Skäl för att inte amma.

Jag hade så ont att jag skrek rakt ut av smärta varje gång jag ammade (jag höll på i en månad innan jag gav upp). Jag var inte sårig eller så, men jag har så känsliga bröstvårtor att jag inte kan röra vid dem själv ens. Jag försökte med allt möjligt, bland annat ammningsnapp men inget funkade. I efterhand tycker jag att jag borde ha slutat mycket tidigare, jag tror att all ångest kring amningen var en bidragande orsak till min förlossningsdepression som det sedan tog mig flera år att bli fri från. Det var till och med så illa att jag inte kunde bo med min son under hans första två år, något jag aldrig riktigt kommer att komma över. Jag hade kanske slutat tidigare om inte alla (inklusive vårdpersonalen) sagt åt mig att det bara var att fortsätta och poängterat hur viktigt det var för mitt barn.

Med tvåan försökte jag en gång. Det gjorde vanvettigt ont så jag stod på mig och vägrade försöka fler gånger. Jag tror att hon mådde betydligt bättre av att ha en glad och stabil mamma än ett vrak som hennes bror fick. Däremot fick jag stålsätta mig mot alla dessa kommentarer. Jag vet nu allt om modersmjölkens födelar gentemot ersättning.

Nu väntar jag en trea och den här gången har min läkare försett mig med ett skäl som jag tror de flesta skulle se som "legitimt" för att inte amma. Jag hade nämligen svåra blödningar i flera månader efter dotterns födelse och nu vill läkaren sätta mig på medicin direkt efter förlossningen för att motverka det, med biverkningen att jag inte får amma. 

Jag tror du missat något, det finns en hel uppsjö kvinnor som känner sig ifrågasätta också för att de ammar. Tex blir de trackade för att de försöker amma trots att bebisen kanske från början har fel tag, kanske får mjölkstockningar, ont eller att amningen krånglar på andra sätt. Då skriker alla ersättning!!! helt maniska och man blir ifrågasatt för att man faktiskt vill fortsätta "plåga sig själv". Även om amningen sedan kom igång och kunde fungera. Samma sak om bebisen har en ökningsperiod och man måste amma ofta, kanske hela kvällarna ibland. Då blir man ifrågasatt för bebisen "svälter" om man inte ger ersättning. Eller om man ammar offentligt, gud förbarme om man skulle råka amma på fik/restaurang, äckligt och vidrigt är det och blickarna är - ja i allra högsta grad ifrågasättande!

För att inte tala om alla tusentals kommentarer "vaddå ska du amma igen!?" h*n åt ju nyss!!!

Det beror nog på hur länge man väljer att amma. Jag tycker det verkar finnas en norm att man SKA amma, men inte för länge, då anses man vara riktigt suspekt.

Jag vill nog påstå att det här är något som alla har åsikter om och alla får höra kommentarer om, oavsett vad man väljer. Det blir ju alltid fel i någons ögon oavsett vad man gör.

Mitt skäl till att sluta amma redan vid fyra mån är svamp... Haft åtta svampinfektioner på brösten under den här tiden.. Det är allt annat än roligt. Sår, blödande sår, det varar, det gör ont, det går över till dottern. Men jag känner mig smått misslyckad som inte kämpar vidare...

Ja det är ju också en grej, ammar man "för länge" så reagerar ju folk negativt på det också...

Fast till mig är det aldrig någon som förseslagit ersättning, trots att jag hade enorma problem och sonen inte fick i sig det han skulle och jag fick åka in akut med skyhög feber pga. mjölkstockning. Hade någon åtminstone lyft alternativet hade jag kunnat göra ett eget och mer medvetet val. Syrran har fått ligga inne ett par gånger för mjölkstockning och hade ett barn som inte växte som det skulle, ingen på sjukhuset eller BVC har sagt annat än "fortsätt amma" (vilket inte har stört henne, för på det hela stora har det fungerat och hon har efter moget övervägande valt att ammning är bäst för henne och hennes barn).

Vad jag inte förstår är att de inte kan informera om olika alternativ, istället för att propagera för det ena eller det andra? Speciellt som de uppenbarligen propagerar för olika saker i olika landsting (verkar för övrigt konstigt att de ska vara så snabba att propagera för ersättning, även om det inte har funkat för mig har ju bröstmjölk rätt stora fördelar).

Sedan håller jag med om att det verkar finnas ett tabu mot att amma i vissa miljöer. Det är vrickat. Barn ska kunna bli matade överallt, oavsett hur det sker.

Och kommentaren "ska hen ha mat nu igen?" har jag hört stup i kvarten också, även om jag flaskmatar.      

Nej jag håller med om att det verkligen borde bli bättre information om de båda alternativen, både amning och ersättning ska vara helt ok och vården ska stödja mammans beslut oavsett vad det är. Men informationen måste finnas där i grunden, och det gör den ju tyvärr ofta inte idag.

Det är säkert så att även ammande mammor blir ifrågasatta. Men nu handlade ju artikeln som jag läste om hur ifrågasatta icke-ammande mammor kände sig.

Alla skäl är godtagbara eftersom att amma eller inte måste vara ett fritt val. Och eftersom ingen har rätt att ifrågasätta andras val så länge de inte är skadliga för någon.