Pappan avled....

Spara?

Var sjutton läser du att TS vill spara sonens pengar?

Här är en sökning på ordet spara för hela tråden. Kan du se ett enda inlägg där TS ens yppat något om att spara? Detta påhitt kommer från andra som missförstått något.

www.familjeliv.se/Forum-4-377/m62359760-1.html&searchField=0&searchRange=5&searchSort=1&searchLocation=2&doSearch=S%F6k&searchDisplay=2

Tvärtom skriver TS tydligt och klart följande...

"Att man är skylldig att betala underhåll vet jag."

"Att jag ska försörja min son är inge tvivel men att betala pappans del i huset går inte."

"Att sonen ska ha internet kan jag enkelt fixa. Mat fixar vi också och boende.. men inte till vilket pris som helst."

Missa du det? Ts tycker barnpensionen är ungens pengar som ska sparas... Så också inackoreringspengarma som ungen kanske kan få...

 Ts beklagar sej ständigt över sin låga inkomst.. varför då hon kommer o får mellan 4.500-8000 varje månad?

Hon skriver uttryckligen att hon vill att en förmyndare ska övervaka arvet då hon inte vill beblanda sig med detta (detta för att inga missförstånd eller tvivelaktigheter ska uppstå). Dessutom skriver hon att eventuell pension/bidrag är sonens/dotterns och inte hennes. Hon skriver ingenstans att pengarna ska sparas utan att de ska gå till barnen (underförstått deras försörjning). Jag har läst ts alla inlägg tre gånger och ingenstans kan jag finna att pengarna ska sparas.

Jag ser mycket på mordprigram, bla. Crime, rika, kända, mäktiga..

Jag tycker att det låter konstigt att hans sambo direkt funderar över pengar och knappt gråter när hennes sambo dött?

Vad dog han av? Görs det en utredning?    

Beklagar att dina barn mist sin pappa.

Tycker du ska ringa och begära en förmyndare till barnen som ser till barnens intresse i denna tråkiga situation. Jag vet att man inte kan testamentera bort barns lagligt rätt till pappans arv. Om så är fallet kan man bestrida det och det tycker jag att barnen ska göra om så är fallet. Du gör klokt i att inte dras in i det hela utan skaffar en förmyndare pga att din son vill bo kvar och tycker pappans sambon att du krånglar så kan hon ta bort sin vakande hand över honom om hon nu tänker ha det? Istället får hon krångla med en förmyndare.
Tex. Ägde de huset tillsammans kommer hon äga 1/2 och dina barn 1/4 vardera. Det blir i så fall hyra till din dotter som din son får betala och inte till sambon och då har han rätt att nyttja halva huset. Annars får sambon betala hyra till din dotter för att få nyttja hennes 1/4. Annars får hon lösa ut barnen men finns det lån som måste lösas kan faktiskt barnen begära att husets säljs så de kan få sin laglott på direkten. Man kan fktiskt tvingas till tvångsförsäljning.
Då säljs huset till första bästa, därför är det bättre att alla är med på att man ska sälja eller bo kvar. Vid försäljning löses lånen på huset och det som blir över delas 1/2 till sambon, 1/4 till din son, 1/4 till din dotter om nu sambon ägde sin del av huset.

Jag hade sett till mina barns bästa och struntat i sambon. Och att hon sitter och pratar ekonomi förstår jag fullt ut. Hon sitter antagligen i skiten och vet att hon ev måste gå från hus och hem om det vill sig illa. Men förr eller senare kommer det ske. Görs det inte nu kommer dina barn ha rätt att få ut sin del av arvet när de vill och då måste kanske huset säljas ändå. Sedan hur blir det fall sambon skaffar ny kille mm. Tänk på barnens bästa.

Jag har också följt tråden från början och har samma intryck av vad TS menar.

Ni som menar att TS påstår att hon inte vill betala, vill spara sonens pengar, vill ha dem själv, vill att sonen ska bo gratis och andra själviska och egoistiska saker har uppenbara problem med läsförståelsen eftersom ni läser in saker i TS inlägg som ANDRA skrivit. Tvärtom har hon sagt att hon KOMMER att försörja sin son och hon KOMMER att göra det som är bäst för honom så länge hon har förmågan att göra det ekonomiskt. Ingen kan säga HUR mycket pengar sonen kommer att få, och inte heller TS vet det, därav frågan i trådstarten. Ingen vet heller hur mycket pappans sambo kommer att kräva eller kunna kräva, den summa hon nämnt är BARA för mat och hon kommer att kräva hyra också. TS har alltså ingen aning om hur mycket pengar det kommer att handla om och då är det jävligt onödigt att skriva saker i stil med  "Hon kommer att få si och så mycket så hon snackar skit om att hon inte har råd bla bla bla...".
Och ni som tycker TS är agressiv som blir förbannad på de som skriver allt det här, jag förstår henne mycket väl. Skriver man en sak och får skit för nåt helt annat som man aldrig ens yppat så blir man förbannad, det skulle jag också bli. Skillnaden är dock att jag skulle bli väldigt mycket mer otrevlig än TS ens varit i närheten av.

