Augustibebis 2012

Jo, har en dunväst också som jag kan använda uppknäppt så den har jag ofta med en kofta under.

Vi som inte skulle ta reda på könet kunde inte hålla oss längre. Jag har tidigare berättat om att vi själva filmade förra ultraljudet och att jag tillslut tror mig ha sett en liten snopp. Så vi kände oss ganska säkra på en pojke, men är ju ändå inga experter så vi kunde inte göra något av den vetskapen inköpsmässigt. Så imorse i bilen bestämde vi oss för att fråga och visst var där en liten pojke. Han låg inte så bra till så först sa läkaren att han tror att det är en pojke men gå inte hem och måla alla väggar ljusblåa. Men sen tittade han lite till och sa, jo, där är pungen, det är en pojke. Känns som om jag redan visste det, så det känns inte så "stort". Men praktiskt. Nu kanske jag kan få min sambo att börja shoppa lite kläder med mig. Om inte annat vill jag kunna shoppa när vi kommer till Sverige om en månad, för till skillnad från dig livelovelaugh tycker jag inte att det finns några fina babysaker här alls. Jag gillar lite färg och lite retromönster. Här känns allt ljusblått och ljusrosa. Men jag kanske tittar i fel affärer. Har du tips får du gärna komma med dem. Vi bor i en liten stad men har bara 40 min till Frankfurt så jag är där ibland ändå när jag vill få omväxling.

Hm, kändes som om det var massa mer jag ville kommentera när jag läste det men nu minns jag inte. Är ju trots allt gravid...

Jo, någon skrev ju om käck häromdagen och jag blev så sugen. Fick mamma att skicka ner några så idag bröt jag mitt nya löfte om att inte äta godis och snacks annat än på helgen. Trots att jag varit duktig ett par dagar hade jag lite socker i urinen idag hos BM. Men de sa att det kunde bero på duschcreme (?!), en liten infektion eller att jag ätit sött till frukost vilket jag inte hade. Annars var allt bra. + 10 kg som ju är ok om än lite i överkant, blodtryck 110/70 och järnvärdet hade varit så bra sist så det mätte de inte ens den här gången. Det är lite roligt då vi väldigt ofta äter vegetariskt utan att ens vara särskilt duktiga på att se till att vi äter järnrika alternativ. Bebisens hjärta slog 146 och han är för övrigt fortfarande stor. Både huvud, mage och lårbensmått visar på mer än en vecka längre gången än jag är. Hua, hoppas han vill ut lite tidigare. 

Jag var med min snälla svärmor för att köpa lite mammakläder idag. Blev lite förvånad dock över att jag behöver L och ibland XL, samt vissa byxor på H&M kunde jag inte ens ha den största stl 44 .

Visst, jag är ingen smalis. Men jag är 164 lång, vägde innan graviditeten 63 och nu +10 kg. Sååååå stor är jag faktiskt inte. Inte för att jag bryr mig om vad det står för storlek i kläderna, mest irriterande att alla kläder jag plockat med mig in i provhytten fick bytas ut till större och de annars ganska fina byxorna jag hittade som jag inte ens kunde ha. Eller jo, jag fick på mig dem men de satt tight och jag gissar att kroppen sväller upp lite mer under sommaren med vattensamlingar och annat. Vad sätter de på sig som redan innan graviditet var lite överviktiga eller bara har lite bredare lår, större bröst eller var man nu är som störst?! Tråkigt.

Det blev som helst en kjol, ett par tunna byxor, ett par capribyxor, en t-shirt, en klänning och en kortärmad skjorta från H&M, Mamalicious och något annat tyskt märke. Känns kul att ha lite mer ombyte och vara lite redo för en varm sommar, särskilt när jag slapp betala alltihop.

I Tyskland får man en motsvarande barnmorska ungefär som tar hand om eftervård och kommer på hemsök. Så barnets första 10 dagar har man rätt till ett besök om dagen - om man vill. Därefter ytterligare ett antal besök de kommande månaderna. Känns toppen att kunna få ställa dumma frågor om amning och annat inte bara de första dygnen på BB utan vartefter de uppstår. Hon tittar även till mamman att livmodern drar ihop sig och allt vad det är.
Däremot är det inte heller här alla sjukhus där man ens FÅR ha sitt barn hos sig 24 h om dygnet. Men lyckligtvis här där jag bor. Kan inte tänka mig att jag vill lämna mitt barn i en sovsal medan jag själv vilar mig. Vill nog bara stirra på bebisen och sover jag själv vill jag kunna titta till bebis och se att han andas så fort jag vaknar. Tror jag i alla fall.

Jag förstår så gott som all tyska men ibland har jag lite problem att uttrycka mig. Har bara bott här i lite mer än 1,5 år och tidvis är vi rätt slarviga och pratar engelska här hemma. Men jag känner ingen rädsla med språket inför förlossningen och BB-tiden, det tror jag ska gå bra. 

