~* Juni Bebisar 2013 *~

Jag undrar också om igångsättning, min läkare pratade om att ta hål på hinnorna?! Med vad!!!!!!?

Stinsen: jag vart igångsatt med min son. På BF +15, var helt omogen som de uttrycker det. Livmodertappen var hård och lång så då började de med att sätta in en "tampong" med läkemedel. Denna skulle sitta i 1 dygn och efter det var man öppen 1 cm. Då förde de in en kateter i livmodern och fyllde upp "ballongen" som finns på denna med vätskan. Sen drog man den försiktigt ut igenom livmodertappen under några timmar tills den föll ut. Då var jag öppen 4-5 cm och då tog de håll på hinnorna och satte igång värkstimulerande dropp. Men tyvärr hände inget mer för min del och jag blev snittad.
Men hur en igångsättning ser ut beror helt på hur mogen man är på en förlossning.

a dream within a dream:  jag bad bm ta hål på hinnorna när ja skulle få andra barnet, dom använde nåt träföremål trubbigt och det gjorde inte ont.

Fick se "nålen" på föräldrakursen, ser ut som en virknål typ :)

Stinisen, jag har och har haft värkar i flera veckor ut och in på förlossningen men inget har hänt, förrän nu (haft tre min mellan värkarna i minst två veckor, man blir ju helt slut) dock ligger lillan inte i bäckenet och hon snurrar runt så om och när hon ligger med huvudet neråt så kör de (om hon aldrig lägger sig rätt så blir det KS), samt att vår lilla tös har dubbla njurbäcknen på vä sida och det är förstorade. (Är de större den 22a än idag, 12 och 14 mm, så tas hon då ut) är i v 37+0 nu (mer finns att läsa i min blogg, entrupp.blogg.se )

Virknål låter ju läskigt :/ men det går nog bra! Tack för all info tjejer :)

Stinsen: ja jag gick 15 dagar över innan de provade med igångsättning. Träffade en läkare idag angående kommande förlossning. Skulle jag gå över nu så blir det snitt allt från BF +5-8 beroende på vilket datum vi får. Så det känns jätteskönt att inte behöva gå och vänta så länge denna gång :D.

Usch jag mår riktigt pissigt och behöver verkligen veta lite om sånt här.

I vecka 15 träffade vi en läkare på specmödravården ang min graviditet och hur detta barn skulle komma till värden.
Jag har epilepsi pga att jag för några år sedan fick en blödning i hjärnan. Min ep beter sig som så att om jag blir trött,utmattad,dåligt med sömn,blir arg,ledsen,orolig osv så får jag ep-känningar och/eller anfall .
Det kan räcka med att jag ex kör ett pass på gymmet eller tar en springtur,drar in till stan och går i köpcentrum där det blir "för mycket" intryck för hjärnan.......
Ivf så bestämdes de i vecka 15 att jag skulle förlösas med snitt och vi skulle komma tillbaka i vecka 35 för planering av datum....
I vecka 34 ringde jag och frågade om tiden och då hade man "missat mig" och läkaren som jag haft hade gjort en kort anteckning om att vi skulle ses i v35. I vecka 35 fanns ingen tid så vi fick komma i vecka 36 och fick då träffa en annan läkare....hon totalvägrade att bevilja ett snitt. Vi hade ingenting att säga till om,jag berättade även att min neurologläkare tyckte snitt var det bästa men hon tyckte INTE att min neurologläkare skulle lägga sig i hennes arbete....Det sista hon sa var "Alla kvinnor kan föda barn,jag ska skriva ner i din journal hur förlossningen ska gå till så dom på förlossningen vet hur de ska gå tillväga när du kommer in"

Jag blev jätte ledsen och gick därifrån,jag grät och grät och de är vad jag gjort enda sedan dess....

Min barnmorska har försökt prata med läkaren på spec,så även min neurologsköterska och min neuroläkare har skickat rekommendation om snitt till läkaren men de är ändå blankt NEJ.

En annan läkare hörde tillslut av sig,en som min BM fått tag på. Hon verkar vettig men säger att hon inte vill gå in och ändra något som en kollega har beslutat....hon läste upp vad som stod i journalen till förlossningen och där står det att om jag är trött när jag väl är på plats ska man ge mig något att sova på.Det ska även finnas kramplösande medicin på rummet ifall jag får kramper,sugklocka ska finnas nära tillhands ifall jag börjar krampa eller inte orkar hela vägen,en snabb förlossning är att föredra"

Jag känner mest HALLÅ är det inte jag som ska berätta hur jag vill att det ska gå till !?

Den "nya" läkaren har pratat med läkaren som nekar och har nu fått henne till att godkänna igångsättning....jag har aldrig sagt något om en igångsättning men den nya läkaren tyckte att de var ett alternativ så var jag ju på plats från början och man kunde ha bättre koll ....

Vi har 3 barn sedan tidigare,jag var frisk när dessa kom till världen....har aldrig varit rädd för att föda barn osv.
Men jag vet vad min kropp klarar och inte klara,eller kropp det är ju min hjärna som inte orkar när man minst anar det....

Sedan vecka 15 har vi ställt in oss på snitt,läst på en massa och mentalt förberett oss på att denna gång kommer att vara annorlunda....nu helt plötsligt ska jag hinna ställa in mig på en annan förlossning på bara några veckor,som man annars har 9 månader på sig att bearbeta,fundera osv.