Timeout är...
För ett omöjligt barn som är van att bestämma så är time out...vad?
-
Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
-
Svar på tråden Timeout är...
-
Ja, du har nog rätt. Jag har tagit ordet från att jag varit gift med en engelsk språkig man mellan 2000-2007 och även bodde i USA i 4 år under den perioden. Jag pratar engelska med alla mina barn (mina barn från den relationen och mina två barn som min man och jag har gemensamt) och då blir ju Time out för mig därav ett naturligt begrepp. Kanske borde kalla det nått annat på svenska...vet bara inte vadCicek skrev 2011-11-25 14:01:02 följande:Jaha oj, sorry! Ett program som går på TV, kanal 4 tror jag det är? Om en brittisk "nanny" som kommer och hjälper familjer med jobbiga barn.. Jag tror faktiskt att de flesta som kör med "time out" har tagit det från hennes program, för hennes namn kommer ALLTID upp när man diskuterar time out, och det är exakt samma regler. Men alla har väl inte fått det därifrån :) Tror i alla fall det är därför ordet "time out" har fått en dålig klang för många, just för hennes sätt att göra det på, och som verkligen spridit sig. Men som sagt, tycker hon har många väldigt bra idéer annars.
-
Nej jag vet inte, min son är också engelskspråkig och jag vet att han kom hem en dag och sa att de satt nån unge i time out på dagis, då blev jag väldigt upprörd haha.Odetta skrev 2011-11-25 14:22:10 följande:Ja, du har nog rätt. Jag har tagit ordet från att jag varit gift med en engelsk språkig man mellan 2000-2007 och även bodde i USA i 4 år under den perioden. Jag pratar engelska med alla mina barn (mina barn från den relationen och mina två barn som min man och jag har gemensamt) och då blir ju Time out för mig därav ett naturligt begrepp. Kanske borde kalla det nått annat på svenska...vet bara inte vad
-
Det jag menar är alltså att det kanske är just ordet som ger en förutfattade meningar, alla gör väl inte som Supernanny ;) Men som sagt, på engelska blir det ju time out.Cicek skrev 2011-11-25 14:25:45 följande:Nej jag vet inte, min son är också engelskspråkig och jag vet att han kom hem en dag och sa att de satt nån unge i time out på dagis, då blev jag väldigt upprörd haha.
-
satt mona salin på en skamstol alltså X antal minuter ;)Cicek skrev 2011-11-25 14:26:44 följande:Det jag menar är alltså att det kanske är just ordet som ger en förutfattade meningar, alla gör väl inte som Supernanny ;) Men som sagt, på engelska blir det ju time out.
Alltså för mig betyder ordet att ta en liten paus från bråket/varandra/situationen. -
Hahaha :P Får väl skylla på Jo Frost som har förstört uttrycket då ;)mandelblomma skrev 2011-11-25 14:28:02 följande:satt mona salin på en skamstol alltså X antal minuter ;)
Alltså för mig betyder ordet att ta en liten paus från bråket/varandra/situationen. -
mandelblomma skrev 2011-11-25 14:28:02 följande:satt mona salin på en skamstol alltså X antal minuter ;)
Alltså för mig betyder ordet att ta en liten paus från bråket/varandra/situationen.Om ni inte redan har gjort det, borde ni läsa länken som Mumin80 la upp:)Cicek skrev 2011-11-25 14:29:11 följande:Hahaha :P Får väl skylla på Jo Frost som har förstört uttrycket då ;) -
mandelblomma skrev 2011-11-25 14:28:02 följande:satt mona salin på en skamstol alltså X antal minuter ;)
Alltså för mig betyder ordet att ta en liten paus från bråket/varandra/situationen. -
Oh, jag kom på att jag måste säga hur jag själv upplevde det! När jag var liten och fick utbrott blev jag instängd i rummet. Mitt rum alltså. Jag blev fruktansvärt ledsen varje gång och kände mig enormt övergiven. Inte sjutton satt jag och "reflekterade", jag satt och undrade förkrossat hur de kunde älska mig så lite att jag sattes på undantag på det viset. Och jag skrek och grät, ibland tills jag fick näsblod, för att jag kände mig totalt oälskad och övergiven. Anledningen att jag satt där hade för länge sedan drunknat i övergivenhet, samt ilskan och förnedringen över att vara så maktlös. Jag var så ledsen, eftersom jag kände att allt jag ville ha bara var en kram, så hade jag lugnat mig, och vad som hände var att bli bortslängd och utestängd från gemenskapen. Nu låter det som värsta snyftsnyft stackars lilla jag- historien, men det var verkligen så jag upplevde det. Kommer ihåg det som igår, och trots att jag är över 30 nu kommer jag aldrig förlåta pappa för att han gjorde så mot mig. Tanken hans var ju att jag skulle lugna mig, men jag blev bara helt hysteriskt och desperat. Fruktansvärt var det :( I övrigt var jag ett lugnt och glatt och socialt barn, så man behöver inte gå omkring och visa utåt att man tar skada av något.
