• Studentpappa

    Kvinna: Varför tar du alla nätter med ert/era barn?

    Något jag uppmärksammat på sambons mammavänner är hur lite hjälp de får av sina respektive med nätterna. (inte alla givetvis men det verkar vara vanligt)Varför går ni med på det om ni nu har det så?

    Ingen pajkastartråd utan jag är seriöst intresserad, är det för att ni inte anser era män klara av det eller vågar ni inte kräva det? Detta gäller ju givetvis när ni inte ammar längre. För mig skulle det kännas konstigt att inte vara en del i barnets hela dygn 


    De ggr jag ej svarar mina citerade inlägg beror på att jag ej orkar leta igenom långa trådar efter citerade inlägg.
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-06-21 21:53
    Jag har fått en hel del svar och många rimliga anledningar, tråden har även hållit god ton och inte urartat som så många andra på FL.
    Jag är antagligen inte så aktiv längre men ni får givetvis diskutera ämnet vidare.

    Mvh
  • Svar på tråden Kvinna: Varför tar du alla nätter med ert/era barn?
  • mpermper

    Den som är föräldraledig är väl den som får ta vardagsnätterna.... Jag finner ingen anledning till att den som jobbar heltid ska ha vaknätter. Jag minns när mina manliga kollegor var småbarnsföräldrar. De sov med öppna ögon framför sina dataskärmar frampå eftermiddagen. Jag skulle inte vilja bli opererad av en kirurg som har en partner med krav om att dela på natvaken.....

  • Duckan

    Nu har inte Siri krånglat så mycket om nätterna, men eftersom jag gladeligen sov middag på dagen tog jag nätter eftersom han skulle upp och jobba om dagarna.

  • Your Mama Bear

    Varför skulle en person som jobbar på till exempel kontor behöva mer sömn än en person som är hemma med en vild unge? Även om det inte går att sova ikapp på jobbet kan man sitta ner och ta ta det relativt lugnt. (Självklart finns det väldigt olika jobb och olika barn, jag generaliserar.)

    Att vara föräldraledig på heltid är enligt mig något av det mest påfrestande man kan göra. Psykiskt men även fysiskt, eftersom det aldrig finns en chans att vila. Så har det i alla fall varit för oss med vårt barn.

  • Studentpappa

    @äppelpaj80

    För mig handlar det inte främst om att min sambo ska få sova ut även om det också är viktigt. Hon kan inte sova ikapp under dagen då dottern både sover relativt kort och hon oftast får ont i huvudet om hon sover på dagen. Hon får ju lika långa dagar som jag har och har det alldeles säkert minst lika krävande.

    Det är för att jag vill ha en så nära relation jag kan med min dotter och då anser jag att trösta på nätterna ingår. Speciellt när jag har köriga perioder och är borta mycket är det ju extra viktigt att jag steppar upp och finns där. Jag vill inte bli en sådan pappa som måste ropa på mamman så fort barnet gråter.
    Att jag blir trött är för mig oviktigt i sammanhanget jag är ingen läkare som dödar någon vid ett misstag. Min dotter är bara ung en gång och då vill jag också finnas där dygnet runt inte bara vara en helgpappa.

    Jag är som jag tidigare skrivit antagligen färgad av vår tid på neo då jag var den som skötte allt då mamman var sjuk. Den kontakten vill jag inte släppa.

  • fru Elle

    I vår familj är det nog min man som har tagit de flesta nätterna. När jag ammade i början så var det jag som tog nätterna men när barnen har börjat med ersättning så är det min man som brukar gå upp. Han vaknar lättare än mig och han tycker att det är onödigt att väcka mig. Nu är det sällan vi behöver gå upp med barnen mitt i nätterna och nu kommer de och väcker oss i så fall.


    Molly 2008, Harry 2010 och BF 13/8 2012
  • Rockan
    Studentpappa skrev 2012-06-21 18:42:42 följande:
    @äppelpaj80

    För mig handlar det inte främst om att min sambo ska få sova ut även om det också är viktigt. Hon kan inte sova ikapp under dagen då dottern både sover relativt kort och hon oftast får ont i huvudet om hon sover på dagen. Hon får ju lika långa dagar som jag har och har det alldeles säkert minst lika krävande.

