IVF Umeå

men kan dom inte sätta in det på lördagen då?

YoCheri - Jag körde den "korta metoden  " och har jättekrånglig mens.. typ ingen och ingen regelbunden.
Jag fick börja med att framkalla en mens för att kunna planera lite bättre. Så jag åt provera i , ja ca 10 dagar, minns inte exakt. Sedan när jag hade fått mens ringde jag in till kliniken och då sa dom när jag skulle börja med sprutorna. Jag ringde på dag 1, dvs när det kom minsta lilla blod.
Sedan gav dom mig en "start-dag" och då körde jag igång med sprutorna.
Sedan fick vi göra äggplock på måndag och fick ut 15 ägg, så det blev en långtidsodling, så insättningen blev lördag. samma vecka.
Det är väl antalet ägg som bestämmer om det blir en lång-eller korttidsodling. Får man bara ut 2 ägg så vill man kanske inte chansa att något av dom håller en längre odling utan sätter in dom tidigare.

Dock fick vi bara ett till frysen, men vi lyckades med det som dom satte in , så nu är jag i v 21 på tisdag! :)

YoCheri- om jag inte minns fel så fick jag börja på mensdag 2 eller 3. Detta beror ju på när man får mensen, så att det kan pricka in rätt så man inte får äggplock /insättning på en söndag då dom har stängt.. det är ju olyckligt om det blir så.
Jag hade aldrig ätit just provera så jag visste inte hur kroppen skulle reagera. Innan hade jag ätit pergotime för att framkalla mens, och där tror jag det tog 5 dagar efter sista tablett, medans proveran gjorde att det bara tog 1 dag efter avslutad kur.
För mig kändes det superbra att jag fick framkalla mens och vara hyfsat säker på hur och när allt skulle hända. Min man jobbade utomlands så det var ett jäkla pysslande och planerande så det skulle hinnas med. Hade gråtit floder om jag hade fått ett äggplock och han inte var hemma, snacka om bortkastat... :( Men som sagt, det gick utmärkt.  Det var inga problem för mig att få framkalla en mens, det var tom läkaren som föreslog det, jag fick gå till en som hette Pia, tror hon egentligen jobbade i Östersund på IVF kliniken där, men hade hoppat in extra i Umeå. För hon sa att vi nog aldrig mer skulle träffas, och det gjorde vi inte heller.
Äggplocket gjorde Dr. Solensten , och insättningen gjorde en annan läkare, tror hon hette Maria , eller Ida, minns inte helt säkert... men trots att det var " många kockar"  så gick allt superbra!!!!

Ang sprutorna. Jag är inte spruträdd när någon tar en spruta på mig, men jag hade STOR skräck att ta på mig själv. Jag är ingen sjuksköterska och kan ingenting om sprutor osv.. men man får en liten utbildning på kliniken vad man ska tänka på , hur man ska göra osv.. sedan får man även provsticka sig själv. Det gick bra med 2 liter handsvett och en puls på 200 typ :)
Men det gick superbra med sprutorna även hemma. Trots att jag var nervös första gången och att jag även fumlade med sprutan och den gav mig inte första dosen , som jag såg dagen efter!!! Men det gick ändå bra och nu som sagt sitter jag här med mage i v 21 och känner sparkarna.
Jag försökte alltid tänka på resultatet när jag tog sprutorna. Sätt en bild på en gullig unge som du kan titta på innan och tänka att snart är det fan min tur! Då får man ett jävlar anamma i sig och bara sticker in sprutfan i magen. Det gör inte ont, men det är just själva grejen. När du sedan har tagit din första spruta kommer du vara så jäkla stolt och nöjd över dig själv! 

