ni som inte får sova,,,

Varför ville du skicka er till BUP? ....

Åh, jag var så skeptiskt mot allt sådant här när vi bara hade ett barn. Som sov. SHN-metoden är väldigt snäll mot barnet och vår lille yttrade knappt ett ljud när vi startade med denna. Man SKA läsa hela boken, gärna flera gånger, innan man startar. Där står varför man gör som man gör och den skapade ett lugn hos mig som förälder. Man tror ju att man är ensam om det här, att mitt barn kommer minsann inte att bli hjälpt. Men, jo det går!
Nu är det här kortfattat och jag kan ha glömt viktig information:
Man startar med två vaknätter då man ska sova utanför barnets rum så att man snabbt kan gripa in om det behövs. Man lägger barnet, på mage eller på sidan (vi startade på sidan, men sen valde han själv att vända sig till mage) Man lägger handen på ryggen/sidan och buffar i rumpan med knuten hand. Detta vaggar dem och de bli lugna. Man gör fem buffningar i stöten, tills man märker att barnet är lugnt. Vår kille blev väldigt snabbt lugn och sömnig av detta. Sedan säger man en ramsa, vi körde "gonatti med sig, sov så gott". Den här kan man säga i olika tonlägen: lugnande, lite mer på skarpen, berömmande osv. Sen går man ut och väntar utanför. Om barnet gnyr, blir ledset går man in och lägger tillrätta, buffar och sen avslutar med ramsan. Barnets rum ska vara mörkt för att signalera att det är sovdags. Under första natten sover man knappt själv. Man ska, så fort barnet låter, gå in och göra som ovan. Natt två ska man inte längre gå in till barnet utan bara lugna det med ramsan i dörröppningen. Man tar alltså aldrig upp barnet förrän det är dags att kliva upp på morgonen. (Självklart tar man upp om barnet är sjukt eller på något sätt mår dåligt!) Natt 1 fick jag ingripa några gånger, men han var aldrig ledsen. Natt 2 sov han flera timmar i stöten, vilket aldrig hade hänt tidigare och när han lät så blev han lugn av mitt ramsande!  Natt 3 var natten som jag äntligen skulle få sova. Min man skulle ta den lille och jag och storebror bäddade ner oss i vår dubbelsäng och stängde dörren. Jag sov som en stock och när jag smög upp på morgonen vid kl 07 så hade den lille inte sagt ett ljud på hela natten!! Då var det dags att gå in till honom. Där låg han glad och utsövd efter 12 timmars sömn. Det kändes som magi och vi var överlyckliga. Så ja, det funkar och det är en bra metod som är snäll och som inte tillåter att man gråter sig till sömns! Man gör även upp ett sovschema för dagarna, man räknar ut antal sovtimmar beroende på barnets ålder. Vi startade att kura när han var 6 månader och då fick han en rejäl portion gröt innan läggdags. Viktigt att de inte vaknar och är hungriga. Man kan lära barn att sova!!
En av mina bästa vänner fick tvillingar för ett år sedan som sov väldigt olika. De kurade dem när de var runt halvåret och min väninna och hennes sambo säger att de inte hade överlevt utan kuren! 

Jag antar att du menar "varför ville DE skicka er till BUP?". Ja du, den frågan är bra. Vet inte alls hur man som psykolog kommunicerar med en 6-månaders. Jag ringde och skulle boka en tid och för att få höra om hur de jobbar, men de hade ingen på plats när jag ringde som kunde hjälpa mig. Samma kväll beställde jag Sova Hela Natten-boken och struntade i bvc's rekommendation.

Ja, skrev fel...

Hm, låter ju för bra att va sant det där..;) kanske ska läsa boken àv tanten i alla fall.. Bra att man får gå in till bebisen. Gör inte nåt som att låta bebisen gråta sig till sömns eller liknande...Usch skulle må så dåligt.
Vad gör man om de gråter? Bi
Buffar på eller, i rumpan?
Min är två mån? Detta är vid 6 mån eller?

jag förstår det, man är extra känslig när man är trött. Men vi är alla i "samma båt" (i den här tråden i alla fall) men vissa har inte turen att kunna sova ostört 50 % av nätterna så försök tänka positivt ;) obs! inget illa menat! Jag lider också, spec idag, av en jävla sömnbrist, så godnatt alla :)

men så där lätt går det garanterat inte för alla bebisar, bara ett tillägg. om din son knappt sa ett pip då genomförde ni ju knappt kuren så att säga.

I rumpan?
haha ;)  

Haha, på rumpan! Man skulle ju det, buffa i rumpan:))

2:a barnet sov jätte dåligt första året. Minst ett uppvak i timmen. Jag försökte göra allt för att underlätta sömnen, bebis sov bredvid mig, liggammade i sängen och ofta somnade jag under ammningen. Under dagen fokuserade jag på barnen och städade och fixade inte mer än nödvändigt. Undvek att köra bil. När min man kom hem sov jag ofta en stund.
Jag har tidigare haft svårt att sova på dagen, och att somna för natten också, men man kommer tillslut till en punkt där det går att somna på två röda så fort tillfället ges.

Sömnbristen visade sig främst i att jag fick så dåligt minne och att jag blev så trögtänkt. Och lättirriterad såklart! Tror att kroppen klarar sömnbrist ganska länge. Och förmodligen bättre om man ammar(pga. hormoner lr nått?) och om man har bebisen nära(kroppskontakt ska ju få en att må bra). 

Då funkade det, kan bero på att jag inte såg något allternativ och kanske också på att jag var van vid att sova ganska kasst redan innan? Men så här i efterhand fattar jag inte att jag pallade... 

Min bebis sov dåligt pga. medicinska skäl och när vi väl kom tillrätta med det så tog det knappt två veckor tills bebisen kunde sova över 8timmar i sträck, lagom till ettårsdagen :)

Bästa tipset jag kan ge är att släppa allt som inte är viktigt, gör inget med lite damm i hörnen och halvfabrikat i frysen. Liggamma och träna på avslappning. Tillslut kommer du kunna somna när bebis sover. Och försök att vara positiv, det kommer att bli bättre!