Till TS: skaffa egen juridisk hjälp, bevaka barnens intressen och finns där för dina barn. Punkt. Det är vad du behöver göra. Det är ju också uppenbarligen det du redan kommit fram till att du ska göra så detta löser sig i sinom tid. Det värsta som kan hända - förutom det som redan hänt - är att sonen behöver flytta hem. Det är kanske inget ni önskar, men det hade kunnat vara värre.
Du verkar vara en klok människa och en bra mamma, och du kommer att lösa detta på bästa sätt.

Nu är jag inte så insatt i vad som gäller. Men min tanke är:

Pappans sambo verkar vilja ha så mkt pengar som möjligt av dig. Jag menar 2000 kr/mån i matpengar för en (iofs en 16-åring)?! Är det verkligen rimligt? Känns som väldigt mkt. Men jag vet inte.
Iaf det jag skulle vilja råda till är att dina barn försöker att få ut arvet så fort som möjligt så att sambon inte snuvar dom på nåt. Är huset enbart barnens nu så har hon inget där att göra, då är dét HON som ska betala hyra o inte din son.
Vill sonen gärna bo kvar i just det huset eller är det bara att han vill bo kvar i Sthlm? Är det att han vill bo kvar i Sthlm o "inte bry sig om vart" så kan ju sambon få köpa ut dina barn o han bor hos sin kompis tex eller i en liten studentlgh eller liknande. Svåra beslut att ta just nu, o det är egentligen inte rätt att kräva dessa svar av honom nu. Men så som hon verkar bete sig skulle man försöka reda upp arvet, huset o sånt så fort som möjligt. Även om man hellre skulle vilja ha kvar pappan ist för alla pengarna.
Önskar er lycka till o hoppas att allt löser sig till det bästa för barnen.

Jag tycker det låter som att pappans sambo utnyttjar situationen, dessutom i ett väldigt känsligt läge när ni alla förmodligen är ganska chockade och förvirrade... Inte alls schysst! Hon kunde gott vänta med att dra in jurister och kräva en massa pengar tills det värsta lagt sig! (Jag förstod det som att han dog helt nyligen).

Utöver det låter det inte rimligt att din son ska behöva betala "hyra" till henne om han fortfarande går i gymnasiet. Har han redan bott där länge så har han väl ett eget rum redan och det kostar inte henne något extra att han bor kvar, utöver mat naturligtvis. Dessutom går han fortfarande i gymnasiet(?) och är därmed inte självförsörjande. Kolla upp något som heter inackorderingbidrag med anledning av detta! Går till gymnasieungdomar som studerar på "annan ort". 

Det som verkligen låter konstigt är dock att hon inte ens kan ringa dig själv och framföra sina önskemål, utan skickar din son. Kan hon inte ens över telefon ha ett normalt vuxet samtal om hur ni ska lösa situationen så ska hon gott vara utan pengar också!

Låter som att pappans sambo och släkt är enna riktigt jobbiga jävlar!

Jag tycker inte du ska acceptera att bli behandlad som något katten släpat in samtidigt som de ska ha pengar av dig titt som tätt. Då kan pappans sambo vackert framföra detta själv till dig, din son har det jobbigt nog och ska inte behöva agera medlare mellan henne och dig.

 
Jag skulle råda dig att på sikt fixa en studentlägenhet eller liknande till sonen. Finns relativt billiga sådana en bit utanför stan. På så vis slipper du ha att göra med pappans sambo. Alla hennes makt-metoder som hon kör med nu (kräva dig på pengar, vägra ge information om vad som händer, bete sig allmänt märkligt och inte som en sörjande sambo etc..) blir liksom relativt meningslösa. 

Jag flyttade själv hemifrån när jag var 17, och visst var det tufft i början, särskilt ekonomiskt, men det gick.

Lycka till!