Timeout är...

nej klart han inte ville..han tyckte ju inte att han hade gjort något dumt.... som han kände just då...för lika dant e dt ju i vuxenlivet..om man inte tycker att man gjort något dumt..vf ska man då behöva säga förlåt.... sedan finns dt barn samt vuxna som behöver tid på sig att säga förlåt..dt kommer senare o dt e för att de kommer på att dt var dumt dt jag gjorde...dt var ju precis dt som hände när du satte dig ner med dem senare....

Ja men det är inte "time out" som Jo Frost kör med, för han får ju själv bestämma när han vill komma ut, han tvingas inte sitta still i ett visst antal minuter utan väljer själv när han ska sluta. Det ni kör på är en väldigt bra lösning tycker jag, ni visar ju bara att man inte vill vara tillsammans med någon som beter sig illa, och det är ju något som är bra för barn att lära sig, inte bara för föräldrarnas skull utan för att de ska förstå att kompisar inte heller blir glada om man beter sig illa, och då kan man faktiskt inte bete sig hur som helst för att man själv känner för det. Vi säger samma sak till vår son, folk brukar inte vilja vara med någon som slåss och skriker, och vi vill inte ha en massa skrik där vi är om vi sitter och äter mat, tittar på TV, spelar spel eller vad vi nu gör, så om  han vill fortsätta med det får han gå någon annanstans och komma tillbaka när han lugnat ner sig (men om vi märker han att inte KAN lugna ner sig själv så hjälper vi honom med det). Det är själva time out som folk "kopierat" från Jo Frost som jag verkligen inte accepterar.

ok jag vet inte ens vem Jo Frost är ;)

Jag säger också till min son (som är 5½ så det kan ju fortsätta även när de äldre än din son) att nu kanske det vore en bra idé att säga förlåt, för att den andra personen har tagit illa upp och då kan man må bättre av att få höra att den andra personen är ledsen för vad som hänt. Det låter kanske som om man daltar, fast om han inte vill säga förlåt så brukar han förklara varför, och oftast är det för att han inte FÖRSTÅR vad han har gjort som fick den andra personen att bli ledsen utan snarare känner sig orättvist bemött, och då förklarar jag det. Då vill han själv säga förlåt. Men just att tvinga ett barn att säga förlåt, när det barnet inte fattar varför, det känns så meningslöst. Tror att de flesta barn VILL göra "gott för sig" (eller vad man nu säger) när de förstår att de gjort någon ledsen, tror bara att de flesta faktiskt inte fattar, och då försvinner hela innebörden med förlåt, en kram eller vad det nu är.

Jo det vet du säkert, det är Supernanny! :) Tycker hon har väldigt bra idéer för det mesta, men just det här med time out (så som hon kör) tycker jag är helt "#/"@! ;)

nej vilken supernanny?
Att skicka in ett barn som bråkar på sitt rum för att lugna ner sig lite fungerar i alla fall här...på ett av barnen. hans tvillingbror fungerar det däremot inte på.!

Mycket bra länk! Och nu fick jag förklarat för mig att jag tydligen också sysslar med en form av "time out". Dock endast den "godkända" formen

Det enda jag inte förstår bara, är varför du kör med båda två? För det känns som ganska olika saker, och jag TROR faktiskt att det skulle funka att göra exakt som du gör, fast utan det där med ett visst antal minuter på en bestämd plats, så att det blir ett straff. Det är DET jag tycker känns helt meningslöst, och som ofta får barnen att bli ledsna. Jag är verkligen inte en sån som daltar med min son, jag har nolltolerans för att slåss osv och kommer aldrig acceptera att han slår någon, men av min erfarenhet (då har jag mest jobbat med barn med funktionshinder men jag tror det gäller för alla) handlar det om att barnen inte förstår eller KAN göra på ett annat sätt, och då fungerar det bäst med att prata och lära dem hur man gör ISTÄLLET, precis som du gör! Fast utan själva straffet som blir helt överflödigt och tar bort lite av vikten av det andra :) Förstår du vad jag menar? Men självklart inte säga "Man får inte slåss" och sen låta honom puckla på lillebrorsan i alla fall. Jag tror bara verkligen verkligen på att de måste lära sig att bete sig "väl" för att de själva VILL och FÖRSTÅR varför, så att de sedan lär sig att applicera det överallt, och inte blir beroende av en vuxen som kan sätta dem på plats efteråt. Det är verkligen inte min mening att säga att ni är dåliga föräldrar för att ni kör med time out, för det tror jag inte alls.

Jaha oj, sorry! Ett program som går på TV, kanal 4 tror jag det är? Om en brittisk "nanny" som kommer och hjälper familjer med jobbiga barn.. Jag tror faktiskt att de flesta som kör med "time out" har tagit det från hennes program, för hennes namn kommer ALLTID upp när man diskuterar time out, och det är exakt samma regler. Men alla har väl inte fått det därifrån :) Tror i alla fall det är därför ordet "time out" har fått en dålig klang för många, just för hennes sätt att göra det på, och som verkligen spridit sig. Men som sagt, tycker hon har många väldigt bra idéer annars.

Jag har valt en särskild plats att lugna ner sig på för att jag vill inte förknippa deras rum med något negativt, Rummen ska vara en plats för glädje och lek och fantasi och vila, inte en plats dit man blir bedd att gå för att man betett sig illa och behöver reflektera. dessutom har vi våran time out plats i hallen vilket gör det lättare att stödja barnet som sitter där än om det har gått på sitt rum och kanske smällt igen dörren.

sedan med tiden, när barnen är små är tiden rätt flexibel för en 2 åring har ändå ingen tidsuppfattnign ännu. En 4 åring däremot har det och barn mår bra av att veta vad som gäller och vad som kommer att hända. När jag då säger 4 minuter så vet dem att det är fyra minuter, dem blir inte bortstötta eller bortglömda eller missar kvällsmaten eller vad som, tidsbegränsningen tar bort dramatiken och ger barnet en trygghet. Dem vet då att vi kommer att prata om 4 minuter och dem hinner tänka. Så har jag i alla fall uppfattat mina barn, därav tiden.

Jag har aldrig sett time out som ett straff utan som ett mycket bra sätt att hantera konflikter som gått för långt. Jag sätter ju inte mina barn i time out för minsta lilla utan det krävs att det gått ganska långt innan det blir det. I första hand försöker jag ju lösa konflikter på ett annat sätt.