Kvinna: Varför tar du alla nätter med ert/era barn?

Håller med! Beror ju på vad man har för jobb men att vara föräldraledig är också för mig en av de tuffaste perioderna i mitt liv hitills. På jobbet kan man ju t.o.m. ta en fika i lugn och ro för det mesta och man får gå på toaletten i fred  Om nätterna är jobbiga bör den arbetande föräldern naturligtvis hjälpa till. Men ibland kanske det inte passar att man delar nätterna 50/50. Man kan ju hitta olika sätt bara båda får vila och sova OK. För oss är det så att jag är väldigt lättväckt på natten. Om min man ska ta hand om barnen på natten så vaknar jag ändå före honom och måste väcka honom för att han ska gå upp... väldigt värdelöst då vi båda vaknar och är igång. Vi gör så istället att han alltid går upp med barnen på morgonen då de vaknar (han har inget arbete som han måste iväg till tidigt). Oftast är vi båda ganska pigga om vi gör så. Har det varit flera jobbiga nätter (faktiskt sällsynt nuförtiden) så brukar jag sova i annat rum någon natt. Min man vaknar av barnen på natten men det tar längre tid än för mig.

Ja min man säger att han vaknar lättare när han vet att jag inte är hemma eller att jag ligger i gästrummet och han har hand om barnen om de vaknar. Så det tror jag stämmer.

Det är en av anledningarna till att vi kan dela nätter men inte behöver sova i separata rum, den som har ansvar för natten sover på sidan där sängen står och då slappnar den andre av och kan sova. 
Det fungerar iaf jättebra för oss, även om vi bägge ibland vaknar först även om vi ligger på "latsidan" :D 

Nätterna är det överlag jag som sköter, och framförallt för att min man fick diabetes 2 veckor innan lilla damen anlände och har än (10 månader senare) inte riktigt fått kontroll på blodsocker osv. Så han behöver sömnen mer än jag. Men att lägga på kvällen och att gå upp först på morgonen delar vi på.
Jag är lite kluven angående vem som "borde" ta nätterna mest, men de dagar jag har vart helt slut så har han t.ex. gått ut med henne så jag har fått vila eller liknande. Sedan går det nog mest på rutin för min del, och då ska sägas att vår dotter endast haft en handfull nätter då hon faktiskt varit riktigt ledsen/haft ont och som jag behövt vara mer vaken än i någon minut.

Lärka, grejen är att jag inte vågar! Tänk om han verkligen inte vaknar och sonen får skrika sig blå? Jag skulle aldrig förlåta mig själv att jag sov borta. Men tanken har såklart slagit mig. Det är snart 8 månader sen jag sov en hel natt ostört. Börjar kännas.

här håller jag med!

visserligen har jag ett yrke där jag behöver vara ganska så alert, men för att klara en dag med en ett-åring som är högt och lågt och knappt sover middag så behöver man vara utvilad för att tålamodet ska klara det 

många gånger är mitt kontor rena semestern jämförelsevis. fikapauser, lunchraster och möjlighet till toalettbesök när och nästan hur länge man vill. något som inte alltid är möjligt hemma.    

Ok, nu vet vi varför soshandläggare gör så manga fel - de antas inte behova sova mer än deras partner som är föräldralediga med deras barn. Man kan göra många fel (!) i kontorsjobbet om man är trött.

I mitt jobb skulle jag snart bli sparkad om jag inte kunde visa mina sifferberäkningar korrekta utan om o om igen visade siffror som inte stämde for att jag var trött hela dagarna. Ar jag hemma med barnet spelar det ingen större roll, där behöver man mest bara behärska sitt humör.

Hur gör ni föräldrar när BÅDA jobbar heltid?

Åh, jag förstår din oro. Sov på soffan istället, halvvägs borta men lite kvar?

Är man inte kapabel till att sköta arbetet och ta hand om barn ska man kanske överväga att avstå från något av det.