkte jag på många gånger dagarna efter förlossningen och undrade om jag skulle våga föda barn igen. Alltså inte rädd för smärtan i sig utan paniken. Men efter någon vecka hade jag förträngt den också och nu skulle jag nog mer säga att jag är peppad att möta smärtan och känslorna igen när den dagen kommer.
Nu har jag mer konkreta funderingar, typ vad händer med ärret efter klippet vid nästa förlossning? Spricker man än mer eller klipper de i förebyggande då bara för att? Och hur blir i så fall läkningen? Nu har jag läkt superbra och verkar ha mindre problem där nere än de som knappt spruckit alls. Likaså där bak där jag sprack (grad III) har läkt jättefint och inte ens att göra nummer två har gjort särskilt ont. Kan man ha samma tur fler gånger liksom?

Här i Tyskland pratar åtminstone min hem-BM mycket om att det är viktigt att skona
bäckenbottenmuskulaturen de första 6 veckorna efter förlossningen som här också har ett eget namn. Hon säger att jag inte får lyfta tungt, inte ta ut mig och (!) inte själv putta barnvagnen. Att ta det lugnt gör mig inget. Liggammar så ofta det går, så mycket att jag nog måste träna på att sittamma så jag också kan amma när jag inte är hemma, och maken fixar fortfarande all städning och tvätt. Första två veckorna kände jag av att jag blev trött där nere efter en promenad men inte längre och nu längtar jag efter att ta ut vagnen på långpromenader även när inte mannen kan följa med och dra den. Har ni hört något liknande? Jag sprack och klipptes ju endel men har inte förstått det som att den extra försiktigheten beror på det utan att det mer är så man ser på det här. Och jag vill ju inte riskera framfall eller inkontinens för att jag är oförsiktig heller. Nu har vi förvisso haft 35 grader varmt några dagar så då blir det ju inga långpromenader ändå, men så fort det svalnar på lite är jag redo att gå ut!

Förhoppningsvis är hon bara i en härlig babybubbla.

7e Himlen: fick ni veta varför det blivit sån panik helt plötsligt?