Ivf/FET Töserna 2012

Arg och besviken. Man väljer inte sina föräldrar, så är det. Var 1 1/2 mån sen jag träffade min mor. Det första hon gör idag är att syna mig upp o ner o sen säger hon med ett leende Du har gått upp i vikt va? Blev så satans arg! Så säger man ändå inte. Faktum är att jag inte gått upp i vikt över huvud taget. Är 169 cm lång o väger nu 58 kg, i vecka 18. Har fått lite mage men that's it!! Blir så arg! Hur korkad får man bli? O när jag visar hur jag känner, att jag inte tycker den kommentaren är ok så suckar hon som om det är jag som är jobbig. Hade hon varit en "vän" så hade jag valt bort henne. Men hon är min mamma och jag kan inget göra. Måste bara stå ut med all hennes idioti. Jag har inget val. Är så arg! Jag hade aldrig sagt så till min gravida dotter! Aldrig. Så dumt....

tack men  de blir inte ofta då jag inte är eller kommer vara i denna sväng något mer. Men jag går in och läser ibland

Förstår hur du känner, men försök att inte ödsla energi på detta. Du har nog som det är ändå, kram på dig!

Jag tror inte gör något om man är helt exact med att ha samma tider, jag har inte varit så noga ialla fall!!! det har i bland har det slått på 1 timme!! men vet inte om det är rätt !! men tror inte det gör något 

hmmm så var mensen här. det var nog det jag trodde innerst inne hela tiden. Som vanligt började jag att blöda på rd 9 och rd10 var det helt klart att det här var mensen som kom.

Får se om vi orkar med något mera, har 2 eller 3 i frysen och sen har vi två försök kvar men jag vet inte hur mycket mer som vi orkar med. Detta var ändå 3 färsk försöket och om man räkna med FET så var det försök 4 och om man räknar med det FET som vi förberedde oss på så är det försök 5...undrar hur alla andra orkar med det.

Är det på dag 14 man ska få en blödning. när man sprayar?

Nej vad tråkigt!! Ledsen för er skull. Styrkekram

Det ÄR tufft att gå igenom IVF gång på gång.
Själv har jag gått igenom 5 färskförsök innan det nu tillslut tog sig.
Vi har aldrig fått något till frysen.
Det är tufft men i slutändan, när det väl fungerar så har alla tårar och jobbiga känslor varit värt det. Tror det är så man får tänka.
En sak som har hjälpt mig att kämpa vidare är att sätta sin egna situation i förhållande till någon annans. Så man får ett annat perspektiv.
Nu säger jag INTE att du inte ska få lov att vara ledsen och tycka det är jobbigt och känna att du kanske inte orkar. Det finns inget rätt eller fel. Lyssna på dig själv. Men t.ex. så skulle du kunna tänka på att det finns personer som exempelvis jag och min man som aldrig lyckas få embryon till frysen, vi har använt upp våra gratisförsök och vi fick nu betala 60 000 kr för ett tre-pack. Om du vill ha ett till barn så tänk på att ni är i alla fall i en bättre position än många andra, med tanke på att ni har fler försök kvar, så det ekonomiska behöver ni i alla fall inte bekymra er över.
När du känner dig starkare och fått distans till detta misslyckade försök så plocka fram den där starka personen inom dig som ger dig styrka och kämparglöd. Det kommer att vara värt det i slutändan!  Men slicka nu först era sår och tillåt er att vara besvikna. Styrkekram.

Fidelis: efter ca 1 vecka står det på min info

Reste min förkylda kropp ur soffan och läste mina papper, på dag 14 ska jag få. Det är idag och ännu ingenting. Om ingen blödning kommer ska jag ringa dem, bör jag då vänta till i morgon innan jag ringer så att jag vet att ingenting kommer?

Tackar! Jag tror min man anser att det är värt att göra alla gratis försök inklusive de förskförsök vi har kvar. Han har inga barn men jag har redan ett av varje (dvs en liten kille och en lite större tjej) och tycker kanske inte alls att det är lika viktigt att ha en till. Jag kan tänka mig att det måste kännas mera surt för honom och att han kommer att bli bitter på mig ifall vi inte göra alla försök eftersom detta betyder att han aldrig (opm han inte skiljer sig från mig) kommer att få egna barn. Så jag känner mig jätte pressad till att göra alla försök trots att jag bara blir mer och mer anti till allt. Jag tror att jag hade kännt annorlunda ifall jag inte hade haft några barn innan...då hade jag nog kämpat mycket mera och varit mycket mer besviken och ledsen.
Just nu så vill jag inte men känner att jag måste forts'ätta att försöka...Blir väl åtminstone ett FET ifall de överlever upptiningen (hoppas då att det ena tappar ngn cell eller så och att de tinar upp båda så vi får två tillbaka). Men tydligen så har vi efter detta försök i alla fall försökt så många gånger så att två tillbaka eventuellt kan bli aktuellt...men just nu känns det inte alls som om det kommer att hjälpa heller..men vem vet.
Jag kan i alla fall säga att den här gången så har jag slutat att röka (innan), jag har inte druckit (ett glas vin iofs då och då men bara ett och ett litet ett!) och jag har tränat, gått ned i vikt och varit mera nyttig MEN det hjälpte föga...känns som om jag lika gärna kan börja att röka igen. Jag är nämligen röksugen som bara den och lite sur

Så glad att jag har det här forumet att ventilera mina tankar :D