-
Det är ju det som är risken med time out (beroende på vad man menar med "time out" då)... :( Och sånt som mycket forskning har visat, att barnen känner sig övergivna och oförstådda.Minifer skrev 2011-11-25 14:54:18 följande:Oh, jag kom på att jag måste säga hur jag själv upplevde det! När jag var liten och fick utbrott blev jag instängd i rummet. Mitt rum alltså. Jag blev fruktansvärt ledsen varje gång och kände mig enormt övergiven. Inte sjutton satt jag och "reflekterade", jag satt och undrade förkrossat hur de kunde älska mig så lite att jag sattes på undantag på det viset. Och jag skrek och grät, ibland tills jag fick näsblod, för att jag kände mig totalt oälskad och övergiven. Anledningen att jag satt där hade för länge sedan drunknat i övergivenhet, samt ilskan och förnedringen över att vara så maktlös. Jag var så ledsen, eftersom jag kände att allt jag ville ha bara var en kram, så hade jag lugnat mig, och vad som hände var att bli bortslängd och utestängd från gemenskapen. Nu låter det som värsta snyftsnyft stackars lilla jag- historien, men det var verkligen så jag upplevde det. Kommer ihåg det som igår, och trots att jag är över 30 nu kommer jag aldrig förlåta pappa för att han gjorde så mot mig. Tanken hans var ju att jag skulle lugna mig, men jag blev bara helt hysteriskt och desperat. Fruktansvärt var det :( I övrigt var jag ett lugnt och glatt och socialt barn, så man behöver inte gå omkring och visa utåt att man tar skada av något.
-
så med andra ord så fick du inga stora men av detMinifer skrev 2011-11-25 14:54:18 följande:Oh, jag kom på att jag måste säga hur jag själv upplevde det! När jag var liten och fick utbrott blev jag instängd i rummet. Mitt rum alltså. Jag blev fruktansvärt ledsen varje gång och kände mig enormt övergiven. Inte sjutton satt jag och "reflekterade", jag satt och undrade förkrossat hur de kunde älska mig så lite att jag sattes på undantag på det viset. Och jag skrek och grät, ibland tills jag fick näsblod, för att jag kände mig totalt oälskad och övergiven. Anledningen att jag satt där hade för länge sedan drunknat i övergivenhet, samt ilskan och förnedringen över att vara så maktlös. Jag var så ledsen, eftersom jag kände att allt jag ville ha bara var en kram, så hade jag lugnat mig, och vad som hände var att bli bortslängd och utestängd från gemenskapen. Nu låter det som värsta snyftsnyft stackars lilla jag- historien, men det var verkligen så jag upplevde det. Kommer ihåg det som igår, och trots att jag är över 30 nu kommer jag aldrig förlåta pappa för att han gjorde så mot mig. Tanken hans var ju att jag skulle lugna mig, men jag blev bara helt hysteriskt och desperat. Fruktansvärt var det :( I övrigt var jag ett lugnt och glatt och socialt barn, så man behöver inte gå omkring och visa utåt att man tar skada av något.
Min lilla kille på tre år brukar sitta på sitt rum någon minut. I bland gråter han eller mer skriker, inte sällan så gråt/flinar han på väg dit...( låtsasgråter) och så ropar han efter ett par minuter. "Jag vill bli sams nu mamma" och då blir vi det.