1979sandy

Äldre 8 Oct 14:05

150 svar

ni som inte får sova,,,

Ni andra som inte får sova pga era småttingar, hur gör ni för att "klara" dagen?

En bra natt får jag 6 tim, annars 4-5 och små slummer. Han ( min 7 veckors) ammar 3 ggr på natten,men bökar och låter nåt enormt så jag kan inte sova samt har svårt att falla i sömn efter att ha ammat honom som tar en stund då hans grepp inte är så bra än.. Han har svårt att komma till ro på dagen också så när han väl sover är det massa annat som ska göras så direkt vila hinns med sådär..

Hur länge klarar man sömnbrist?! Kommer inte kroppen säga stopp till slut?
Hur "mår" ni andra som sover dåligt?

Man får hoppas det vänder med tiden.....de säger det i alla fall!

Lindsey Egot the only one

Äldre 14 Oct 22:02

#87

Skit i alla andra måsten och försök sova iaf minst en gång på dagen ned den lille!

Maxbox

Äldre 14 Oct 23:19

#88

Guiden12 skrev 2012-10-14 19:23:31 följande:

ok men då kan du ju inte lida så mycket av det då? ;) för skulle du lida av riktig sömnbrist skulle du ju sluta amma eller göra något drastiskt som att åka bort några nätter tills barnet kunde sövas om med pappan.
Är man helt galen av sömnbrist måste man hjälpas åt med nätterna. Men har man det som du verkar ha, att man klarar av det ändå så kanske man inte behöver hjälpas åt. Men det Ts menade var nog hur man klarar av det om man lider av riktig sömnbrist.
Vårt barn vaknar kanske 8 ggr per natt och då kliver vi upp 6 varje morgon för att jobba, då kan jag säga att man lider av sömnbrist, skulle inte vi dela p nätterna skulle vi inte överleva

Ja, jag har lidit av sömnbrist under perioden när hon vaknade minst varje timme, dvs 10-15 gånger per natt. Jag fick fysiska besvär, och nedstämdhet. Har sökt läkarhjälp för utredning av allergier osv. Det har dock aldrig varit ett alternativ för mig att sluta amma, eller lämna henne till pappan under den period när hon uppenbarligen behövde snuttandet och tryggheten. Nu lider jag inte av det, nu sover jag ju typ 5 timmar (visserligen inte sammanhängande men ändå) och kan visserligen klaga, men nej. Jag lider inte nu.

Guiden12

Äldre 15 Oct 08:47

#89

Maxbox skrev 2012-10-14 23:19:37 följande:

Ja, jag har lidit av sömnbrist under perioden när hon vaknade minst varje timme, dvs 10-15 gånger per natt. Jag fick fysiska besvär, och nedstämdhet. Har sökt läkarhjälp för utredning av allergier osv. Det har dock aldrig varit ett alternativ för mig att sluta amma, eller lämna henne till pappan under den period när hon uppenbarligen behövde snuttandet och tryggheten. Nu lider jag inte av det, nu sover jag ju typ 5 timmar (visserligen inte sammanhängande men ändå) och kan visserligen klaga, men nej. Jag lider inte nu.

ja tur du är en sån supermorsa då ;)
alla klara inte av sömnbrist lika bra som du, så för många skulle inte det funka att göra som du.

Bullis01

Äldre 15 Oct 09:06

#90

Hej!

Min dotter är 1 och ett halvt idag och hon sov inte mycket fram tills hon var ca 6 månader då blev d lite bättre.Hon vaknade titt som tätt o man kan väl säga att jag sov 2-3 timmar per natt i 6 månaders tid,ja d var tufft o trodde ibland man skulle bli galen för att sömnen e viktig o den behöver man.Men nu e jag sjuk också har 2 kroniska sjukdomar som innebär kronisk trötthet o värk så på mig blev d ju dubbelt upp i både kropp o knopp när man inte har hälsan.Det gick så långt så till sist fick jag ångestanfall på nätterna varenda eviga natt så fort jag lagt mig ner på kudden o skulle slappna av så kom attacken.

