Anonym (Superledsen)

Äldre 5 Jan 17:50

391 svar

Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

Jag och min sambo har varit tillsammans i fyra år och bott ihop över tre av dem. Vi är över 35 båda två. Vi har en liten på elva månader som är vårt allt. Ok, vi har haft det lite upp och ner på sistone- men inget allvarligt. Sånt groll som sambos har. Vi är båda speciella på vårt sätt om man säger så. En av min sambos stora känslomässiga problem är hans misstänksamhet och oförmåga att lita på folk. Han har framförallt ett längre förhållande bakom sig som slutade illa pga hennes otrohet. Men jag har så vitt jag vet ALDRIG gett honom skäl att misstro mig. Jg har knappt varit ute på fyra år ( av eget val). Men så i en helt vanlig dispyt idag så kommer det fram att han haft tvivel länge och vill göra faderskapstest. Jag blev så jävla sårad och ledsen att jag spydde. Och nu vet jag inte hur jag ska kunna gå framåt. Testet är beställt, kommer nästa vecka, men vad gör det? Detta är ett fullständigt misstroendevotum av mig, jag blir illamående bara jag tänker på det. Trots att jag ju vet vad testet kommer att visa. Jag har varit 150% trogen, sådan är jag som person. Skulle aldrig falla mig in attara otrogen och det sårar mig som fan att han kan tro det! Fan jag älskar honom, och har har så många bra kvaliteer, men hur fan går man vidare efter något sånt här? Han har sagt att han tar på sig att be om ursäkt för misstro om testet visar att liten är hans, men som sagt- hur ska JAG nu kunna lita på honom??

Anonym (sorken)

Äldre 5 Jan 23:35

#121

Jag hade nog inte gjort testet, för att då visar man nånstans att hans rädslor får gå hur som helst. Att det blir som man själv behöver bevisa något. Men det skulle jag inte tycka att jag behövde om det är så att man inte alls gjort något som skada tilliten hos den andra. Han skulle ju till och med kunna använda faderskapstestet (om du gör det) emot dig "jaha varför gjorde du det om du var 150% säker?". Är någon så instabil att den kräver faderskapstest från ingenstans så kan man nog vänta sig det mesta och att det inte slutar där.

Barnvagnsdragare

Äldre 5 Jan 23:57

#122

Anonym (Superledsen) skrev 2012-01-05 17:50:39 följande:

Jag och min sambo har varit tillsammans i fyra år och bott ihop över tre av dem. Vi är över 35 båda två. Vi har en liten på elva månader som är vårt allt. Ok, vi har haft det lite upp och ner på sistone- men inget allvarligt. Sånt groll som sambos har. Vi är båda speciella på vårt sätt om man säger så. En av min sambos stora känslomässiga problem är hans misstänksamhet och oförmåga att lita på folk. Han har framförallt ett längre förhållande bakom sig som slutade illa pga hennes otrohet. Men jag har så vitt jag vet ALDRIG gett honom skäl att misstro mig. Jg har knappt varit ute på fyra år ( av eget val). Men så i en helt vanlig dispyt idag så kommer det fram att han haft tvivel länge och vill göra faderskapstest. Jag blev så jävla sårad och ledsen att jag spydde. Och nu vet jag inte hur jag ska kunna gå framåt. Testet är beställt, kommer nästa vecka, men vad gör det? Detta är ett fullständigt misstroendevotum av mig, jag blir illamående bara jag tänker på det. Trots att jag ju vet vad testet kommer att visa. Jag har varit 150% trogen, sådan är jag som person. Skulle aldrig falla mig in attara otrogen och det sårar mig som fan att han kan tro det! Fan jag älskar honom, och har har så många bra kvaliteer, men hur fan går man vidare efter något sånt här? Han har sagt att han tar på sig att be om ursäkt för misstro om testet visar att liten är hans, men som sagt- hur ska JAG nu kunna lita på honom??

