Augustibebis 2012

Blomsterfröna- Håller med! Henne skulle jag gärna ge en knäpp på näsan. Min mage var platt som en pannkaka i v 16 med barn nr 2.
Dessutom "alla gör inskrivning i vecka 6 eller så fort man får reda på de", känner inte till nån som gjort de så tidigt.

Jag tänker inte svara tillbaka på henne. För jag tycker inte hon förtjänar den uppmärksamheten som hon försöker med. Jag tycker det är så väl när man är så pass gammal att man beter sig då här. Då börjar man undra hur det står rätt till i hjärnkontoret! 

Så fel * 

Hur gammal e hon?? Varför ytor hon inte du e gravid??

Hon är 22 år! Hon säger så för att jag fick negativt på tester innan och säger att jag inte alls är gravid på grund av det och att jag fejkar med att jag känner bebisen i magen och sånt :P

Visa henne +:) hon e ju inte mogen för sin ålder. De märks

Jag tänker inte bevisa något för henne. Det är hon inte värd! Varför ska läggas tid på en person som inte ger mig något. Utan det bara stjälper mig själv om jag bryr mig. Detta är i alla fall sista gången jag bryr mig om henne. Jag har klarat mig bra utan henne innan ! 

Håller med dig... Skit i henne. Hon kommer krypandes sen när du väl har din knodd:)

Jag vill bara att ni ska läsa detta. Detta är helt generellt, alltså allmänt! http://www.mondoblog.se/pixxxie/2012/02/19/laste-lite-ang-tex-krankning-av-folk/#respond :) 

Pyret mår bra, och allt annat såg också bra ut.
Men de kan inte se varför jag blöder. Det har avstannat nu men det blir en del klumpar när man blöder mycket och klumpar är jag livrädd för. 
Var helt förvirrad av oro när jag kom in på gynakuten, skulle lämna urinprov och gick in på toa, kissade och glömde att kissa i muggen. När jag kom ut från toan stortjöt jag för att jag glömde provet. Nu gråter jag så fort någon pratar med mig, fast nu är det av lättnad. 

Jag har ett dilemma, på lördag flyger vi till New York, jag har talat med två läkare och min BM som har sagt att ett missfall kan inte framkallas av själva resan och självklart kommer jag att ta det lugnt när vi är där. Maken och barnen får hitta på en hel del på egen hand för jag kommer inte trötta ut mig. Men jag vet ju att det finns risk att jag kommer blöda igen och jag undrar hur jag kommer att ta det om vi är så lång hemifrån. 
Till saken hör att vi reser för att fira vår son som gått igenom en ett och ett halvt år lång cytostatikabehandling och kämpat mot cancer, så den här resan är viktig honom och att vi gör den tillsammans. Det är verkligen blandade känslor inför den här resan, hur skulle ni ha tänkt?

Nu har äldsta killen gått och hyrt en film så nu ska han och jag kolla på film och äta popcorn.