Nice Girl Wrong Place skrev 2012-02-04 17:27:22 följande:
Jag tycker att du gör några poänger faktiskt.
Jag har påpekat detta lite försiktigt för TS i andra trådar. Jag fick barn ganska ung, med en jamaican och kan faktiskt till en liten del förstå den här fascinationen av allt som bara känns så mycket lättare, rikare, mer kärleksfullt och "äkta". Att man nästan kan pånytt finna (eller kanske för första gången finna) sig själv i kulturen, människorna och språket.
Men allt handlar ju om balans och det är väl vad som saknas här.
Jag har mött jamaicaner då och då men aldrig "samspelat" dvs inte dejtat eller umgåtts. Men under mina månader i Ghana såg jag förhållanden på löpande band mellan europeiska tjejer och ghananska män. För mig var deras värdegrund så väsentligt annorlunda och även om jag inte kunde sätta fingret på det då så var det att de hade annorlunda syn på det mesta även om de, precis som svenskar bestämt hävdade att kärlek och respekt var det viktigaste. Men inte då för hbt-personer, handikappade, kvinnor som ville ha rätt till alla sorts åsikter. Det fanns en särskiljning som märktes ganska markant.
Desutom sågs jag som vit ung kvinna som något väldigt exotiskt och jag blev flitigt uppvaktad, men jag hade inte rätt att bli arg eller bete mig okvinnligt.Klassisk kulturkrock. Problem som även finns i Sverige men vi har börjat avslöja glasväggarna och även om jämställdhet inte finns i alla folkhem så finns det system som kan hjälpa till att främja mänskliga rättigheter.
Jag förstår om man är osäker, ex ung och oerfaren eller rent generellt har dålig självkänsla , falle för män spm vurmar för ens kvinnlighet, uppvaktar flitigt osv. Dock kommer det chevalreska beteendet från en kvinnosyn som grundar i ojämlik mellan könen. Det finns bland svenska män och kvinnor men framträder tydligt när män oc kvinnor möts mellan olika kulturer.
Jag vet en del lyckade relationer mellan kulturgränser, det som sammanbinder dem alla är intresset och respekten för varandras ursprung
Sidospår