Idag är det tre veckor sedan jag påbörjade min successiva övergång till LCHF efter att det värsta graviditetsillamåendet lagt sig. Men idag så hade jag verkligen ett bakslag. Jag har som sagt mått toppen de här veckorna. Illamåendet har försvunnit och jag har inte längre känt behovet att sova bort dagarna. Det kan man ju tro beror på den graviditesvecka jag är i nu(v.16) men idag fick jag mig en liten tankeställare.
Vi hade lite dåligt med frukostvaror i kylen i morse så jag käkade ca 1 dl jordgubbar, 1 stekt ägg och en kopp te med kokosfett. Till mellis fuskade jag och åt två knäckemackor med mycket pålägg och drack en kopp te igen med kokosfett. Jag hade känt mig seg hela morgonen, men efter melliset blev jag jättetrött, vilket jag inte brukar bli när jag ätit något LCHFvänligt (sedan jag börjat med LCHF igen så har jag varit pigg, mått bra och inte längre behövt flera tupplurar/dag) sedan blev jag hungrig igen efter bara en timme och så började illamåendet komma krypande...
När jag stod i färd med att steka en omelett till lunch så blev illamåendet för mycket för mig och jag spydde i vasken(förlåt för upplysningen men..), första ggn jag kräks under hela graviditeten och det är första gången som jag mår illa sedan jag känt av graviditetsillamåendet sedan började med LCHF. Hm... kan det finnas ett samband mellan illamåendet, hungerskänslor och blodsockerförändringar månne?
Från och med nu ska jag vara noga med att äta en bra frukost direkt, äta regelbundet och inte utsätta min kropp för onödiga blodsockersvängningar med fel mat.
Att jag klarade mig ifrån att spy trots kolhydratfrossa och konstant illamåendende första 12-13 veckorna berodde på att jag åt Postafen morgon och kväll