Kvinna: Varför tar du alla nätter med ert/era barn?

Jag tar alla nätter. Nu är det visserligen inte så svårt eftersom sonen nästan aldrig vaknar längre. Nattamma slutade jag med vid 5 månader. Efter det brukade han vakna 1-2 gånger per natt och då räckte det att bädda om honom så somnade han innan jag hann lämna rummet. Oftast kunde jag somna om inom 20 s från det att jag vaknade. Han sov/sover minst till kl 7 på morgonen. 

Jag har aldrig varit så utvilad som jag varit sedan sonen föddes! Jag sover från 22 till 7 nästan varje natt. Så mycket har jag inte sovit sedan jag var barn. Självklart har vi perioder som är sämre och då är jag tröttare men sambon går upp så tidigt varje morgon att jag får sova mer än han även om det varit en strulig natt. 

Jag har tillgång till barnvakt nästan varje dag så skulle jag behöva sova på dagen (mer än sonens middagsvila på 1,5-2 h) så kan jag nästan alltid få det.

Nästa barn får vi se hur det blir. Sover det barnet också bra så tar jag allt, annars får vi väl bytas av. 

Studentpappa- Kliver du upp kl 6-7 varje dag åker och jobbar en hel dag och sen är hemma kl 17-18:00 på kvällen?

Här är det så enkelt som att jag är mer lättväckt än pappan, och är jag ändå vaken kan jag ju likagärna ta barnet Från början så har jag ammat och barnen vägrat flaska. Så fanns inte så mycket att välja på. Men det har passat oss. I gengäld har pappan fått tagit stor del utav nattningen utav barnen

Men ska även erkänna att när jag inte orkat springa upp har jag väckt pappan, och har flertalet gånger blivit ruskigt irriterad på att han sover så jävla djupt så att jag måste springa merparten utav gångerna.

Vi har delat upp det så att den som är föräldraledig tar nätterna så när jag var hemma tog jag (kvinnan) alla nätter och när min man sedan var hemma så tog han alla nätter. Vi har resonerat som så att den som jobbar måste ha sin nattsömn medan den som är hemma kan vila/sova på dagen när barnet sover.

Jag har inte tagit alla nätter, men svarar ändå. För oss har det varit naturligt att pappan har tagit nätter liksom dagar, vi är två föräldrar och det är vi vare sig man arbetar, är hemma, eller vad man nu gör. Vi har inte haft något bestämt schema eller upplägg utan vi har gått på känsla och delat utifrån vad som varit mest lämpligt för tillfället. Den som har behövt mest sömn har sovit osv. Eftersom jag har ammat så har det dock självklart blivit naturligt att det mesta har hamnat på mig under amningsperioden och det har varit ca det första året, å andra sidan så har det ju inte krävt särskilt mycket av mig att bara dra fram bröstet när bebisen ändå låg precis intill för det mesta. Dock har pappan tagit mycket av övrig omsorg, allt annat på nätterna utöver amning har pappan tagit. Han har också tagit en successivt större del av omsorgen efter amningsperiodens slut. Dvs mer föräldraledighet, mer nattuppvak osv. Jag skulle aldrig vilja ha det så att allt föll på mig bara för att jag är mamma, och det skulle nog inte han heller vilja. Är man nöjd med den situationen så är det naturligtvis helt ok, det som blir fel är ju om man drar ojämnt och någon går och är konstant missnöjd över fördelningen.

Förhoppningsvis anpassar ju de flesta sin fördelning till vad som passar familjen. Både barn, mamma och pappa. Vi hade säkert gjort helt annorlunda om vi hade fått annorlunda barn.

Då jag ammat så är det la självklart i mina ögon..
Och även efteråt då jag är hemma med yngsta på 2,4år eftersom jag kan få mer vila dagtid iaf än killen som måste koncentrera sig på sitt jobb. Kan med andra ord lägga upp dagen beroende på natten.

Nu sover dottern dock hela nätter i regel alltid och oftast sover hon i sin säng hela natten, ibland kommer hon tassande till våran och ibland får jag hämta henne...