Men flickor, upp med hakan.
Vet hur fruktansvärt jobbig processen är o när de bara visar minus.
Ge inte upp, de kommer fungera för er.
Hoppet är de sista som överger än.
Vincents mamma: De kommer gå jätte bra idag o du kommer få et fint pluss om en ca 14 dagar!
LnH: Gumman, jag vet precis hur du känner dej just nu o allt med förhållandet.
Jag vet hur fruktansvärt påfrestande de kan vara,o man bara tänker bebis!
Stanna upp en sekund,tänk på erat förhållande.
Kan av tyvärr erfarenhet säga att bebis verkstan kan ta knäcken på ett förhållande.
jag o min man (dåvarande sambo) höll på att gå åt skogen fullständigt av bebis verkstan,de va bara bebis bebis bebis, vårat förhållande bestod bara av de.Pratade vi så pratade vi bebis,gjorde vi nått så va de gravida eller kompisar som ått bebis,barndop,eller fått reda på dom va gravida osv.
Våra vänner bjöd oss på middag en kväll o vi va där o vi va ett ordentligt gäng.Efter middagen så satte dom sej ner med oss o mer lr mindre bönade o bad oss att vakna till liv o se hur våra liv kretsade på bebis o att vårat förhållande höll på att gå åt helvete.Dom berätade hur ont de gjorde i dom att se oss glida isär pga de här.
Vi blev givetvis lite smågriniga till en början o tyckte inte dom förstod va vi gick igenom,men när vi väl började tänka på de så insåg vi dom hade rätt.
Vi levde inte för vårat förhållande utan vi levde för bebis verkstan.
Vi tog en paus,en välbehövlig paus.
Jag va just då 42 kg lätt o helt borta egentligen av alla bakslag o 3 MF.
min man jobbade ute hela veckorna o va hemma på lördagen endast.
barnen började reagera på hur vi mådde.
Våra vänner,våran paus va välbehövlig.
Vi tog en paus i ett år,några månader efter friade mannen med dunder o brak.Vi planerade bröllope o 2010 stod bröllopet.Sen flyttade från ett samhälle som fått oss båda att må så fruktansvärt dåligt.
När vi va inflyttade så började vi igen.
Anledningen till att jag berättar de här, orkar inte ta hela historien utan tar bara endel är att jjag tror de e viktigt att sånt här kommer ut.
Många förhållande överlever inte en ivf karusell.
Det är därför jag påminner er alla många gånger att tänka realistiskt o inte gå in i detta så hårt att erat förhållande kanske går i krasch under tiden.
Jag kan låta stark o jag vet ni sagt de flera gånger,men jag tänker realistiskt denna omgången.
Jag vet tyvärr att oddsen är emot oss,jag vet hur illa de kan sluta om man går in i de fullt ut.
Ett tips min läkare gav mej,
sluta inte leva utanför ivf karusellen, sluta inte leva era liv utan lev de som ni brukar i vanliga fall.
OM de inte skulle lyckas så är eran kärlek till varandra de ni har o lever för.
den här processen är hemsk o förjävlig att gå igenom.
En stor anledning till att jag skapade en sån här tråd är verkligen peppningen stödet omtanken vi alla behöver i den här karusellen.
här kan vi gapa skrika gråta grina o bara få ut alla våra känslor.
Vissa av oss tassar runt här inne,skriver inget,men läser o får stöd på de viset ändå.
De kommer gå bra för dej gumman, ge inte upp.
Vi finns här o peppar o stöttar!
2012 ska bli vårat år!!
slå
Välkomna in till oss.