Jag har ett par stödstrumpor jag fått av min mamma en gång för länge sen. Använde de för någon vecka sen när jag kände mig "trött" i anklarna och benen. Var skönt i alla fall. Mamma har massa åderbråck så det vill jag helst inte ha men vad gör man....

Hårig mage har jag också fått, tycker också att jag är lite fjunigare på kinderna men vet inte.

Min sambo är väldigt involverad i graviditeten och har bl.a. varit med på alla besök hos BM och gyn vilket ju varit en gång i månaden för oss. Däremot brukar jag tjata att han ska komma och känna på magen och att han också måste ha tålamod och hålla ett tag för att sparkarna inte är hela tiden. Men vi pratade om det igår och han blir lite ledsen och känner sig utanför när han inte känner något. Att det blir lite press också och kanske någon känsla av att barnet inte "tycker om" honom även om han med all säkerhet innerst inne förstår att det inte är så. Vet att han kommenterat också att alla pratar så mycket med mig om graviditeten men inte med honom. Och visst, allt sker ju i mig men det får honom att känna sig lite utanför. Kanske är det liknande för din sambo Mamma070912?

Här i Tyskland blir jag rekommenderad att fortsätta med folsyra hela graviditeten och amningen ut. Åt de första 12 veckorna dosen på 800 vad-det-nu-är och nu 400 vilket om jag inte har fel är vad man i Sverige blir rekommenderad att äta innan graviditet och fram till 12:e veckan. Jag lyder läkaren och knaprar på, men det är det enda tillskottet jag tar. Till och med mitt järnvärde var bra trots att vi inte äter kött så ofta så det är jag nöjd med.

Stövelkatten: När du syr bärsjalar i trikå eller muddväv, vilken ledd ska stretchen vara på? Ska sjalen vara töjbar på längden eller bredden? 

Var så himla sysugen generellt för ett par veckor sedan, eller ja, är det fortfarande, och ville köpa tyg till ett par filtar och en amningskudde men blev så himla besviken på utbudet i den ändå stora tygaffären jag var i. Alla tyger med någon form av barnmönster liksom skrek kemikalier och starka färger. Jag vill ha lite mer retrostuk i tygerna och lite halvneutrala färger men hittade ingenting. Får köpa med mig i maj när jag åker till Sverige för sista gången innan bebisen kommer.
Men eftersom vi i vår lilla lägenhet bara har ett soffbord gissar jag att efter v 30 är det så lagom roligt att sitta som en påse nötter och sy. Längtar efter vårt hus, men det dröjer nog till början av 2013 innan det blir klart.  

Jag kommer ta hela ledigheten här i omoderna Tyskland. Men det passar oss bäst då jag lyckades säga upp mig från mitt jobb och blir gravid under den ledigheten jag unnade mig innan jag skulle söka ett nytt och därmed är arbetslös medan sambon driver eget. Han jobbar å andra sidan mest hemifrån förutom när han har kundbesök eller liknande, så i snitt är han ändå hemma 4 arbetsdagar av 5 i veckan så att han både hinner se hur mycket jobb det är med ett barn och också kan avlasta mig så att jag kan ägna mig åt mina "hemmafrusysslor" ibland om det behövs. Han har också friheten och möjligheten att styra sina arbetstider så att han kan spendera mycket tid med bebisen när den är vaken.
Vi får se hur vi gör sen, men det lutar åt att jag blir hemma tills barnalstringen är färdig här och den yngsta när vi är färdiga blivit några år så jag får bara försöka ta och anpassa mig. Får se hur det går, hur länge jag står ut utan stimulansen ett arbete faktiskt ger. Kanske får hitta på något sidoprojekt av något slag som passar in. 
 

Oj, men då är det bättre här ändå. Här får man betalt i ett år i alla fall, vet ärligt talat inte hur mycket om man jobbat innan, jag får ett minimibelopp på 300 EUR i månaden.

Min svägerska bor i USA och jag tror hon tvingades gå tillbaka till jobbet sådär efter 12 veckor ungefär också och lilla killen hamnade på dagis. Men han vägrade flaska så hon fick helt enkelt säga upp sig från jobbet för att vara hemma med honom. Hon hade inte ens rätt till obetald ledighet. I februari sökte hon ett nytt jobb hon fick, men nu tyckte arbetsgivaren att hennes son varit sjuk så mycket så det fungerar inte. Hon fick alltså sluta nu där också och uppmuntrades att söka jobbet igen när sonen blivit äldre och inte är sjuk. Galet land.... 

Jag håller med dig Det Goda Livet. Trots att det blir rätt ojämnlikt i dessa "omoderna" länder tror jag att det många gånger ändå är bra för barnen. Och framförallt har ofta föräldrarna genom skattesystem och annat åtminstone en ekonomisk möjlighet att välja. Eller helt enkelt som du beskriver att det ännu inte blivit "norm" att ha sitt barn på dagis 100%.