Juni-barnen

Även här är det sista bebisen i huset så jag känner också att jag bara vill stoppa tiden å ha Enya liten å nyfödd för alltid

Har för övrigt varit på akuten nu å tack å lov var det ingen infektion i livmodern utan "bara" en urinvägsinfektion så nu har jag fått penicillin

Var ni hungriga efter förlossningen? Vincent föddes i onsdags kväll och jag är inte speciellt hungrig.

Här kommer min förlossningshistoria. Måndagen den 18/6 vaknade jag med en väldig smärta i ryggen på hö. Sida i ryggen. Efter att ha lämnat dottern på dagis så blev det värre. Ringde in till förlossningen som sa att jag skulle komma in. Väl inne där så hade smärtorna tilltagit och barnmorskan frågade mig om det var så att jag ville börja krysta. Förklarade att jag inte hade förlossningssmärtor. Fick smärtlindring i form av en supp, det hjälpte inte. Läkaren kom in och ville undersöka om det var förlossningen som startat. Det var det inte och då gjorde det så ont att jag inte trodde jag skulle överleva detta + att jag inte visste vad det var för fel. Fler undersökningar och en morfinspruta i låret. Läkaren sa att det antagligen är stopp i urinvägarna till njuren. Tog ultraljud på njurarna som bekräftade detta och de misstänkte även njursten. Sambon var på jobbet men kom snabbt till sjukhuset och det var skönt att ha honom där. De beslutade att de på Mölndals sjukhus inte hade tillräckligt med resurser för att hjälpa mig så skulle bli skickad med ambulans till östra spec. Förlossning. Fortfarande otroliga smärtor och fick då ytterligare en annan spruta med smärtlindring, det började hjälpa.

Kom till östra vid 14.30, ner på röntgen som konstaterade stopp till njuren, njursten och förstorad njure. Smärtorna kom tillbaka men var tyvärr allergisk mot sista sprutan jag fick som hjälpte så fick bli morfin ändå. Smärtorna kom tillbaka varannan timme. Fick ligga kvar över natten. Sov inget på hela natten till tisdag, bara ont och kräktes till och från av smärtorna. Kunde inte äta, inte ätit sedan söndag eftermiddag

Lenis21: men fy vad du har fått utså! Stackare, din hela text kom inte med. Vill ju veta slutet. Usch hoppas att du mår bättre nu. Kramar

Här kommer resten!

Tisdag morgon kommer läkaren in och beslutar att de ska sätta igång förlossningen, ända sättet att bli av med smärtorna. Okej detta var jag inte beredd på. Bad sambon komma och ta med bb- väskan. Läkaren kom in kl 11.00 och gjorde en hinnsvepning, retade kanterna och tvingade in 2 fingrar. De diskuterar om det ska bli att ta hål på hinnorna eller ballongkateter. Kl. 16.00 går vattnet spontant av sig självt och de slapp tänka mer på det. Inget händer på ett tag. Kl. 19.00 blir jag inskickad till ett förlossningsrum. Fortfarande njursmärtor. De beslutar att sätta en Eda. Detta skulle ta smärtorna på njuren, det funkar. Nu koncentration på att bebis ska komma ut. De sättet hormondropp kl. 20.00. Inte mycket händer. De ökar droppet, kl 22.00 öppen 3 cm. De ökar droppet och värkar kommer tätare. Kl. 23.30 stänger de av droppet då det har inverkan på bebis. 00.30 öppen 5 cm. Värkarna tilltar och de blir starkare. Känner snart att jag vill krysta men bm säger att jag inte får, jag kämpar emot kroppens signaler. Ber henne titta om det hänt nåt. Bm säger att jag är helt öppen, precis då får jag en krystvärk och krystar ut huvudet. Bm hann inte sätta på sig handskar utan dyker ner för att ta barnet. En krystvärk till och Minella kom ut kl. 00.50 efter 2 krystvärkar. Var så nöjd med denna förlossning och hade full kontroll hela tiden. En chockad undersköterska som sa att det var den snabbaste förlossning hon vart med om och bm var förvånad att det gick så otroligt fort. Sprack inget, väldigt skönt.

