Kvinna: Varför tar du alla nätter med ert/era barn?

Jag hade lätt att somna om när jag ammade. Det gäller säkert inte alla och det finns också par som flaskmatar från start. Mycket dumt av en barnmorska att lägga allt ansvar på kvinnorna! När amningen var avslutad var det svårare och det var ju det tråden handlade om. Min man har aldrig haft svårt att vakna eller somna om. Han har precis som jag instinktivt känt att han vill vara där för våra barn och vi bestämde redan innan vi fick barn att vi skulle dela på nätterna. Jag tror att många kvinnor (om vi nu utgår från att kvinnan är hemma först) blir smått chockade av sömnbristen men möts av oförståelse från den andra föräldern som inbillar sig att det är någon slags semester bara för att de är lediga från det vanliga arbetet. Inte konstigt att så många par skiljer sig det första året av barnets liv då den föräldralediga allt för ofta tvingas ta hand om vaknätter, städning, hushåll och allt som rör dagarna med barnet/barnen. Vi resonerade som så att barnen var mitt ansvar de åtta timmar min man arbetade. Detsamma gällde givetvis när han var föräldraledig. När vi båda var närvarande delade vi på ansvaret.

Min minsting är 9 månader och ammas fortfarande så det är jag som tar alla nätter. Men det stör mig inte, ser inget jobbigt i det. Vi samsover och jag tror han äter nån eller några gånger på natten, men jag märker det knappt. På morgonen vet jag inte om han ätit. Eller jag märker om han inte ätit för då är brösten väldigt fulla. Förutom amning har vi inte haft några nätter att ta direkt, då har de sovit hela nätter med undantag av om de är sjuka (vilket de är väldigt sällan), och då hjälps vi förstås åt. 

Vi tar varannan natt och varannan morgon. Ej förhandlingsbart. 

samma här! tycker det verkar ytterst märkligt att den ena partnerns tillvaro ska rulla på som om inget hänt när det kommit en ny familjemedlem.
har man dessutom äldre syskon med i bilden så tror jag det är ännu viktigare att hjälpas åt även om den ena "bara går hemma" som många kallar det.

jag förstår inte tankesättet i att den föräldraledige ska slå knut på sig medan den arbetande har en oförändrad tillvaro. men jag vet familjer som har det så och tyvärr verkar det ha en tendens att fortsätta i den andan även när mamman återgår i arbete. ja ja, varje familjs val...   

Sambon tar alla, jag sover!

Jo lite av anledningen till att jag frågade om hon någonsin sovit med en man, det jag skrev om hormonerna är resultat av forskning (antar jag) och inget jag drog ur ändan. Det berättades dock om det på föräldrautbildningen och jag antar många män har det som en ursäkt. 
Det låter lite fel men jag är nästan glad att vår start blev som den blev med några veckor på neo där min sambo iofs tyvärr var sjuk. Men det gav oss ett försprång i förståelse för varandra i en ny situation i livet. 

han har eget företag. så han jobbar i princip hela tiden!!

Jag beklagar vad som hände men hoppas det är bra idag? Ja, den där förståelsen är otroligt viktig.

Av den enkla anledningen att jag fixar det bättre. Jag tappar inte tålamodet, och fungerar trots allt dagen efter. Det gör inte min man. Dessutom så går det snabbare att söva om med bröstet (och ja, min dotter som inte heller är första barnet är nu 1,5 år och ammar/snuttar på nätterna). Tar min man uppvaken så har vi 4-5 timmars panikskrik och kräkningar under natten...känns liksom inte värt det.

Jorå det är bra idag så det är ingen fara nu. Hon är väl lite ärrad psykiskt efter att ha missat sin egen förlossning då det blev katastrofsnitt men det närmar sig året nu så det verkar inte vara något som stör henne särskilt mycket längre.