Avliva katt!!?

Låter som en katt som fått på tok för lite kärlek, stackars krake. Med lite kärlek och tålamod kan även underverk hända. Om du som du säger inte har råd längre, kanske någon annan vänlig själ vill ta hand om henne? Man kan väl ändå inte avliva en katt för att hon kissar på fel ställe? Maken till inhuman tanke var det länge sedan jag stötte på..
 

Har inte läst hela tråden utan bara TS nu.. 

Men under hur lång tid har katten bettett sig så här? 

 Har haft katter som kissat i sängar, soffor, ja överallt. Men bara i vissa perioder. Dock kan det ha varit allt från 1 vecka till månader..Kanske inte varje dag, men ofta.  Man blir trött, frustrerad, ledsen, arg och känner att man inte orkar med det mer. Men helt plötsligt så har de slutat och betett sig som vanligt. Mer rumsrena än någonsin!

Så jag skulle vilja veta om katten kissat i sängen varje dag i åtta mån, eller om den gjort så under de 5 år som du haft den. Eftersom du skrev att du "stått ut med den"? Eller händer det bara nån gång då och då?
Började den med de här dumheterna efter att du fick barn? Katten kanske känner att den inte får lika mycket uppmärksamhet? Eller har det hänt något annat som gör att den är stressad?

Jag tycker inte du ska avliva den.. Den är väl frisk i övrigt eftersom veterinären undersökt den? Gör ont i mig när friska djur avlivas.. Även om det är jobbigt så är det inte omöjligt att det blir bättre!

Och skulle du ändå känna att du inte vill ha kvar den, så skänk bort den nämn inte att den har dumheter för sig. Den kanske inte alls kissar inne hos den nya ägaren! Men ett råd är ändå att du säger till den nya ägaren att du tar tillbaka katten OM det på något vis inte skulle funka. Förhoppningsvis älskar du den här katten och vill att den ska få det bra och hamna i ett vettigt hem med mycket kärlek. Hemskt för katten om den ska få gå från hem till hem till hem...
Men som sagt, bit helst ihop. Det kan mycket väl bli bättre!!

katten protesterar mot barnet, det är en negativ förändring i kattens ögon
Det är nytt o kanske lite skrämmande

sätt aluminiumfolie runt sängen , obehagligt att gå på .
Eller rivet citronskal, dom gillar det inte.

Sen kan du även prova att sätta matskålarna nnära sängen, dom vill inte gå på toa och äta på samma ställe 

Jag har själv två katter och kan inte riktigt förstå att man inte inser vilket ansvar man själv har som kattägare. 

Min hankatt lät vi kastrera när han var runt 6 mån. Vi ville även ha vår honkatt kastrerad vid den åldern. Men båda katterna kommer från ett katthem och honan hade haft en tuff start med skabb, mask och diverse problem - hon vägde bara 500 g när vi köpte henne och var då runt 13 veckor (skulle då egentligen väga mellan 1,2-1,5 kg). Hanen hade haft en tuff start på andra sätt och är en skraj krake ännu i en hel del fall, han var också underviktig när vi tog över honom men ändå betydligt större än honan. Katthemsföreståndarinnan hade gjort en hel del för båda katterna och fått honan frisk från skabb och precis börjat behandla henne för mask, vågade inte göra både och samtidigt. Veterinären tyckte dock att hon kändes väldigt liten ännu när vi började fundera på kastrering. Vi väntade ytterligare ett tag, hon var 1,5 år när vi tillslut fick till en kastrering för henne (det drog ut lite på tiden, vårt eget fel att det tog såpass lång tid).

Hon började kissa i min säng när hon var runt 6-7 månader, från ingenstans utan någon förändring i hemmet. Däremot var det i princip alltid kopplat till min mens - kissade i min säng runt stället där jag har mitt ryggslut/min ända - strax före eller under mens. Nånting med min lukt som hon ville märka in sitt revir med - troligen så att hon gillade den doften väldigt mkt och ville blanda sin doft med den alternativt att min doft konkurrerade med hennes förpubertala dofter. Hon ägde mig från första start när hon kom hem till oss, hankatten ägde min man - visade sig med att de tydde sig extra mycket till oss och valde ut en av oss till deras absoluta favorit. Men bara på något dygn efter att hanen kastrerats där när han var 6-7 mån så bytte de favorit, nu har hanen mig som främsta favorit och honan har min man som älskling - utöver att de älskar varandra som syskon och är hur fina som helst mot varandra.

Nånstans i det hela kom den här lilla knäppen i gång med min lilla hona när hon var runt 7 mån, började strax före vi kastrerade hankatten och vi trodde att genom att vi kastrerade honom så kunde det hela avhjälpas - hon har hela tiden varit den modiga och ultimata ledaren av dem båda och vi tänkte att en kastrering av hankatten skulle utmärka det än mer (eftersom veterinären inte ville kastrera honkatten vid den tiden så var det vårt självklara drag). Hon började med kissandet flera mån före hon löpte första gången, hon var rätt sen med att löpa och hann bara göra det max 3 ggr före vi kastrerade henne (båda våra katter är innekatter kan tilläggas här, ingen risk att hon skulle blivit dräktig alltså). Det hände flera ggr om att hon kissade i min säng och alltid enligt mönstret jag beskrivit. Men efter att vi kastrerat henne slutade det hela, i stort sett. Det händer dock fortfarande att hon kissar i min säng - men nu är det begränsat till 3-4 ggr på ett år ungefär i stället för lika många ggr på 2 månader typ. Och det är fortfarande kopplat till min menscykel, hon hann få in det beteendet innan vi kastrerade henne. 
En kastrering är alltså inget säkert kort för att bli av med ett problem om det är något som katten har gjort en längre tid. Däremot kan det hela minska och bli betydligt bättre och mer hållbart. 

Jag skulle aldrig i livet fundera över att avliva någon av mina gryn p.g.a en sådan bagatell som det hela trots allt är, även om jag blivit både frustrerad och ledsen över att det hela var som det var då när det var som värst. Vet att det är tokjobbigt att ha en katt som kissar på fel ställe, vi är dessutom beroende av att kunna få tvättid i en tvättstuga som vi delar med en hel del andra människor.
Undrade vad jag gjorde för fel och ifall damen inte trivdes eller vad det kunde vara - tills jag insåg mönstret i det hela. Hon doftmarkerade med mina dofter. 
Det är vårt (min och makens) eget fel att vi inte tog in henne några mån tidigare för kastrering, vilket hade gjort att chansen att problemet skulle försvinna helt hade varit större då. Men det har nu ändå blivit såpass mycket bättre att ingen av oss känner att det hela är jobbigt. Däremot så har vi oftast vår sovrumsdörr stängd om vi inte är med i sovrummet, helt fullt går det inte att lita på henne och det är onödigt att chansa hej vilt. 
Det går att förbättra läget både för sig själv som djurägare och för katten. En avlivning borde ligga väldigt långt borta i det hela, trots ekonomiska bekymmer. Och känner man att man inte vill fortsätta försöka få ordning på problemen så finns det kanske någon annan som vill det....

 

Kan tillägga att katterna närmar sig 3 år (maj och juni) så det hela kan ju bli ännu bättre med åren, de är fortfarande rätt unga och virila....;)