Här kommer min förlossningsberättelse...

Lördagen den 2 juni (beräknad 5juni) börjar vi dagen med en färdknäpp samt en visit på naturhistoriska museet. Känner när vi kommer hem därifrån att något inte stämmer. Känner mig tung och har lite molvärk som kommer och går...16.30 blir det lite mer regelbundet fast de håller inte i sig så länge. Lämnar ändå sonen till farmor.
20.00 har allt avtagit....ingenting på natten och heller inget på morgonen den 3 juni. Sonen är kvar hos farmor - de har åkt iväg på ett event. Passar på att städa istället och mannen grejer på balkongen. 13.00 när jag dammsuger som mest känner jag att det rinner lite mellan benen. Går på toaletten och tycker inte att det kommer så mycket mer. Sätter på mig en binda och fortsätter att städa. (tänker att är det på gång då måste jag städa klart- hatar att komma hem och det är stökigt.) Känner att det rinner igen och går då på toa för att kolla bindan - ser att det är rosafärgat och förstår då att det är vattnet. (Har inte ont). Ringer förlossningen för att kolla läget. De vill att man kommer in (rutinkontroll) inom två timmar - suck säger jag....jag har ju inte ont...men bara göra som de säger. 15.00 är vi inne på Danderyd. De tar CTG och allt ser bra ut. Inga sammandragningar men det är i alla fall vattnet som börjat sippra. Får en tid att återkomma till dagen efter om inte värkarna satt igång.

När vi åker därifrån känner jag att värkana kommer smygandes. Tänker att jag skall stå ut så länge som möjligt hemma....På vägen hem går vi på El-giganten och handlar på maxi. Jag biter ihop för nu känns det...
Väl hemma äter jag och försöker vila, svårt för nu klockar vi värkar. Runt 21.00 är det 4 min i mellan och nu gråter jag av smärta. Mannen tycker att det är dags...ha ha..nervös...Så 22.15 blir vi inskrivna på förlossningen...sista rummet fick då det var proppfullt överallt! Klarar mig genom bara andningen ganska länge. Får sedan lustagas. När de väl undersöker mig är jag öppen 5cm! Skönt att ha gjort det mesta hemma. Runt 01.00 tycker BM att jag skall prova sterila kvaddlar..Vilket jag aldrig gör om- det var det värsta jag gjort i hela mitt liv! Fortfarande bara öppen 5cm. Jag skriker i lustgas masken att jag vill ha EDA, BM går och beställer. När hon kommer tillbaka känner jag att jag vill krysta...vilket hon tycker är konstigt då jag endast var öppen 5cm. Hon gör en ny undersökningen och känner då barnets huvud. Jag kan inte kämpa emot utan trycker allt vad jag har - det var en sån skön känsla, jag kände verkligen hur han förflyttade sig på varje krystvärk. BM fick hålla emot huvudet då det gick för fort. Men ut kom han 03.07! Utan att spricka! 3590g och 50cm!
Så nöjd över förlossningen. Vi ville åka hem direkt...ha ha ha... Men var tvungen att stanna minst 6 timmar och seden fick vi vänta ytterligare 6timmar på barnläkaren men sen var det bye bye....Hem till storebror!  

Elvis mamma: hade sådär för några dagar sedan. Jag kunde typ inte kissa, fick kämpa hur länge som helst. Men sen släppte det så jag har inte tänkt mer på det. Det gör inte ont längre...
Kan man ha infektion ändå? Nu blev jag orolig att något är fel ändå...

Är det fler som har bebisar som "grymtar" när de sover? Liam låter massor när han sover och håller även mig vaken... :/