Juni-barnen

Nyss hemkommen från BVC, Enya är idag 11 dagar å nu är hon äntligen uppe på födelsevikten igen (2.9kg) och hon har vuxit 1 cm så nu är hon 49 lång Å idag har agrafferna från mitt snitt tagits bort, snittet hade läkt jättebra å såg fint ut!

Så nu har vi fått besked om Märtas gulsot. Värdena hade sjunkit så vi slipper läggas in och slipper även fler prover :) så nu kan vi fira midsommar i lugn och ro :) i dag vägde hon 3500g (födelsevikt 3640g) i föregår låg hon på 3445g så var en bra ökning även fast hon inte kommit upp i födelsevikt ännu.

TREVLIG MIDSOMMAR ALLA MAMMOR OVH BEBISAR!!

Men alltså... Har nyss kommit hem efter att ha spenderat hela dagen med barnens mormor och morfar vid en sjö där de ställt upp husvagnen. Vi var jättevarma nu när vi kom hem och speciellt dottern så henne lade jag på lektäcket och klädde av helt. Sen gick jag och sonen ut i köket och gjorde i ordning en flaska till henne och när vi kommer in i vardagsrummet igen så har hon vänt sig från rygg till mage!?

Haha, säkerligen inte medvetet men både jag och sonen blev väldigt paffa kan jag lova!

gizmolarson- ja du...något man sätter i rumpan som skall hjälpa bebisarna att släppa ut gaser....används tydligen på äldre oxå. Provade men han gallskrek så jag tog bort den...usch...

Igår den 20/6 kl 22.16 föddes en liten pojke på min namnsdag . Han var 51 cm lång och vägde 4300 gram. Var in på koll till spec mvc för överburenhetskontroll men värkarna hade ju startat lite av sig själv kl sex på morgonen. Nästan inget fostervatten kvar så vi blev kvar och de tog hål på hinnorna och sen j*vlar tog det fart. Var öppen två cm när vi kom på kontroll och sen är jag tydligen inte gjord för att föda vaginalt. Värkarna var jätteinstensiva och täta på en gång men det hände inte så mycket. De kom med Max 2 minuters mellanrum från klockan 14-21 och jag trodde på riktigt att min kropp skulle gå av! 20.10 kommer läkaren och undersöker och jag är öppen 6 cm, har inte hänt någonting alls på två timmar. Läkaren säger då: kämpa på framtill 21.00 och vill du inte mer då så får du ett snitt. Sagt och gjort så kämpade jag på som bara den i ytterligare femtio minuter och när läkaren undersöker igen har jag inte öppnat mig något mer, fortfarande kvar på 6 cm och skriker mig igenom värkarna då varken Eda eller lustgas hjälper speciellt bra! Får också någon gång på em en spruta som ska lugna värkarna, men den funkar Inge heller. På kvällen Får jag bricanyl och värkarna avtar i stort sett på en gång men börjar igen efter tio minuter så jag får mer bricanyl. Egentligen vill de inte ge mer för man blir lite skakig av den. Åker till operation där en jättegullig narkosläkare förklarar att jag kommer få vara vaken, de trodde inte det först, och under tiden han förklarar allt slutar bricanylen att hjälpa och helvetesvärkarna är tillbaka. Ber om mer bricanyl ville jag får och även lustgas så jag kan slappna av. De lägger en ny rygbedövning för att inte riskera något, funkar klockrent! Snittet går väldigt lugnt och stilla eftersom det inte var ngt fel på varken mig eller bebisen. När han kommer ut ser de att han har bajsat i vattnet troligen några dagar tidigare för moderkakan hade tagit åt sig lite gul färg. Sonen mår bra och allt görs klart på operation. Åker tillbaka till förlossningen som en familj och får den älskade grattisbrickan och sen får vi åka ner till bb vid halv tre på natten. Inte många timmars sömn det dygnet och inte heller idag. Är sjukt trött och hög på morfin emellanåt. Har bestämt mig för att stanna några dagar på bb då jag så gärna vill att amningen ska funka innan vi åker hem. Han suger iaf och det verkar gå bra med råmjölken, så nu är det bara att vänta.

OM det skulle bli en till bebis får jag inte föda vaginalt för läkarna och jag kan lova er att det vill jag inte heller. Min kropp verkar funka så att jag får starka, superintensiva och täta värkar men thats it. Värkarna kom med 1,5-2 minuters mellanrum och ibland gick de i varandra.

Men nu är han här, lilla Vincent!

Grattis Missförstånd!!

God kväll tjejer!
Är det bara jag som saknar att vara gravid och att ha en levande mage?

Saknar inte att vara gravid det minsta. Men så var denna graviditeten väldigt tung och jobbig.
Däremot efter dottern föddes så saknade jag magen och att känna bebis i magen om kvällarna. Vet att det kändes konstigt när vi åkte hem från bb. Magen var liksom borta och istället hade vi bebis i ett babyskydd i bilen. (fast det är ju det som är poängen med alltihop:) ) Men det tog ett tag för mina hormoner att fatta det!! :)

Den här gången är jag helt nöjd med att ha bebis på utsidan, även om detta förmodligen var sista graviditeten och sista barnet. Men man vet aldrig... :)