Jag fick reda på att min sambo ska vara spermadonator. Han har inte berättat något för mig och jag känner mig så sviken. Vad ska jag göra, ska jag berätta för honom att jag vet? Han vet att det inte är okej för mig och han gör det iaf.
Vad jag har lärt mig, och min man fått en "läxa";
I en parrelation ska man alltid FRÅGA varandra. Sitta och prata med varandra tydligt, berätta.
Ärlighet varar längst.
Funderar lite på om alla kvinnor här i tråden som tycker att TS man ska göra som TS vill, dvs inte donera spermier, även skulle tycka att TS skulle göra abort om hon hade varit gravid med sin man och han inte behålla barnet....
Gäller det att paret i relationen ska vara eniga i den här typen av viktiga frågor dvs att vill inte den ena så blir det inget, eller tycker ni att mannen alltid ska göra som kvinnan säger?
De är två barn i två familjer och en tredje i en annan familj på väg. Så dussin är det inte. Frysta embryon för syskonbehandling får jag och min man inte veta om det finns. Embryon får inte destrueras, det är patientens har kliniken sagt. Vi ber och hoppas att dem inte träffas och inleder relationer med varandra.
Funderar lite på om alla kvinnor här i tråden som tycker att TS man ska göra som TS vill, dvs inte donera spermier, även skulle tycka att TS skulle göra abort om hon hade varit gravid med sin man och han inte behålla barnet....
Gäller det att paret i relationen ska vara eniga i den här typen av viktiga frågor dvs att vill inte den ena så blir det inget, eller tycker ni att mannen alltid ska göra som kvinnan säger?