YoCheri - det kommer gå superbra. Tänk på resultatet ! Det är värt att få en liten pyttig nål i sig! Det gör inte ont men jag vet.. man är nojjig  och jävligt nervös första gången, men sedan kommer du bli ett proffs på sprutor!!! :)

Kvinna32- Åh stort grattis, som jennyz  också skriver så minns även jag känslan, känslan att efter 3 år äntligen vara i mål !  SÅ NJUUUUTTTTTTTTT!!!!

santa86 - spännande !!! Hoppas att det går vägen för er denna gången!! :)

Yocheri - härligt att ha många blåsor. Själv hade jag , om jag inte minns fel , 15 på ena och 12 på andra. men det var inte ägg i alla utan totalt fick vi ut 15 stycken ägg.  Så det låter ju lovande för dig att något av blåsorna ska innehålla " guldägget". När skulle du göra äggplocket ?
Jag minns så väl när man låg på äggplocket och bara väntade på något besked.. så kom det " Här har vi första ägget" det kändes som en sten som lämnade hjärtat , för det behövs ju faktiskt bara ett finfint ägg! :)
För oss blev det en långtidsodling, plock på måndag , insättning lördag, ett till frysen på lördagen och sedan odlade dom vidare dom andra, men inget av dom klarade sig, så vi har ett syskon i frysen :) Ska bara övertala mannen om att vi ska använda det också. Vi har alltid sagt, ett barn räcker. Men nu.. när det lyckades så började jag tänka om och lite... fan det ligger ju ett barn i frysen varför ska inte det få komma till världen !?  Kan ju även vara att man har liiiite mycket hormoner som far runt i kroppen nu när man är gravid *haha*

Men vi börjar nu med det som ligger i magen, så får vi se vad framtiden säger  *haha*

YoCheri - det blev långtidsodling för att äggen klarade sig så bra med odlingen och att det fanns hyfsat många ägg som var mogna, fick ut 15 mogna bra ägg.  Har man få ägg så vill dom väl inte chansa med långtidsodling, utan sätter in dom , men som dom sa till mig så är det bättre ju längre man odlar dom för då ser man hur dom delar sig. Och det funkade för mig iaf! :)
Sedan tror jag att man ändå har bra chanser med korttidsodling, många har fått plus av den också! :)
Det beror nog på våra kroppar, hur dom är, och vad dom vill !!

Stargazers  - ta ett nytt test på din test-dag! Det behöver inte vara kört!! Tror du testade  dig för tidigt!!  Håller tummarna !!!

Kan berätta , på tal om test-dagen, att jag var benhård på att INTE tjuvtesta mig. Trots att det kliade i fingrarna och jag ville ta 3 test om dagen IFALL det skulle visa något, men jag höll mig !!!  Delvis för att min man inte var hemma då jag hade testdag, han jobbade då utomlands, så på morgonen när jag hade testdag var jag så nervös! Sov jättedåligt på natten, vaknade hela tiden för att titta på klockan och drömde om plus på stickan, sedan på morgonen när jag gjort testet och det visade g r a v i d , höll jag fan på att smälla av!  Fotade testet skickade det min man, som sedan ringde upp och var så glad!!  Åh vad jag ville ha honom där och bara storlipa av lycka, men tyvärr så kunde han inte vara hemma, men .. nu när man sitter med stor mage så känns det som ett i-lands problem!   :)

YoCheri - härligt! Och du , var inte rädd att ta extra värktabletter om du behöver.
Själv så klarade jag mig bra på dom 2 citadonen på tom mage ! Men nog kände man att det hade "hänt nått där nere" på kvällen men jag klarade mig bra faktiskt, jobbade på som vanligt dagen efter, har ett tungt fysiskt jobb men det gick superbra!

Vi fick också en inbokad tid, och jag satt som på nålar och väntade på att dom skulle ringa.. men ingen ringde så jag fick ringa dom ! Och sa som det var att vi har över 30 mil, min man har 35 från sitt jobb och vi måste veta om vi ska sätta oss i bilen eller ej.. då blev det lite mer fart, så då skulle dom ta  mitt ärende först på mötet och ringa mig direkt.. så vi satt som sagt på nålar och bara väntade på att slänga oss i bilen och fara ner.. men , dom ringde och sa att det såg så bra ut och att vi kunde få komma tillbaka på lördagen istället, skönt att inte behöva fara iväg från jobbet då jag inte berättat till någon om IVF-et.

Och trött, ja det var jag .. dock så tror jag att mycket berodde på att jag var så sjukt nervös och stressad inför äggplocket, hade läst skräckhistorier ( vilket så klart är jättebra.. not ) så när allt var klart, och det gick bra så kom allt på en gång, det släppte i kroppen och man blev som en zombi :) tur att karln inte behövde göra så mycket annat än att lämna simmare i burken, så han fick köra hela vägen hem :)

men du, vad kul ändå att det gick bra för er, snart är du ruvare!!!!!! !

