• Anonym (Ledsen :()

    Ingen studentmottagning :(

    Måste bara skriva av mig, känner mig så himla ledsen. Nästa vecka tar jag studenten. Mina föräldrar är verkligen låginkomsttagare och har svårt att hålla i de få pengar de har. Jag har varit den drivande i den kommande studentmottagningen, visst de är stolta över mig att jag går ut gymnasiet och de har varit ganska delaktiga kring planerna kring mottagningen efter utspring. Jag har själv fixat inbjudningskort och skickat ut till vänner och släkt. Jag vet att de har det tufft ekonomiskt så jag har bara bjudit de allra närmaste.

    Men så igårkväll säger min mamma att de inte kommer att ha råd att fixa mottagning för mig, varken köpa mat eller dricka. Det känns för jäkligt. de har ändå vetat om att den här dagen ska komma i 3 år nu. Jag tycker att de kunde planerat och försökt spara lite...de köper ändå en del onödiga saker som ny tv och mobiler förra månaden. Mamma tycker att det är min uppgift att ringa runt och ställa in mottagningen. Så himla genant tycker jag. Jag tror inte ens de fixat ett studentplakat till mig. Vita kläder har jag fått ta gamla hemifrån garderoben, studentmössan har jag köpt för lånade pengar. Vill bara sjunka genom jorden och vakna upp när "den lyckligaste dagen i mitt liv" är över.

    Jag är så ledsen över att inte få bli firad :( 

  • Svar på tråden Ingen studentmottagning :(
  • Anonym (Hmm)
    Frökenolson skrev 2012-06-07 21:32:51 följande:
    mycket elakt, men man kan ju hoppas.. alternativet är ju att de är egoistiska rötägg till föräldrar som inte kan försaka något för sitt eget barns skull..
  • Duvethon

    Jag blir ledsen för din skull, men jag tror samtidigt att du kommer vara långt ifrån ensammen om att inte ha en studentmottagning. När jag tog studenten var jag den enda av mina nära vänner som hade stort släktkalas med buller och bång, de flesta firades i all stillhet med bullar och kaffe och enbart närmaste familjen närvarande.

    Som sagt, jag skulle verkligen unna dig en fest, men känn dig inte ensammast i världen, för det tror jag inte att du är. Dina föräldrar har dock prioriterat helt åt skogen fel, vilket jag hoppas du säger åt dem!  

  • Daludd

    Usch vad tråkigt att de inte bryr sig mer om dig och vad som är viktigt för dig TS :( Det handlar ju inte om pengarna utan om det uppenbara ointresset för din fina prestation och ditt firande av en efterlängtad dag. Mycket tråkigt av dina föräldrar. Jag hoppas du får en mycket roligare examensfest någon gång när du kan hålla den själv :) Kram på dig!

  • Indianica

    Jag blir så arg. Förstår att du är ledsen. Tycker du ska berätta för dem hur himla besviken du är och hur genant det är att ringa runt. Jag förstår att det finns en hysteri kring studenten där många ska ha det vräkigt, men någon liten mottagning kan alla ordna, om man vill. Kan man ha en extremt billig bröllopsfest, kan man ha en extremt billig studentmottagning, man kan väl bara grilla något eller så?

  • Anonym (singelmamma)

    Läser tråden med stigande intresse.    Jag tänkte som  majoriteten i tråden;  att fixa sitt barns studentexamen ingår i föräldrarollen.   Påminner om det i trådar där tjejer i tidiga tonåren blivit gravida och frågar FL-folket om de kommer att ha råd att skaffa barn.   Svaren brukar bli att du kommer att få föräldrapenning,  barnbidrag och i förekommande fall underhållsstöd och bostadsbidrag.

    Jag tycker  att föräldraansvaret finns kvar även när föräldrapenningen tagit slut....

    Dock,  i mitt fall fixade studentskan allt själv;   hon köpte tyger och sydde klänningar  till studentdagen och till balen  (och hjälpte flera andra tjejer med deras balklänningar,  både väninnor och bekantas bekanta).
    Studentmössa valde hon bort (liksom skor -  det var en period av barfotaliv).