Älskar du honom verkligen och han älskar dig, är det bara bita ihop och ta faderskapstestet. Han har nog fastnat i sitt tänkande någonstans (det kanske finns bakomliggande orsaker mer än det långa bakomliggande förhållande han haft) och jag tror ni kommer komma långt i ert förhållande om ni bara börjar lära känna varandra lite mer. Var inte bitsk, utan älska honom lika mycket som du älskar hans och ditt barn. Ni har ju barn ihop. Ta inte åt dig personligen och gråt inte över detta, (fast det kan vara svårt, men du stärker din egen självkänsla då) som jag förstår det är han en bra pappa och och bra man.
kram kram

LivL

Äldre 5 Jan 23:58

#123

Jag förstår honom. Han har ju svårt att lita på människor, så det är knappast något personligt mot dig TS. Jag hade inte blivit sårad om min man velat göra ett test.

Åsa

Äldre 6 Jan 00:23

#124

mion skrev 2012-01-05 23:12:00 följande:

allt är inte svart el vitt....

Jag talar om min upplevelse och vad jag vill ha ut av en partner. Det finns många saker vars existens eller ickeexistens olika personer tycker är olika viktiga: trohet, droger eller drickande, våldstendenser, hövligt bemötande, laglydighet, fruktsamhet, hälsa eller för allt i världen sociala faktorer som "rätt" bakgrund eller kompetensområden. (Löst axplock, inte alls rangordnat.)

I mitt fall anser jag att en fast partner som känner mig inte ska ifrågasätta min ärlighet, minst av allt i något så stort som ett faderskap, inte vad gäller sexuell trohet över huvud taget om vi inte skulle ha ett öppet förhållande. En partner som inte tror på mig är jag mindre intresserad av att ha /kvar/. Du kan givetvis ha andra värderingar.

Barnvagnsdragare

Äldre 6 Jan 00:35

#125

Åsa skrev 2012-01-06 00:23:53 följande:

Jag talar om min upplevelse och vad jag vill ha ut av en partner. Det finns många saker vars existens eller ickeexistens olika personer tycker är olika viktiga: trohet, droger eller drickande, våldstendenser, hövligt bemötande, laglydighet, fruktsamhet, hälsa eller för allt i världen sociala faktorer som "rätt" bakgrund eller kompetensområden. (Löst axplock, inte alls rangordnat.)

I mitt fall anser jag att en fast partner som känner mig inte ska ifrågasätta min ärlighet, minst av allt i något så stort som ett faderskap, inte vad gäller sexuell trohet över huvud taget om vi inte skulle ha ett öppet förhållande. En partner som inte tror på mig är jag mindre intresserad av att ha /kvar/. Du kan givetvis ha andra värderingar.

Det han säger är kanske inte det han menar, om han nu verkar vara en en bra far och i verkligheten veta att han också är far till barnet. Så är ju ett faderskapstest inte så dumt att göra nu i den situationen de sitter i. Om hon nu vill behålla honom !!!.

Vad är det för fel att inte öppna sig och varför ska man se allt så förbannat självdestruktivt mer än vad han gör. Vad är det som ligger till grund för att, att han vill ha detta faderskapstest (fast båda egentligen vet att de är fäder) vem säger att vem har rätt i deras relation. Vi hör ju bara hennes storie inte hans.

Anonym (Lugn i stormen!)

Äldre 6 Jan 00:48

#126

Anonym (Superledsen) skrev 2012-01-05 17:50:39 följande:

Jag och min sambo har varit tillsammans i fyra år och bott ihop över tre av dem. Vi är över 35 båda två. Vi har en liten på elva månader som är vårt allt. Ok, vi har haft det lite upp och ner på sistone- men inget allvarligt. Sånt groll som sambos har. Vi är båda speciella på vårt sätt om man säger så. En av min sambos stora känslomässiga problem är hans misstänksamhet och oförmåga att lita på folk. Han har framförallt ett längre förhållande bakom sig som slutade illa pga hennes otrohet. Men jag har så vitt jag vet ALDRIG gett honom skäl att misstro mig. Jg har knappt varit ute på fyra år ( av eget val). Men så i en helt vanlig dispyt idag så kommer det fram att han haft tvivel länge och vill göra faderskapstest. Jag blev så jävla sårad och ledsen att jag spydde. Och nu vet jag inte hur jag ska kunna gå framåt. Testet är beställt, kommer nästa vecka, men vad gör det? Detta är ett fullständigt misstroendevotum av mig, jag blir illamående bara jag tänker på det. Trots att jag ju vet vad testet kommer att visa. Jag har varit 150% trogen, sådan är jag som person. Skulle aldrig falla mig in attara otrogen och det sårar mig som fan att han kan tro det! Fan jag älskar honom, och har har så många bra kvaliteer, men hur fan går man vidare efter något sånt här? Han har sagt att han tar på sig att be om ursäkt för misstro om testet visar att liten är hans, men som sagt- hur ska JAG nu kunna lita på honom??

