spermadonator bakom min rygg

Det kan ju vara så enkelt som att han vill hjälpa barnlösa???

Det tror jag är den främsta anledningen för de flesta donatorer antingen det är män eller kvinnor.

Jag tycker faktiskt att det är killens ensak om han vill bli donator, det är ju inget som "drabbar" mig. Jag skulle inte ha något emot om min man skulle vilja bli spermadonator, och hade det inte heller när jag var gift med min förra man då jag var yngre och i barnafödande ålder.

     

Jag ser det lite som att donera blod, eller benmärg, eller sina organ efter döden. Ett sätt att hjälpa andra som inte orsakar mig märkbart besvär Så olika det kan vara. (förlåt för off topick)

On topic:
Jag hade låtit min partner donera via klinik. Men hade blivit galet sur om han hade försökt hemlighålla det för mig. Det är skumt.

Om det är så att han ska ge via klinik så har du ju inget att oroa dig för. Det är inte så att det kommer springa runt massor med barn som han är biologisk pappa till. De använder bara sperman ett begränsat antal gånger. Han kommer inte heller att få träffa barnen, veta vem mamman är eller behöva betala underhåll.

Om det varit donation privat hade jag reagerat precis som du, men inte via klinik.

Men jag tycker ändå att du ska säga till honom att du vet detta. Om du inte gör det så är du inte bättre än honom. Kart ni måste prata om detta ordentligt. Speciellt om ni planerar att skaffa barn, då måste ni själva vara vuxna nog att kunna ta upp sånt som är känsligt.

alttså, visst att det är hans spermier och så, men det låter väldigt väldigt underligt att han gör något sånt när ni själva inte har några barn och när du inte vill det.

Att han går bakom ryggen på dig, oavsett om det gäller spermiedonation eller något annat som faktiskt spelar in och förändrar livet, för rent hypotetiskt kan det ju ringa på dörren om 19-20 år och där stå nån som är din sambos barn......

Tycker att det låter som att ni behöver diskutera var era gränser går, för det är inte okej- oavsett om det är hans spermier eller ej liksom.

Vill bara lägga till att jag läste det här om att barnen kommer ev.att kontakta honom efter att de fyllt 18 år. Jag tänkte att det skulle kännas väldigt obehagligt för mig, vi planerar att ha egna barn snart så de kommer att vara ungefär i samma ålder. Jag vet att allt är bara hypotetiskt men skulle det inte kännas konstigt att berätta en dag för barnen att de har halvsyskon i sin ålder som de aldrig träffat. Samt förklara att deras pappa blivit spermadonator utan att berätta för deras mamma. Är jag en hemsk människa som tänker på det sättet?

Tycker inte alls du är hemsk, för det är precis sådanna saker som man måste ha i åtanke. Betänk också att det kan vara så att ni inte får några gemensamma barn alls... men han kan då ha upp till 6 st avkomlingar - som visserligen rent hypotetiskt men ändå kan dyka upp och säga hej liksom.

Några halvsyskon är det ju inte i juridisk synpunkt för han blir aldrig pappa till dem i lagens mening, han är "bara" donator och ursprungsfader men han har inga skyldigheter gentemot barnen och de har inga rättigheter mer än att få veta vem han är, men det är ganska ofta som man säger nej till donatorer som inte själva har barn och ofta när man lever i relation blir båda parter kallade till informationsmötet.

Javisst, det är det det handlar om!!

Skönt att höra att andra tänker på det sättet.  

Hade inte varit okej för mig. Absolut inte.
Sådana ting förtjänar jag att informeras om i förväg som en del av hans liv. Jag anser också att han ska bry sig om vad jag tycker och tänker om den saken, oavsett att det till syvende och sist är hans kropp- hans beslut så att säga.
Det är för mig inte ett dugg jämförbart med att donera blod eller liknande. Det blir en människa av den här donationen, knappast något jag skulle ta helt lätt på i synnerhet om vi planerade barn tillsammans också.   

Jag trodde att du skrev TS för att du inte kommer kunna ha lika mycket sex med honom. Men det handlar om att du inte vill att han hjälper andra kvinnor att bli gravid? Det vill säga avundsjuka?

Som jag skrev redan skulle det kännas väldigt konstigt att några barn/tonåringar dyker upp någon dag. Ännu konstigare känns det att han inte diskuterar viktiga beslut med mig. Eller tycker du inte det?

Avundsjuka-det var nog den dummaste kommentaren. Dessutom tycker jag inte att han är en välgörengetsorganisation som ska hjälpa andra.