Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

<hej!! Fan vilken jobbig situation. Tycker det borde räcka med ditt ord, finns ju ingen anledning o ljuga om en sån sak. Han kan ju inte dra dig över samma streck som sitt ex om nu hon var otrogen.Man kan ifrågasätta mycket i en relation men inte om man är far till barnet. Men du sa att ni hade det lite upp och ner för ett tag sen, bodde ni tillsammans som vanligt eller tog ni en paus? Var han likadan när ni vä'ntade ert första barn? Han måste ju ta itu med sig själv annars kommer han o förstöra er relation. Har du sagt till honom att du är väldigt ledsen och att du reagerade så kraftigt som du gjorde?  Det är inte så att det är han som gjort nå dumt o försöker vända det mot dig istället? Vad är det som får honom att tänka så? han borde ju kunna säga en anledning varför! Är det nån i er bekantskap som vill förstöra något mellan er och har fått honom på dumma tankar? Frågorna kan ju radas upp en efter en. Och sen säga att han kommer o säga förlåt om det visar sig vara han som är fadern till barnet, det låter ju fruktansvärt!!! Det räcker fasen inte med ett förlåt, han borde kyssa dina fötter och känna sig som en mycket dålig pojkvän annars är han en jäkligt stor egoist.
Jag förstår att du känner att du inte litar på honom, hade känt likdant. Jag vet inte hur jag skulle gå vidare efter en sån sak, det måste du säga till honom. Men som sagt han måste reda ut sina problem det borde han förstå, det är ingen som klarar av o leva med en som beter sig så. Jag lider med dig verkligen!  

Ja, om min sambo hade samma bakgrund och var sådan som ts sambo är (dvs problem med misstänksamhet och oförmåga att lita på folk)

Håller med!

TS som någon skrev innan se det som han efterverkningar från ett gammalt förhållande. Måste inte innebära att han egentligen inte litar på dig.

Men jag förstår honom, jag tycker att det borde göras faderskapstest jämt, oavsett vad den ena eller andra säger, för barnen skull, för barnen har rätt att veta vem som är deras fader i alla lägen. OM det innebär att trampa lite vuxna på tårna så får det vara så.

problemet här är ju att faderskapstest är inget man bara kan begära som folk verkar tro, det går till så på tv, i amerikanska filmer.

Här utreds faderskapet av socialtjänsten och var ni sammanboende under tiden barnet blev till så skrivs han som fader, har han tveksamheter så kan han isf bekosta ett faderskapstest själv finns tex på pappatest.se/

gå med på det så han får som han vill... är ju en variant, en annan är att han måste börja lita på dig annars kommer ju inte relationen att fungera i längden

Det är det ingen som tror... Vart läser du det?

det kommer tråd på tråd här med killar som tänker kräva faderskapstest eftersom de tror att sjukvården bistår med sådant vilket de inte gör om det inte finns en juridisk tvist kring faderskapet och den enda som eg kan beordra det är faderskapsutredaren på socialtjänsten. Ville bara förtydliga det.

Sen finns det ju privata vägar att gå och 1400 är ju inte många kronor för att få tyst på en svartsjuk och osäker man, men jag hade ju hellre investerat de pengarna i familjeterapi, men det är JAG och hur JAG skulle ha löst det hela

Att kräva faderskapstest är inte samma som att tro att sjukvården ska betala.

Tack alla för svar. Problemet för mig är att jag känner mig så JÄVLA kränkt. Jag e en jäkligt bra människa, trogen. Och att han kan tro att jag är så kallsinnig och beräknande att jag under en hel graviditet ( och ett jobbigt missfall innan det) och i snart ett år nu efter kan ljuga honom rakt upp i ansiktet! Att jag skulle kunna vara så beräknande, hur kan han tro det efter fyra år ihop?!? Det är det jag menar med att jag inte kommer lita på honom- hur ska jag veta att provsvaret blir slutet på misstänksamheten? Kanske tror han jag knullade runt dan innan eller efter liten blev till, bara hade tur att jag prickade " rätt dag" eller nåt. Suck. Han såg absolut hur ledsen jag blev. Och hörde när jag spydde. :(. Jag gråter fortfarande bara jag ser honom. Efter sju timmar. Vad jag menade med att vi haft det lite hafsigt på sistone var inte alls något så stort att vi bodde isär eller så- som sagt vanligt groll. Jag har kobbat på honom att släppa sina pålitlighetsproblem mm. Har väl varit sådär med lusten efter barn oxo, och jag har väl varit lite hormonell (ammar ej mer) och gnällt på honom om småskit ovanligt mkt. Thats all!! Jag vet att hans ex svek honom, och han har väl haft det sådär innan dess, men vem har inte det? Och borde inte fyra år och ett barn räcka? Jag känner mig så jävla ledse, kränkt och förödmjukad. Ska tilläggas att han e en bra kille, riktigt bra annars. Superbra pappa,en klippa.

Det är inte bara en faderskapsutredaren på socialtjänsten so kan beodra ett test, man har faktiskt möjlighet att själv välja att göra ett.

nä men att kräva något av sin sambo/fru för att man inte litar på dem är ingen bra grund för en stabil relation med ett sunt föräldraskap, så om han kräver faderskapstest borde hon kräva familjeterapi i utbyte, och de kan börja i terapin innan barnet är fött så kan han få sitt test sen då.

Det är ju ett tydligt tecken på att mannen inte mår bra och ett test kommer inte göra att han mår bättre, han kommer hitta andra saker som gör att han tvivlar, på detta eller andra saker i relationen.