Vi som kom ut ur garderoben när vi var vuxna

Anonym Kärlek, nej jag har inte vågat.
Som sagt jag är själv inte beredd på att lämna mitt liv och våra vägar kommer att fortsätta att korsas så jag vet inte om jag vill att hon ska veta.
Samtidigt tror jag att hon har sina aningar, som sagt så sjukt svårt.
Vill ju inte sitta där på hemmet och ångra mig för att jag var en fegis...

Förbjuden frukt! Du kanske ska chansa och närma dig henne. Hon kanske tänker som du?

Kanske föreslå en vinkväll och "råka" kyssa henne och se om det är besvarat. I värsta fall kan du skylla på vinet och låtsas som ingenting. ;)

Min situation är lite värre nu. Hon har precis fått veta att hon är gravid med en snubbe som hon sagt tidigare att hon inte är ett dugg attraherad till. Jag vet att det var exakt den kvällen hon ringde mig och ville jag skulle komma över och jag istället gick ut med en annan kompis. Det kändes då som hon i desperat försök att få mig svartis bjöd över den här killen.

Nu vet hon inte om hon ska behålla eller inte. Hon sa igår att kvinnor har ju uppfostrat barn själva i många tider.. Så hon vill uppenbarligen inte ens ha med honom i bilden. Hon är 41 så hon har sagt ett tag att hon skulle vilja ha ett barn till..

Situationen känns alltså lite jobbig och allt beror på vilket beslut hon tar.

Min kompis har flyttat hem till henne nu och idag ska jag dit för första gången o dricka vin. Men nu när hon förblir nykter så är det svårare att få saker att hända spontant.

Min man har börjat på gymmet nu i veckan och igår kom han dit när jag och hon hade vår te-stund. Oj vad hon blev förändrad, såg så svartis ut när jag gick o visade runt honom. Och började dammsuga. Hela hennes kroppsspråk visade svartsjuka och hon nästan ignorerade oss.

Idag fick jag ett jättegulligt sms av henne.

Åh vilket spel vi kör. Är som en riktig såpopera.

Det var ju inte så bra o påverkar ju er oerhör båda två. Här händer saker. Jag har fått egen lägenhet o flyttar in 1.9, först lekte vi med tanken att flytta ihop som "vänner" men bättre såhär. Hon bor 200m från mig då. Min 12åring kommer ju att bo halva tiden hos mig men aaah så härligt att få ses typ var o varannan dag. Det här känns såå bra. Nu åkte hon hem på semester 2 veckor, till sitt hemland, o sedan åker jag dit en vecka o hälsar på o så kommer vi hit tillbaks med samma flyg ett par dgr innan jag får nyckeln till lägenheten.

Hej,

ser att det är en gammal tråd, chansar att ni följer den än. Jag är i en liknande situation med skillnaden att jag är äldre och älskar min sambo (man) även om attraktionen har försvunnit helt. Har på några månader insett att jag dras till kvinnor, inte märkt något förut, måste ha förträngt jättestark. Det har varit och är en chock, livet är upp och ner. Samtidigt måste jag bearbeta sorgen att förlora min sambo, som jag har pratat med och som stöttat mig så gott han kan.

Skulle gärna vilja höra hur det gått för er. Hur orkade ni, blev det bättre? Hur träffade ni någon ny, lever ni ett "vanligt" liv? Känner ni att ni hör hemma?

Hej! Ser att det är en gammal tråd men jag chansar och skiver. Skönt att hitta folk i liknande situation. Har under de senaste månaderna upptäckt att det är kvinnor jag dras till. Är äldre än de flesta här, tror jag, så det kom som en chock. Har aldrig märkt att jag dragits till kvinnor förut, däremot haft problem i relationerna med män, och sexuellt de senaste 15 åren.

Det svåra för mig är att jag lever med min sambo som jag älskar djupt, även om attraktionen inte finns där. Har berättat för honom och han stöttar mig så gott det går. Det är förmodligen på grund av att jag känt mig accepterad och älskad som jag vågat släppa fram de här känslorna. Har känt mig förälskad och attraherad av kvinnor jag knappt känner, men inte träffat någon. Upplever det som jag skulle gjort i tonåren och kanske förträngt. Det känns både fel och rätt. Och samtidigt har jag sorgen över att separera från min sambo. Det är den värsta kris jag varit med om.

Men hur orkar man ställa om så sent i livet, hur träffade ni någon? Har ni lyckats få ett lugnt och vanligt liv eller måste man lära sig en ny kultur och nya sätt att vara på? Har aldrig gillat att placera mig i ett fack, måste jag det nu för att kunna acceptera min läggning.

Hej! Ser att det är en gammal tråd men jag chansar och skiver. Skönt att hitta folk i liknande situation. Har under de senaste månaderna upptäckt att det är kvinnor jag dras till. Är äldre än de flesta här, tror jag, så det kom som en chock. Har aldrig märkt att jag dragits till kvinnor förut, däremot haft problem i relationerna med män, och sexuellt de senaste 15 åren.

Det svåra för mig är att jag lever med min sambo som jag älskar djupt, även om attraktionen inte finns där. Har berättat för honom och han stöttar mig så gott det går. Det är förmodligen på grund av att jag känt mig accepterad och älskad som jag vågat släppa fram de här känslorna. Har känt mig förälskad och attraherad av kvinnor jag knappt känner, men inte träffat någon. Upplever det som jag skulle gjort i tonåren och kanske förträngt. Det känns både fel och rätt. Och samtidigt har jag sorgen över att separera från min sambo. Det är den värsta kris jag varit med om.

Men hur orkar man ställa om så sent i livet, hur träffade ni någon? Har ni lyckats få ett lugnt och vanligt liv eller måste man lära sig en ny kultur och nya sätt att vara på? Har aldrig gillat att placera mig i ett fack, måste jag det nu för att kunna acceptera min läggning.

32 åring kör hårt endå! Hör av dig när du är hemma igen :)))

Ja, som säkert märks blev det flera inlägg av misstag efter krångel med datorn. Skriv som sagt gärna och berätta om ni finns kvar i tråden!

Fiaxxxx, registrera dig på qx och leta där. Finns båda seriösa och oseriösa där, men väldigt många homosexuella och bisexuella.

Du behöver ju inte placera dig i ett fack eller sätta en ettikett på din sexualitet. Om någon frågar kan du väl säga att du är bisexuell? Eller inte svara. Du behöver kanske inte grubbla så mycket över det, utan bara göra det som känns rätt? Jag tror sexualitet är som en gråskala från hetro till homo, och jag tror att man under livet kanske ändras en aning.

Jag förstår inte varför du skulle behöva lära dig en helt annan kultur? Möjligtvis behöver du lära dig hur man tillfredsställer en kvinna, i övrigt är det ju fortfarande samma sak. Ett förhållande med en annan människa.

Lycka till!

Hej! Vad skönt att få ett svar som funkar med mina egna värderingar. Verkar vara en så hård stil på många homosexuella,men det är väl precis som med vilka människor som helst antar jag, Tänker också att det först och främst handlar och människor och en själv som människa, även min sambo och den nya kvinnan jag ev kommer träffa. Tack för tipsen, kännas bättre! Har pratat med min läkare för jag behöver något psykolog eller liknande att prata med, tycker det är bra att också vården vet hur dåligt man kan må när man omedvetet förtränger sin läggning, som jag tror jag gjort. Det är inte lätt att ställa om sig efter 40 - 50 år!