Fast det handlar ju INTE om att han misstror dig som person TS!

Han har ju själv ett psykologiskt problem han mår väldigt dåligt över. Om detta testet kan få honom att må bättre i SIN "SJUKDOM" så är det väl det jättebra?

Du måste lära dig att hans psykiska problem inte har med dig att göra utan är ett problem/sjukdomstillstånd HAN lider av.

Kort sagt: Ta det inte personligt, för det är det inte. Det har inte med dig att göra överhuvudtaget.

ettplustack

Äldre 6 Jan 00:49

#127

Det är inte så att han har varit otrogen är min första tanke, därför han anklagar dig för att lätta på sitt eget dåliga samvete ?

Åsa

Äldre 6 Jan 00:51

#128

Barnvagnsdragare skrev 2012-01-06 00:35:00 följande:

Det han säger är kanske inte det han menar, om han nu verkar vara en en bra far och i verkligheten veta att han också är far till barnet. Så är ju ett faderskapstest inte så dumt att göra nu i den situationen de sitter i. Om hon nu vill behålla honom !!!.

Jag ser flera tveksamheter där. Dels om man alls vill ha kvar en man som visar sådan misstro (det är det enda sätt jag kan tolka det om man 1. inte förutsätter att partnern är trogen i ett icke-öppet förhållande så länge det inte skett några konstigheter och 2. misstänker henne för att ljuga om hon säger att han är fadern.) Själv tror jag som sagt att min önskan att leva ihop med min man skulle få en stor törn av en sådan misstroendeyttring. Den som inte ser några problem med att bli oskyldigt ifrågasatt eller tycker att tro på varandra är grunden i ett förhållande behöver förstås inte se det som ett problem.

Jag kan också som några ovan se ett problem i att låta en närståendes paranoida(?) idéer få styra. Jag ser en gradskillnad mellan detta och när den sjukligt svartsjuk*s partner gradvis inskränker sitt umgänge, sin datoranvändning, sina aktivieter, sin familjekontakt, sitt arbete för att anpassa sig till en osäker/kontrollerande partner. Som ovan skrivet är det inte självklart att ett faderskapstest skulle lösa den problematik som gör att mannen vill ha det; kanske ser han att hon går med på det som ett bevis för att hon också var osäker rentav?

Ingen av oss vet något annat än vad TS skriver och jag väljer att svara utifrån detta och inte utifrån gissningar ifall hennes sambo har erfarenheter i förhållandet som orsakar hans misstro.

Åsa

Äldre 6 Jan 00:59

#129

Anonym (Lugn i stormen!) skrev 2012-01-06 00:48:59 följande:

Fast det handlar ju INTE om att han misstror dig som person TS!

Om det inte handlar om henne som person så skiljer han ju inte på henne och vilken kvinna som helst därute. Smickrande...

Anonym (Lugn i stormen!) skrev 2012-01-06 00:48:59 följande:

Han har ju själv ett psykologiskt problem han mår väldigt dåligt över. Om detta testet kan få honom att må bättre i SIN "SJUKDOM" så är det väl det jättebra?

Du måste lära dig att hans psykiska problem inte har med dig att göra utan är ett problem/sjukdomstillstånd HAN lider av.

OM denne man skulle lida av verklighetsfrämmande idéer (har detta utsagts så har jag missat det) kommer ett faderskapstest troligen inte att lösa något i det långa loppet; då flyttas fokus snabbt till någon annan aspekt. Är testet verkligen tillförlitligt? Varför gick hon med på det? Kan hon ha varit otrogen även om han är far till just detta barn? etc etc. Att spela med i nojorna hos någon med bristande verklighetsuppfattning är att göra honom/henne en otjänst.

Velour

Äldre 6 Jan 01:16

#130

Är faderskapstest det rätta? Jag anser knappast det, då han låter sitt förflutna spöka lite för mycket. Det rätta, enligt mig, är att han tar tag i sitt förflutna och sin osäkerhet, för den går absolut över dig och ert förhållande. Han kanske behöver en livscoach?

Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

INNEHÅLL