Förstod inte varför?? men kom fram till sist att min kropp sade ifrån d hade blivit för mycket helt enkelt jag borde vilat mer på dagen då hade nog inte min kropp sagt ifrån genom dessa ångestanfall,min man sade ifrån o läkaren tjatade om att jag var tvungen o vila på dagen för jag skulle orka i längden.Så började jag vila mer på dagen då jag inte hade något val o för att jag inte fick den sömn på natten,och mönstret ändrade på sig till sist.Jag slapp mina ångestanfall på nätterna o allt var som vanligt igen:)

Man klarar mer än vad man tror o e glad att man har sina hormoner tror dom gör en del för att man ska orka i längden.Jag var dum helt enkelt hade jag tagit d mer lugnt o vilat mer på dagarna så hade inte min kropp sagt ifrån men d e lättare sagt än gjort o d blev ju bättre till sist ju.Idag sover min dotter bättre men visst hon vaknar fortfarande då o då på natten o sömnen störs men d går inte o jämföra m dom första 6 månaderna som bebis.
Våra barn blir olika känner många där dess barn sovit hela nätterna o föräldrarna har inget o klaga på o e oftast utvilade men alla barn e inte så o d får man ta.Sömnen e viktig o har lärt mig en läxa d e viktigt o ta d lugnare på dagen o vila sin kropp o knopp om man inte får så mycket sömn på natten,man e ingen robot man e inte mer än människa.

Guiden12

Äldre 15 Oct 10:48

#91

Bullis01 skrev 2012-10-15 09:06:55 följande:

Hej!

Min dotter är 1 och ett halvt idag och hon sov inte mycket fram tills hon var ca 6 månader då blev d lite bättre.Hon vaknade titt som tätt o man kan väl säga att jag sov 2-3 timmar per natt i 6 månaders tid,ja d var tufft o trodde ibland man skulle bli galen för att sömnen e viktig o den behöver man.Men nu e jag sjuk också har 2 kroniska sjukdomar som innebär kronisk trötthet o värk så på mig blev d ju dubbelt upp i både kropp o knopp när man inte har hälsan.Det gick så långt så till sist fick jag ångestanfall på nätterna varenda eviga natt så fort jag lagt mig ner på kudden o skulle slappna av så kom attacken.

Förstod inte varför?? men kom fram till sist att min kropp sade ifrån d hade blivit för mycket helt enkelt jag borde vilat mer på dagen då hade nog inte min kropp sagt ifrån genom dessa ångestanfall,min man sade ifrån o läkaren tjatade om att jag var tvungen o vila på dagen för jag skulle orka i längden.Så började jag vila mer på dagen då jag inte hade något val o för att jag inte fick den sömn på natten,och mönstret ändrade på sig till sist.Jag slapp mina ångestanfall på nätterna o allt var som vanligt igen:)

Man klarar mer än vad man tror o e glad att man har sina hormoner tror dom gör en del för att man ska orka i längden.Jag var dum helt enkelt hade jag tagit d mer lugnt o vilat mer på dagarna så hade inte min kropp sagt ifrån men d e lättare sagt än gjort o d blev ju bättre till sist ju.Idag sover min dotter bättre men visst hon vaknar fortfarande då o då på natten o sömnen störs men d går inte o jämföra m dom första 6 månaderna som bebis.
Våra barn blir olika känner många där dess barn sovit hela nätterna o föräldrarna har inget o klaga på o e oftast utvilade men alla barn e inte så o d får man ta.Sömnen e viktig o har lärt mig en läxa d e viktigt o ta d lugnare på dagen o vila sin kropp o knopp om man inte får så mycket sömn på natten,man e ingen robot man e inte mer än människa.

