Anonym (Mimi) skrev 2025-05-10 17:41:19 följande:
Helt ok för mig att skriva ärligt.
Fast dessa barn kommer när de är 18 att först kontakta kliniken där deras föräldrar fått vård. Om deras föräldrar berättar.
Direkt efteråt får bara min man (om han lever) blir kontaktad av kliniken för att veta detta. Att kliniken nu har lämnat ut vissa uppgifter om honom. Barnen kommer inte knacka på våran dörr. Kliniken kommer att rekommendera barnen är träffas på kliniken som ett första träff. Sedan tar man det därifrån. De vill vara höra om donatorn bakgrund etc.
Våran äldsta barn kommer vara 26 år. Om allt går som det ska.
Vill donatorbarn inte träffas på kliniken så kommer de kanske kontakta via sociala medier. De kommer inte hoppa direkt på våra barn om inte min man lever fortfarande.
De vore dumt annars.
Ja deras pappa måste stå på vad han gjort och förklara även att mamma visste ingenting.
Vad som händer om exakt 10 år eller 18 år vet jag inte.
Så länge mina barn är under 8 år och går på skolan vill jag inte att berätta. Kanske när de är ungdomar och mogna nog att förstå relationer, värderingar, ärlighet etc.
Jag håller med till 100 procent, det min man har gjort är inte ok någonstans!!!! Det är en jättestor process för att bli godkänd som donator. Jag läste alla hans anteckningar från intresseanmälan, till lämna spermier, blod, urin etc. Samtal med läkare och psykolog. Han lyckades i allt. Så stolt som han är över sin penis och spermier. Har jag lust varje dag att klippa hans penis!!!! Att han onenerat i ett rum minst 8 gånger under en period i vårt äktenskap gör mig FÖRBANNAD!! Varje dag hotar jag med skilsmässa och utbrott får jag ofta. Men han står ut med mig. Han är en jättebra pappa.
Du ursäktar honom genom hela ditt långa inlägg.
Tror att du kommer förlåta honom och det är i sin ordning.
Men, du kan inte bortse från det jag skrivit oavsett.
En jättebra pappa?
Nä, det betvivlar jag starkt.
En lögnhals snarare.
Om han ljuger för dig så...