Juni-barnen

Klart jag blev rädd men mer rädd att mitt barn skulle dö eller bli skadat... han hade bara 5-25 slag / min

Trodde oxå att det skulle göra ont men det gjorde det inte... Hon hjälpte bara till att dra när jag krystade o emellan höll hon bara emot så att han inte gled in igen som dem brukar göra...

2 dragningar så var huvudet ute nästa krystvärk på det så hjälpte dem honom ut genom att vrida osv så axlarna kommer ut o det sista han gör är att sparka sig ut...

Han hjälpte verkligen till att komma ut... Även under värkarna så sparkade han o tryckte sig neråt o speciellt när värken var på topp o det var inte skönt... Svor faktiskt en del då...

Fler som kände sina barn hjälpa till att komma ut???

Uddabus. Tycker att du var fantastiskt stark, håller med om att man blir lite ledsen när man inte får en enda kommentar (fick inte jag heller) men tror att alla har så fullt upp med sina små. Jag är inne och läser men inte alltid att jag hinner skriva.

Det du säger om att fin lille hjälpte till på väg ut, det gjorde min dotter också. Fick journalerna igår och helt sjukt när man ser på kurvan att jag öppnade mig från 5 cm till fullt och krystade ut henne, allt på 20 minuter. Helt otroligt vad stark kvinnokroppen är egentligen. Tycker att vi alla är starka som fått ut våra små mirakel. Byt inte tråd, du tillför mycket för oss andra här inne!!!!

Magen efter 12 dagar:

 

Uddabus- ja det gick verkligen undan i krystningen! Och utan att gå sönder också, helt sjukt.. Själv fick man krysta 20 min och sy ett par stygn på insidan. Elias var sjukt livlig i magen under värkarna och de hittade inga bra hjärtljud alls då han snurrade som en galning, blev lite orolig innan krystningen precis när de kollade på varandra och sa att hjärtljuden inte var bra.. Så tyckte han hjälpte till bra också sedan när han skulle ut

Haha jag måste bara dela med mig av min dotters kommentar till mig alldeles nyss. Hon är 3 1/2 år.
- men mamma, du har ju en tjock mage ändå. Har du en till bebis där inne???

Så glad man blir. Hahahahaha

Jag gick upp ca 20 kg och har på dessa 6 dagar tappat 10 kg. Men om det går som förra gången så kommer det att stanna där och jag får hårdbanta bort resten. Usch känner mig också som en stor geléklump.

Jag ska tillägga att jag läser varenda inlägg som skrivs men svarar inte på allt när jag inte hinner. Men som sagt har läst allas berättelser och ta till er att ni alla är såå starka och duktiga som klarat detta! Vissa har ju haft tuffa förlossningar.

Ingen som kommenterde min heller men det e väl inget att hetsa upp sig för?

Jag har fullt upp med min lille son att jag inte har tid att kommentera och skriva varje gång jag är inne och läser. är man tvungen till det för att inte såra ngn är det snarare jag som vill byta tråd.

Du ska nog inte ta allt så personligt då alla nog har fullt upp med sina nya små underverk.

Det handlar inte om att ta det personligt som du vill få det till... Utan att det är mycket hormoner osv som oxå gör sitt till... Vilket jag oxå har skrivit...

Jag vet oxå att man inte har så mycket tid över... Med tre större barn o en liten på det.. Två av barnen går dessutom på simskola varje dag... Så jag vet att inte tiden inte alltid finns...

Sitter mest o läser o skriver vid amning... Han tar god tid på sig denna lille krabaten...

O det är ju inte bara jag som känner såhär... O nu när man hamnade där sj så förstår man verkligen andra...

Alltså hur mycket kan en sån här liten krabat äta???? Ammar ju konstant och ändå får han tillägg ca 200 ml per dygn. Ska till BVC i morgon för en vikt efter återbesöket. Ska bli spännande att se hur mycket han ökat i vikt och växt.

Luca tar också god tid på sig vid amning, minst 20 min vid varje bröst.