Hoppas det går bra för er alla här i tråden. Har inte hängt med så bra i hur alla ligger till men kämpa på!!! Någon gång är det eran tur!

Jag själv sitter här i v 29 och bara längtar tills bebisen tittar fram ( 13 jan ) och tänker tillbaka lite då och då på hur det var under tiden man gjorde IVF-et. Nu hade jag väldans tur som lyckades på 1:a försöket, samt att vi fick komma igång snabbt, ( fick en tid efter bara 1 månad efter remissen skickades, en avbokad tid -sån lycka!!! )

Jag har en fråga som jag inte hittade på deras hemsida .. Min kompis kommer mest troligen gå igenom en IVF-behandling och hon är lite orolig över att hon kommer bli för gammal... Hur gammal kunde man vara för att få göra ett IVF ? Går dom bara efter kvinnans ålder eller hur var det där..
Jag minns inte att dom pratade så mycket om ålder , kanske för att jag själv är 33,  men bara att när man närmar sig 40 så minskar chanserna...

tack för svaret! : ) hon är 34 år, men tänkte kanske köra igång nästa år, dvs hon blir runt 35-36 då det " gäller"

Detta med blödningar... kan berätta att jag har blött till och från , fram till v 15 . Men allt gick bra trots allt och nu sitter man här som en flodhäst.
Så bara för att man blöder behöver det inte vara kört, men man ska så klart alltid kolla upp det!!
Håller tummarna för dig Nektar!!!

Ja det har gått sjuuukkkktt fort! Tänk att det var i april iår vi körde igång!! :)

Ska dra mig historia lite kort.. Jag blödde till och från , mycket till jättelite under flera veckor i början.
Fick alltid höra att " man kunde göra det när man gjort en IVF" , dvs att dom varit och "irriterat" så mycket där inne att det blir bara så ibland.
Jag gick på kontroller / ultraljud 1 gång i veckan, och allt såg så bra ut, men läkaren såg på ultraljudet att det fanns blödningar, var dom kom ifrån och varför visste ingen..  Min första "störtblödning" fick jag i v 6 ( tror jag det var ) och ringde i panik till läkaren och fick komma in direkt, men allt såg bra ut, det var då vi såg hjärtat på lilla bebisen för första gången, åhh jag har aldrig grinat så mycket av lättnad!
Den andra " störtblödningen " jag fick - då trodde jag verkligen att det var helt kört. Jag hade varit på ultraljud på morgonen och allt såg normalt ut, förutom att det fanns en blödning brevid fostret , läkaren sa att jag skulle fortsätta blöda men att allt såg bra ut med barnet. Senare på dagen , efter jobbet, åkte jag på en affär och skulle snabbt bara köpa en klänning. Väl inne i affären känner jag hur det vara " smäller till" mellan menen, det rinner blod nedför benen, hela byxan full i blod. Panik. Hem fort som fan och det bara rinner ... fick stå i duschen, ringa killen som jobbade på annan ort, ringde 1177 och frågade hur jag skulle göra och då säger kärringen " ja men det där är missfall" , åk in till sjukhuset så du inte svimmar när du blöder så mycket.. tack. verkligen stöttande . not.  Väl på akuten så fick vi snabbt träffa en gynekolog/läkare som snabbt in med ultraljudstaven och konstaterade att det var tvillingar där inne!! :)  Så det var inget missfall, och blödningen berodde troligen på den...  Dock så dog den några veckor senare, och när den var helt borta så slutade jag blöda, så antagligen så var det kroppen som insåg att det var något galet och stötte bort det. Så man kan säga att efter v 15-16 så slutade jag blöda. Dock så hade jag en blödning för några veckor sedan och blev livrädd.. ringde till barnmorskan som tog in mig direkt och det hon först sa innan gyn undersökningen att det säkert var svampinfektion, har dom kollat det på dig ? man kan lätt få det när man är gravid. Dock hade jag inte det utan fick åka till sjukhus för vidare koll, där dom inte hittade nått speciellt "fel" så några dagar senare så slutade jag blöda och allt verkar vara lugnt.. men man blir så jääävla nojjig!!!