Ivf/FET Töserna 2012

Jo, men nu har min mens kommit 1-2 veckor innan den ska, och på min första spraydag. 
Så jag fick en tid för kontroll den 30e och kommer fortsätta puffa som vanligt tills dess. Sen vet jag ju inte vad som händer...

Som du säger så kommer jag säkert få fortsätta puffa i ena näsborren bara.
Men i mitt schema så står det ju att jag ska böra spruta på mensens första dag.
Så där hänger jag inte med riktigt hur det kommer bli nu.
Men det återstår väl att se den 30e :)

Hur mår du och lilla magen? KRAM 

Jag va idag för insättning så nu officiellt så ruvar jag :)

De är otroligt mycket känslor som spirar runt och inte för att tala om hoppet !!

Hoppas de går bra för alla er andra    

Grattis och lycka till! :) När har du TD?

Grattis:)

Jaha då ska man bli ruvare idag igen om allt går som det ska! Vet inte riktigt hur jag känner mig, känns som om man har börjat tappa hoppet tror jag :( hur håller ni andra hoppet uppe?

Jag lyckas nog inte hålla hoppet uppe något bra...vi har precis satt in pengar för kommande försök. mannen sa är du inte glad och nej jag känner ingen glädje alls. Det känns mest tungt och jobbigt att gå igenom alla sprutor och ÄP och ET och all väntan igen eftersom det är ju ingen garanti att det kommer att fungera denna gång heller oavsett om vi har jätte bra chanser och fick runt 50% chans första försöket.
Ibland känns det som om jag struntar i det här, det tar för mycket på förhållandet och på mig ...

Usch tänkte egentligen peppa dig Vincents mamma...sorry! Kan dock berätta att jag för det mesta inte alls tänker på det och det hjälper. Planerar semester och jobbar på så att jag inte hinner tänka, har börjat att träna också och sen så har jag blivit ett städfreak. Allt detta gör att jag har inte tid att fundera på IVF :) och om man inte tänker på det så mycket så känns det ju liksom ingenting :S

Åh, hade väääärldens ångestdrömmar inatt. Fyfan.
Drömde att jag kom in för kontrollen och läkaren (en kvinnlig) upptäcker att jag en infektion(!!!) i livmordertappen sen jag gjorde min kognition efter cellförändringarna. Och hon ba "nej men, så här kan inte vara.. nu FÅR du inte genomgå IVF som det är tänkt.. du måste pereras igen och äta antibiotika i 1 år!" JAG DOG.
Sen så kollade hon snett på mina fingrar och ba "sen fattar du väl att du inte kan ha så där långa naglar?!!!"
Det var kaos. Hhaahha. Vaknade och mådde kasst och svettades ihjäl och trodde att jag inte skulle få genomföra detta nu. Uhuuuu!! 

Får står precis hur du känner LnH! Första syskonförsöket var jag grymt positiv blev helt knäck när det inte gick, förra Fet kände jag mer försiktig men blev ju så klart ledsen! Men nu.. Känner typ ingenting, eller känner typ sorg för att vi måste gå igenom detta! Vi hade åxå så bra chanser, allt har sett såå bra ut! Kvalitén har varit perfekt och ändå har det gått åt helvete... Frustration är ett bra ord!

mmm Frusterad är nog det jag känner mest. Men bara ibland, har typ gett upp känns det som och gått vidare med att tänka att vi kommer inte att få några gemensamma barn och sen så känner jag lite ilska för att innan har jag haft så jätte lätt att bli med barn. Och tanken att "om jag bara inte skaffat den där spiralen så hade vi haft barn vid det här laget". Och enda skälet till att jag skaffade den var pga mannen för det var jobbigt att räkna på säkra perioder tyckte han. och nu känns det som om han skyller allt på mig för att vi inte kan få barn normal väg längre.

Men så snart vi får passen (hade gått ut) så kan vi boka semester i slutet av maj i alla fall. Det ser jag däremot framemot. Förhoppningsvis så får vi kanske ett plus i samma veva...men jag känner inte så stor hopp på att det kommer att bli ett plus alls. Det känns mer som om man slänger pengar i sjön :(

Idag är jag inte så positiv alls, skulle bara vilja hoppa av IVF karusellen och göra roliga saker med familjen istället....men mannen vill så gärna ha ett eget biologiskt barn..men allt det här tär så enormt på relationen känns det som.

Jag är inte heller så positiv och har åxå funderat på att hoppa av, fast vi har ju köpt ett paket så vi kommer genom föra dom försöken iaf, sen ger vi upp. Men det är ju svårt att vara positiv när alla säger att det ska funka men så gör det inte det! Skönt att veta att man inte är ensam om alla dessa känslor iaf! Och skönt att få klaga lite åxå :) det vänder för oss snart ska du se! Man brukar ju bli lite mer positiv när man ruvar :)