    Det är för att jag vill ha en så nära relation jag kan med min dotter och då anser jag att trösta på nätterna ingår. Speciellt när jag har köriga perioder och är borta mycket är det ju extra viktigt att jag steppar upp och finns där. Jag vill inte bli en sådan pappa som måste ropa på mamman så fort barnet gråter.

    Att jag blir trött är för mig oviktigt i sammanhanget jag är ingen läkare som dödar någon vid ett misstag. Min dotter är bara ung en gång och då vill jag också finnas där dygnet runt inte bara vara en helgpappa.

    Jag är som jag tidigare skrivit antagligen färgad av vår tid på neo då jag var den som skötte allt då mamman var sjuk. Den kontakten vill jag inte släppa.

    Du tänker vettigt!

    Kan tillägga till mitt tidigare svar att jag är den för tillfället arbetande föräldern i vår familj och det är också en anledning till att jag tar de flesta nätterna (om jag inte jobbar natt), just eftersom jag får mindre tid hemma.
    Egentligen är jag förbannat snäll
  • Lärka
    Studentpappa skrev 2012-06-20 21:06:43 följande:
    Som jag fattat det klarar kvinnan sömnbristen bättre pga hormoner som finns under amningen. Huruvida det stämmer eller inte har jag ingen aning om.
    Nä men hela grejen med prolaktinet är ju att man sover tyngre. Dvs när man väl sover så är man större del i djupsömn, vilket ger effektivare återhämtning. Men man kan ha lika svårt att somna om eller klara sömnbrist för det. Och det är bara när man ammar, det finns ingen super-kvinno-gen som klarar allt som rör barn vilket många män verkar tro.

    Själv har jag problemet att om jag sovit några timmar så är jag för pigg för att somna om, men inte alls pigg nog att orka dagen. Sova dagtid är lite drömscenario, men visst ibland så. Vi sköter båda viktiga jobb - barn och pengatjänande, så vi behöver båda vara fungerande.

    Vi delar. Jag tog en natt helt för lite sedan, då tackade maken mig men la till lite försynt att han kände det som om han missat nåt och att allt går så fort ändå nu så att han gärna vill ta vara på alla delar. Dvs byta blöjor nattetid å vyssja å så. När jag slutat nattamma ser jag dock fram emot att få lägga mig i gästrummet och sova helt ostört en hel natt!
  • Lärka
    rockaroll skrev 2012-06-21 17:24:20 följande:
    Jag har sagt till min sambo att han får börja gå upp nu han också, men han vaknar inte! Jag får knuffa och rycka i honom, ibland vaknar han, ibland inte. Antar att han blivit van att slippa, eftersom jag ammat och sen tagit nätterna för att han jobbar. Men nu är han ledig i två mån så nu får han allt hjälpa till!
    Tips som jag hört från många, sov borta en natt. När den andra känner att ingen back-up finns så sover man lättare och vänjer sig vid att reagera snabbare. På samma sätt som man sällan försover sig till ett viktigt möte, men lättare till en vanlig tradig arbetsdag.
  • Cocco

    Så fort de vaknat av annan anledning än amma har pappan tagit dem. Så nej jag har verkligen inte tagit alla nätter.

  • MalinEddie
    Studentpappa skrev 2012-06-21 18:42:42 följande:
    @äppelpaj80

    För mig handlar det inte främst om att min sambo ska få sova ut även om det också är viktigt. Hon kan inte sova ikapp under dagen då dottern både sover relativt kort och hon oftast får ont i huvudet om hon sover på dagen. Hon får ju lika långa dagar som jag har och har det alldeles säkert minst lika krävande.

    Det är för att jag vill ha en så nära relation jag kan med min dotter och då anser jag att trösta på nätterna ingår. Speciellt när jag har köriga perioder och är borta mycket är det ju extra viktigt att jag steppar upp och finns där. Jag vill inte bli en sådan pappa som måste ropa på mamman så fort barnet gråter.
    Att jag blir trött är för mig oviktigt i sammanhanget jag är ingen läkare som dödar någon vid ett misstag. Min dotter är bara ung en gång och då vill jag också finnas där dygnet runt inte bara vara en helgpappa.

    Jag är som jag tidigare skrivit antagligen färgad av vår tid på neo då jag var den som skötte allt då mamman var sjuk. Den kontakten vill jag inte släppa.
Svar på tråden Kvinna: Varför tar du alla nätter med ert/era barn?