    Mottagningen ville hon absolut fixa helt  själv;   baka bröd,  fixa ett bord med plockmat -  jag som boendeförälder fick absolut inte lägga mig i.   Visst ordnade jag nyckel till kvarterslokalen,  där vi kunde kyla drycker i kylskåpet och brygga kaffe i kaffebryggare.   Antagligen hade hon sparat av sitt studiebidrag och underhållsstöd.   Jag beställde en bricka med exotisk frukt från närmaste lunchrestaurang -  det tyckte hon var onödiga 300 kr (som jag naturligtvis betalade,  liksom kaffe   till vuxnare gäster).   Hon var väl medveten om min oförskämt låga deltidslön.

    Dagen innan såg jag i någon tidning en studentska med blomkrans.   Sprang runt i blomsteraffärerna tills någon vågade ta på sig uppdraget att göra en med kort varsel dessa bråda dagar.   Dottern var glad att ha den vid mösspåtagningen,  faktiskt.    (och jag blev väldigt förvånad och glad att höra att denna blomkrans överlevt flera flyttar och fick en hedersplats på väggen nu snart 10 år senare!)

  • Familjen Bus

    Nu har jag bara läst ditt inlägg, men jag tycker spontant att du ska ringa runt till alla du bjudit. Inte för att ställa in utan för att be dem om hjälp med att fixa knytkalas "eftersom dina föräldrar tyvärr inte har några pengar kvar". Då blir det de som får skämmas, inte du. Alternativt borde de väl kunna lämna tillbaka TV eller mobil och använda de pengarna?

    Eller - om du har lite egna pengar och tid - fixa en egen buffe med typ pastasallad och hembakta frallor. Tar lite tid men behöver inte bli så dyrt.

    Jag blir bara så arg när jag hör om vuxna människor som låter sitt konsumtionsmissbruk gå ut över barnen!

  • Ikka

    Blir ledsen för din skull TS. Så trist att dina föräldrar inte kunnat förbereda sig lite med tanke på att de i flera år vetat att du ska ta studenten. Så dyrt behöver det inte vara....
    Men jag kan känna igen mig i det hela, fast än mer egentligen i att ha en förälder som inte ens vill delta eller göra något för att fira en. Delvis utifrån att det på hennes tid, eller snarare i hennes rätt dysfunktionella familj, inte firades så stort alls....(min egen familj är också rätt dysfunktionell ska väl sägas - p.g.a min mamma)....

    Min mamma är ensamstående och ville inte heller varken hjälpa till eller betala för något egentligen.
    Balen insåg jag att jag inte skulle kunna gå på, alla vännerna skulle dit. Jag själv fick förklara att det hade jag inte råd med - och jag var faktiskt helt okej med det även då. Om man inte har råd så kan man inte bara göra saker, det visste jag redan då, även om det så klart kändes lite trist. Men inte hela världen. Men mina vänner ville väldigt gärna dela balupplevelsen med mig vilket resulterade i att mina närmsta 5 väninnor på gymnasiet en dag kom med ett underbart, hemmagjort kort med glada önskningar och roliga kommentarer och däri hade de lagt varsin 100-lapp så att jag hade inträdet till balen (alla biljetter kom med +1 plats).
    Mammas väninna gav mig i studentpresent, i förväg under våren, en slant så att jag kunde köpa mig en balklänning (min kostade runt 1000-lappen). Håret fixade jag hemma, min nuvarande svågers dåvarande tjej hjälpte mig och svågern skjutsade in mig och maken, (som fick ny kostym av sin mamma, dagen i ära - han tog nämligen aldrig studenten själv), till balen i deras gamla saab. Gick finemang och var så fint att ha vänner/familj runt sig som ställde upp när inte mamma kunde/ville.

    Maten som vi bjöd på under min studentmottagning, för en sån blev det trots allt tjat om vad allt kostade och hur mkt tid allt tog - jag gjorde hälften av allt förberedande på egen hand med en svärande och suckande mamma till "hjälp", var enkel pastasallad med kassler och ost. Ett gäng exotiska frukter från en billig frukt- och grönthandel och två stora (5l) lådor med det som då var min  favvoglass till det. Billigt och gott och jag hjälpte till att betala det hela (om jag inte minns helt fel).

