sambons exfru behåller hans efternamn...varför?

När jag sitter här och funderar så är det ju lite intressant. Kvinnan tar oftast mannens namn, om man då skiljer sig ska man även då förlora en del av sin identitet? Blir för mig lite som om jag då skulle varit min mans egendom om han äger namnet på det sätt som en del uttrycker det. Det är ju hans namn? vem är då kvinnan i förhållandet.... 

Två skilsmässor i bekantskapskretsen (den ena väntad, den andra chockade alla inklusive mannen) i båda fallen så hann knappt skilsmässan gå igenom förrän kvinnorna hade bytt efternamn. Sambons ex bytte efter en lång tid. En bytte efter väldigt lång tid, är omgift men har kvar sitt flicknamn och inget dubbelnamn. De andra som jag vet har separerat har inte bytt.

Nej precis, det lär ju inte hända såvida hon själv inte vill byta. Men jag förstår varför han inte vill att hon ska ha hans namn. Fast kanske han skulle tänkt på innan han gifte sig med en snorunge :-#

Varför är det ett problem för dig? Du har rätt i att han borde ha varit säker på vad han gjorde när han valde att gifta sig med henne.

När sambon och jag gifte oss så tog han mitt namn! Problemet löst, förstår att det skulle kännas konstigt att vara med en man som heter samma som sitt ex medans man själv inte är inkluderad. Det blir ju som att de är "familjen". Min make vill inte alls heta som henne, de var bara gifta i 4 år så det känns ju lite konstigt. barnen säger att de ska byta till vårat namn när de blir större och det kommer jag låta dem.

Jag kan förstå att man behåller namnet om man varit tillsammans i flera år och namnet har blivit en stor del av identiteten. Mina föräldrar var gifta i 25 år, mamma var bara 20 när de gifte sig. Då är ju namnet lika mycket hennes anser jag. Hon har inte bytt.

Makens ex bytte tillbaka till sitt gamla namn efter ca 5 år post skillsmässa, det tyckte jag var bra men varken jag eller maken har någonsin tagit upp det med henne- hennes val.

Själv skulle jag aldrig behålla ett namn om perioden som gifta var kort dvs under 8 år. det skulle kännas jättefel som att jag snylta mej på någon annas familj.....

Min man tog mitt namn när vi gifte oss, det är ett släktnamn som han själv ville ta. Jag tvingade inte honom.
Hade inte uppskattat om maken fortsatte heta som min familj om vi skulle skilja oss såvida vi inte varit ihop i 25 år.

Detta gör att särkullsbarnen i familjen heter ett annat namn än sina båda föräldrar som heter olika namn. Så hade jag heller aldrig gjort, men det är deras val och jag tycker det är mysigt att maken ville ta mitt namn.

Som flera andra skriver så handlar det nog till stor del om att heta samma som sina barn.

Några exempel:
Min storasyster gifte till sig ett ovanligt efternamn (hennes make var andra generationen med det namnet) från att innan haft ett mycket vanligt. Hon har trots en relativt konfliktfylld skilsmässa behållet namnet som även hennes barn bär.

En kollega hade som ogift ett mycket ovanligt efternamn men tog makens då de gifte sig och behåll namnet även efter skilsmässan. När hon senare gifte om sig så la hon den nya makens namn sist och hade på så sätt dubbelefternamn. Hon har barn med båda makarna som då bär sina pappors efternamn. Ett tag efter skilsmässan med senaste maken (som hon idag inte har något positivt att säga om) tog hon dock tillbaka sitt flicknamn.

Själv så fick jag första barnet som ogift och hen fick sin pappas efternamn som jag dock inom ett år senare själv gifte mig till. Kommande barn får givetvis vårat efternamn så om det skulle bli skilsmässa vill jag nog behålla namnet (så tillvida att inte både maken och båda hans föräldrar tydligt uttrycker att det är olämpligt.

Jag vet inte om någon nämnt det tidigare men tänk på Laila Bagge-Wahlgren (men hon är dock sams med sin exmake Anders).

Jag bytte till makens när vi gifte oss och våra två barn heter samma. Jag bytte av tre anledningar, dels ville jag heta samma som barnen, dels visa utåt att man är en familj.
Men viktigaste orsaken var faktiskt att jag ville komma ifrån mitt eget familjenamn som jag hatar av olika orsaker.

Skulle vi någonsin skilja oss så kommer jag behålla mitt nuvarande efternamn, vilket maken är helt införstådd med. Skulle jag någonsin gifta om mig kommer jag heller inte ändra mitt namn igen. 

Det har inget att göra med att jag vill höra ihop med min nuvarande make till varje pris, utan att jag har blivit mitt nya namn. Det är jag, mitt eget efternamn nu trots att det inte var så från början.       

Om namnet är så pass ovanligt är det ju roligare att ha ett sånt än "svensson, karlssson" osv

Haha är det mig du menar, nää jag var inte gift i tio år men har två barn som har min ex mans efternamn och det är relativt ovanligt. Han vägrar att låta de två äldsta byta efternamn fast att han inte träffar dem eller har någon vårdnad, för mig är det viktigt att ha samma efternamn som mina barn vet inte varför men det är verkligen något jag känner hårt för. Sen är det naturligt vis bonus att han gick och gifte sig och hans nya fru skickade mess till mig att hon ville att jag skulle byta efternamn, makt kan vara härligt mohaha dessutom så vet jag att det stör honom något enormt att mina två yngsta har det efternamnet, men där hade han kunnat agerat så det inte blev så.