spermadonator bakom min rygg

Om jag kommer ihåg rätt stod det att det är 400 per gång och att de tar 10 prov eller vad det nu heter, så ca. 4000 kommer han att få. 

Jag mår illa av tanken att han kanske gör det p g a pengarna.  

fast han får inte betalt för provtagningarna... utan för donationerna. Lustigt att de ger betalt nu, för 10 år sen när jag var inne i ivf-svängen så fick de bara reseersättning och det debatterades att man skulle få en symbolisk summa... nu tycker jag iofs att 400 kr /gång är småpotatis och 4000 spänn (om han nu får för alla gånger han lämnar vilket jag betvilvar eftersom provtagningarna inte räknas som donation) är ju något man jobbar in på ett extra övertidspass eller två...dessutom så får han ju inte alla pengar i en hög och donationerna sprids ut över en period.

Jag förstår att du mår illa jag tycker att han behandlar dig illa. JA hans spermier, men ni lever i en relation och detta påverkar relationen- jag tycker som du att det påverkar betydligt mer än blodlämning men även en sån sak skulle jag förutsätta att min man berättade för mig..

Jag förstår att du känner dig sviken, men det är trots allt hans val och det bästa du kan göra att stötta honom, även om du inte gillar det. Annars kan du se det som ett tecken på att det är fel man för dig. Du tycker det är viktigt att man pratar igenom saker tillsammans men han anser att det är hans beslut och hans liv. Det är inte säkert att det blir några barn av hans sperma och om det blir det så är det inte hans barn. Han är inte pappa åt några andra barn än era.

Jag skulle ärligt talat låta (låter) min sambo bestämma över sig själv så länge det inte drabbar mig eller våra barn. Om han skulle föreslå att donera sperma skulle jag inte gilla det, men jag skulle bli glad att han gör det som gör honom lycklig och att han har ett så gott hjärta att han vill hjälpa andra. Jag skulle stötta honom och hålla mina egna känslor utanför. 

Det är klart att du har rätt att veta, men han kanske inte har hunnit berättat för dig eller så vill han inte berätta för att han inte vill göra dig ledsen. Han kanske förutsatte att du inte skulle få veta och därmed inte bli ledsen alls. 

Man tjänar knappt något att donera. Jag tycker att din sambo har gjort fel, men du kan inte göra något :-/ 

Det stämmer, han får inte betalt för provtagningarna utan först om/när han blir godkänd. Då kommer han lämna in sperma 10 ggr. (vet inte hur jag ska säga det på ett annat sätt...).

 

de tar inte emot så många gånger så vitt jag vet.... samma donator får inte användas till för många par samtidigt, sen får det inte bli fler än 6 st ivf barn från samma donator och därför måste man avvakta så att ingen blir gravid emellan -finns ganska strikta regler om det från socialstyrelsen, han får läman MAX 10 gånger så han kan tjäna MAX 4000 kronor, sammantaget- skulle tro att det blir utslaget på 1,5 år eller något sånt om inte längre tid.

I vilket fall så förstår jag överhuvudtaget inte dem som menar att du ska stötta honom, det handlar inte om donationen i sig utan att han gör något som faktiskt är påverkande på era framtida liv utan att rådfråga dig, utan att ta med din åsikt och för några ynka hundringar.

Har han överhuvudtaget tänkt på att avkommorna har rätt att veta hans namn om 18 år???

Näää det är dags för ett allvarligt samtal för er två...jag skulle inte klara av att leva med ett sånt svek, för för MIG är det ett svek eftersom jag ställts utanför ett så pass stort beslut.

Det må vara hans spermier, men de kan resultera i något som förändrar livet för många.

Dessutom innan ni själva skaffat barn.....

Jag tror tyvärr inte att han inte hunnit berätta, han gömde helt medvetet brevet... Jag berättar för er hur jag känner inför att eventuella barn kanske dyker upp någon dag osv. men om han kommer till mig och berättar ärligt att han vill hjälpa andra, att det är viktigt för honom, DÅ tror jag att jag kommer att förstå och kommer att stötta honom i hans beslut. Men som det är nu, vet jag inte ens vad anledningen är, det kan vara pga pengar.

Nej jag tycker inte det är okej att göra det "i smyg". Jag tycker absolut du ska prata med honom, MEN jag tycker du borde försöka göra det med ett öppet sinne. Fundera över varför du inte vill att han gör det, men också över vilka svar du kan tänkas. Min man är donator, och det var något vi pratade igenom tillsammans. Min initiala känsla när han tog upp det första gången var NEJ, men sen när vi precis fått vårt första egna barn så ändrades det. Jag ser det nu som att han gett en fantastisk gåva och hoppas själv kunna donera ägg.

Min man fick 300 kr/gång, totalt 3300 kr. Den första gången tas ett prov som testfryses (bara ca. hälften av alla som anmäler sig som donatorer har sperma som klarar det) och sen göra tio donationer à 300-400 kr. Dessa kommer sen kunna generna i max 6 st barn i max tre olika familjer. Donationerna utfördes över tre månaders tid.

Om han gör det för pengarna så är han en idiot, det är en struntsumma.

Berätta: Gör det som känns lättast för dig, är det jobbigt att bära på prata om att du vet.
Besviken: Absolut, aldrig kul när ens partner går bakom ens rygg.
Ledsen: Tja, du har ju alltid rätt till dina egna känslor men jag ser helt ärligt inte vad det är du ska vara ledsen över. Att du inte får bestämma över din mans kroppsvätskor? Om du skulle få en överproduktion av bröstmjölk som ammande mamma har han rätt att säga nej till att du donerar bröstmjölk då och bli besviken om du gör det ändå?

Om min man skulle donera sperma bakom min rygg skulle jag bli besviken för att han inte bara var ärlig med mig, däremot skulle jag inte ha någon invändning mot att han donerat sperma.

Du läser post som han försökt gömma undan.
Han fattar stora beslut utan att beätta det för dig.

Känner du förtroende för honom?
Känner han förtroende för dig?