    Smycken till studentdagen fick jag av hon som i dag är min svärmor och min svåger. Jag önskade mig ett set med smycken för typ 150-200 spänn från Guldfynd och fick detta dagen före balen och hade dem både då och på studentdagen. En ring med turkosa stenar fick jag av min pojkvän/nuvarande make som matchade min studentklänning, (som var vit- och turkosrandig). Studentklänningen hade jag råd till via de pengar jag fick av min mammas väninna till balklänningen - har ännu båda dessa fina klänningar kvar och jag är 27 år gammal och har faktiskt använt balklänningen 3 ggr om och studentklänningen ännu fler ggr....;) 

    Studentplakatet gjorde min pojkvän/nuvarande make till mig och jag fick rota, rota, rota bland alla foton därhemma för att hitta några tänkbara alternativ. Mamma orkade eller ville inte det, hon tyckte inte det var nödvändigt alls - det är det kanske inte men det är ändå något som "alla" har och som inte behöver bli nåt dyrt eller svårt projekt att fixa heller och en kul grej den dagen. 

    På själva studentdagen ringde min mamma flera ggr och skällde på mig och sa att hon inte skulle hinna till mitt utspring för att hon var tvungen att koka massa kaffe till min mottagning och hon ville inte sitta i kö....
    Det var några timmar före utspringet hon ringde och hon hade typ 3 timmar på sig efter utspringet innan mottagningen började. Vem bryr sig om inte kaffet skulle vara helt klart tills dess? Det är ju inte det första man dricker....
    Min mellansyrra ville med ut och se när jag gick ut, men hon fick inte utan hon fick stanna hemma och passa kaffet som min mamma satte i gång. Mamma kom alltså ut men först efter att jag sagt att hon skulle vara den enda mamman som inte skulle vara där, å andra sidan var hon aldrig ute på mitt gymnasium under de övriga åren jag gick där heller - visste knappt vart det låg....något hon också var den enda föräldern som inte var då jag gick en utbildning där det fanns många trevliga möjligheter och inbjudningar om att få vara med på olika elevprojekt på min skola....
    Mamma sa hej och grattis och åkte hem igen, min pojkväns/nuvarande makes mamma med man, pappa med fästmö, hans farmor och farfar, bror med tjej var alla kvar ett tag och hurrade för mig och hans pappa körde mig och två vänner i hans björkris-utsmyckade cab. 

    Hade det inte varit för den familj jag numera är ingift i hade min student blivit en katastrof kan jag säga, även om själva förberedandet och känslan som jag hade runt det hela än i dag kan ge mig magont när jag tänker på det hela. Det var något jag ville fira och något jag var glad över, men det var så mycket om och men och inte mycket fokus allt på glädjen i det hela. Inte för att mamma inte hade så fett med pengar, utan för att hon bara, som vanligt, satte sig själv i centrum. Hon gnällde, tjatade och gnatade sönder hela den våren om allt och inget runt det hela, kring vad som var möjligt eller vad hon orkade/ville göra - även om jag redan från början sa till henne att jag var beredd att själv gå in och att själv fixa mkt av det praktiska och även betala typ hälften av det.
    Vi har ingen kontakt alls i dag, jag och min biologiska mamma, det beror på många andra saker än hennes egocentriska tänkande - även om det också är en central del bland anledningarna till att både jag och mina yngre syskon brutit helt med henne....

    Men oh, jag ville egentligen bara berätta att jag vet hur skruttigt det kan kännas TS! 
    Jag har dock många glada minnen från min student från stunder med mina vänner, att släkt och vänner firade mig, att jag fick uppbackning från annat håll från folk som verkligen såg glädjen i att fira studenten. 
    Med små medel går det att få ihop en fest, TS jag tycker inte att dina föräldrar har någon god ursäkt att ställa in det hela - särskilt inte när du har insikten om pengafrågan och är villig att möta dem i det och har varit sparsam med vilka du bjuder in, det går ju även att vara "sparsam"  valet av vad man bjuder på och borde inte vara så svårt eller dyrt att lösa den biten... 

     

  • Ikka

    ....eller gud, min mamma är faktiskt inte ensamstående!!! Men det är så hon framställer sig själv hela tiden sedan hon blev änka.....hon hade en sambo redan då när jag tog studenten, som däremot hon betalar allt för och lägger massor av pengar på då han själv inte arbetar ett piss men är elektroniktokig.....sorry, jag har blivit smått hjärntvättad av tjatet från min mamma om att hon är ensamstående....

  • elmadumle

    Det behöver inte kosta massor heller att ordna studentmottagning, vi hade smörgåstårta och tårta till kaffet när dottern tog studenten förra året. Det som kostade mest pengar var mössan, kläder och skor till studenten samt balklänningen och håret till balen. Dessutom kostade balen 300 kr.
    Hoppas det löser sig för dig ts.

Svar på tråden Ingen studentmottagning :(