Timeout är...

Och även om barnet inte har ADHD som vår son, utan "bara är van att bestämma", så är det väl bättre att lära barnet vad det leder till om han/hon alltid ska få sin vilja igenom, dvs folk blir skittrötta på en och vill inte vara med en längre! För ett sådant barn lär ju vara lika bossig med sina kompisar, och kompisarna kommer inte tvinga barnet att sitta på en stol. De kommer bara sluta leka med det barnet! Man gör ju barnet en TJÄNST genom att lära ut den sociala färdigheten att kompromissa istället!

Håller med dig. Barnet lär sig att mamma bestämmer no matter what, du får sitta på en stol för det har mamma bestämt, och sen SKA du pussa och krama mig, för jag har fått som jag vill genom att du suttit och skämts i 5 minuter. Barnet lär sig att förlåt = något man MÅSTE säga för att mamma ska sluta vara arg, och för att jag ska få gå ifrån stolen.

Själva delen där man pratar med barnet är jättebra, men varför inte köra på bara det, och sen den naturliga konsekvensen av att mamma blir LEDSEN eller ARG och vill inte leka eller fortsätta vad man nu gör tillsammans? Min son har i alla fall lärt sig att säga förlåt när han märker att han gjort mig ledsen, men det är inte för att jag tvingat fram det utan för att jag förklarat VARFÖR man säger förlåt, och för att JAG säger förlåt när jag själv gjort något dumt som jag ångrar. Tycker det är bättre att få ett ärligt förlåt! Och jag verkar ju ha lyckats med det i o m att sonen blir ledsen när han ser min reaktion, och självmant kramas och pussas och säger att det inte var meningen.

Haha, precis vad jag skrev :P Ser inte heller meningen med ett förlåt som inte ens är uppriktigt menat. Då får det vara.

Tänker som du. Hur gör ni med er son som har adhd? Jag har nämligen det själv väldigt troligt (enligt första prognos från psykolog, köar för utredning nu) och det är ju inte alls omöjligt att min son också har det. Ber om ursäkt om jag är OT

Inboxar dig så slipper vi sno TS tråd :)

Håller med dig. Barnet lär sig att mamma bestämmer no matter what, du får sitta på en stol för det har mamma bestämt, och sen SKA du pussa och krama mig, för jag har fått som jag vill genom att du suttit och skämts i 5 minuter. Barnet lär sig att förlåt = något man MÅSTE säga för att mamma ska sluta vara arg, och för att jag ska få gå ifrån stolen.

Själva delen där man pratar med barnet är jättebra, men varför inte köra på bara det, och sen den naturliga konsekvensen av att mamma blir LEDSEN eller ARG och vill inte leka eller fortsätta vad man nu gör tillsammans? Min son har i alla fall lärt sig att säga förlåt när han märker att han gjort mig ledsen, men det är inte för att jag tvingat fram det utan för att jag förklarat VARFÖR man säger förlåt, och för att JAG säger förlåt när jag själv gjort något dumt som jag ångrar. Tycker det är bättre att få ett ärligt förlåt! Och jag verkar ju ha lyckats med det i o m att sonen blir ledsen när han ser min reaktion, och självmant kramas och pussas och säger att det inte var meningen.

min ena son åker in på sitt rum när han inte är "snäll", när han slåss eller totalt kraschar.
Där får han sitta ett tag tills han själv känner att han kan vara lite lugnare eller hur jag ska förklara. han ropar själv att nu ska jag inte slåss mer mamma...

Det där med att tvinga barnet att be om ursäkt har jag svårt att förstå? Om jag bråkar med någon och tycker jag har rätt är det väl ändå höjden av förnedring att tvingas be om ursäkt. Om jag är liten och får frispel för att jag känner mig orättvist behandlad (vilket jag minns mycket väl ofta hände när jag var liten) är det ju höjden av förnedring att tvingas be om ursäkt när jag blir upprörd över detta. Det är ju inte lätt för små-knoddar att hantera starka känslor som ilska och de gör det ju knappast för att jäklas.

Nu beror det väl såklart på ålder och förståelse (och situation), men jag skulle aldrig drömma om att tvinga min son be om ursäkt när han blir arg och får ett utbrott. Jag säger till honom att det är helt ok att bli arg, men man behöver inte/ska inte kasta saker omkring sig etc, och behöver han vråla av sig får han väl göra det, men då i sitt rum så vi andra slipper höra det.

Sedan vill jag inte höra ursäkter som kommer av plikt heller, utan tycker de skall vara uppriktigt menade för att barnet förstår vad som är fel och är ledsen för det, och inte för att man "ska". Då kan de ju ursäkta sig hur mycket som helst men inte förstå vad de gjort fel egentligen liksom? (nu tänker jag på hur hon gör i supernanny tex)

Eller har jag missförstått något?

jag håller med dig i att ett barn har rätt att känna alla sina känslor och att man inte får betee sig hur som bara för att man är arg. Men om ett barn slår ett annat tycker jag att det är på sin plats att den som slog säger förlåt till den som blev slagen och ledsen. känns det inte bra att säga förlåt så kanske just det stoppar från att barnet inte slåss igen? I den situationen tycker jag faktiskt att det utsatta barnets känslor är viktigare i första hand och ett förlåt brukar hjälpa.

Vi var till exempel hos ett par vänner och deras fyraåring (som är helt utom kontroll) slog ner våran 2 åring...och behövde inte be om ursäkt! Jag höll på att packa oss i bilen igen och köra hem dem 3 timmarna det tog att ta sig dit! Våran 2 åring blev RÄDD för den andra pojken och hade han bett om ursäkt så hade det inte blivit så för ett förlåt visar att man ändå är snäll.

så nej, jag håller inte med om att barn inte ska säga förlåt. Gör man illa en kompis så säger man förlåt.

jag håller med dig i att ett barn har rätt att känna alla sina känslor och att man inte får betee sig hur som bara för att man är arg. Men om ett barn slår ett annat tycker jag att det är på sin plats att den som slog säger förlåt till den som blev slagen och ledsen. känns det inte bra att säga förlåt så kanske just det stoppar från att barnet inte slåss igen? I den situationen tycker jag faktiskt att det utsatta barnets känslor är viktigare i första hand och ett förlåt brukar hjälpa.

Vi var till exempel hos ett par vänner och deras fyraåring (som är helt utom kontroll) slog ner våran 2 åring...och behövde inte be om ursäkt! Jag höll på att packa oss i bilen igen och köra hem dem 3 timmarna det tog att ta sig dit! Våran 2 åring blev RÄDD för den andra pojken och hade han bett om ursäkt så hade det inte blivit så för ett förlåt visar att man ändå är snäll.

så nej, jag håller inte med om att barn inte ska säga förlåt. Gör man illa en kompis så säger man förlåt.