Håller med om det med att man måste vila för att orka. Men det är ju lite lättare när man är hemma med barnet. Jobbigare när man har som vi har en 13 månaders som inte sover men bägge två jobbar, då är det tufft finns inga chanser att vila på dagarna =( .När pojekn var liten gick det ju bra att sova ikapp på dagarna men nu som sagt går det ju inte, vet många som håller på så här i flera år och hur sjutton orkar man då?, bävar för att detta kommer fortsätta i flera år till.

Emo08

Äldre 15 Oct 11:00

#92

Har inte läst tidigare inlägg. Så med reservation för att någon redan tipsat om detta

Vår nu 2-åriga son (nummer två i syskonskaran) sov inte ordentligt på ett halvår. Han hade svårt att komma till ro, ville ligga nära, lät mycket, bökade mycket, tog man inte upp honom när han höll på så blev han arg och skrek osv osv. Det var svårt att förklara för andra, men det verkade som att han inte hade lärt sig att sova, om du förstår vad jag menar. Jag var helt trasig. Han vaknade/bökade varannan timme så jag fick aldrig någon sammanhängande sömn. Vi försökte dela på det, jag och min man, men han accepterade i perioder bara mig. Satt hos vår bvc-sköterska och grät. Inga tips funkade. Inget funkade. Vår familj höll på att gå sönder av sömnbristen.

Vår förste son sov som klockrent från dag 1. Vaknade och åt, men somnade sen om. Då tyckte vi att diverse kurer verkade onödigt och lite märkligt. Helt plötsligt förstod vi de som tog till kurer och metoder. För att överleva. När bvc ville skicka vår 6-månaders till BUP så kände jag bara att det var fel och började kolla runt på nätet. Fann Anna Wahlgren och hennes Sova Hela Natten-kur. Den räddade oss! Ungen började sova 12 timmar i sträck. Nu är er bebis alldeles för liten för detta, man kan starta först när barnet klarar sig en hel natt utan att äta och tidigast vid 4 månader, har jag för mig.

Det ni ska göra nu är det som funkar! Sov på dagarna, avlasta varandra! Ta varje chans att få en liten tupplur. De flesta barn hittar ju sin rytm tillslut. Om inte kan jag varmt rekommendera Sova Hela Natten. Funkar klockrent och det finns ett bra forum på internet där man kan få råd och tips från mer använda utövare innan man startar och under själva uppstartet.

Dock har den här sömnbristen inte avskräckt oss - vi väntar nummer 3 i mars Lycka till och hoppas ni får sova gott snart!!

Läntandelavendel

Äldre 15 Oct 11:08

#93

Guiden12 skrev 2012-10-15 08:47:15 följande:

ja tur du är en sån supermorsa då ;)
alla klara inte av sömnbrist lika bra som du, så för många skulle inte det funka att göra som du.

tycker du har lite tråkig attityd mot den du svarat. Man kan också fråga sig varför du lider av sömnbrist som ändå får sova ostört varannan natt.

Maxbox

Äldre 15 Oct 12:47

#94

Guiden12 skrev 2012-10-15 08:47:15 följande:

ja tur du är en sån supermorsa då ;)
alla klara inte av sömnbrist lika bra som du, så för många skulle inte det funka att göra som du.

Oj, det var inte så jag försökte framstå det som. Att jag är en supermorsa. Jag vet att vi alla har olika förutsättningar. Och jag menar inte att alla ska göra som jag. Jag svarar bara för hur det är för mig/oss.
Och visst är det jäkligt tufft för mig med. Det som gör att jag trots allt orkat, eller om man vill - uthärdat, är att jag är övertygad om att min dotters behov av min närhet och snuttandet (gissar att det under perioden fyllde en stor funktion som smärtstillare) är viktigare än mitt behov av sömn. Jag är ju trots allt en vuxen som kan uttrycka mig, söka hjälp, be om avlastning, sova vid andra tidpunkter om/när tillfälle ges.

Guiden12

Äldre 15 Oct 17:02

#95

Läntandelavendel skrev 2012-10-15 11:08:42 följande:

tycker du har lite tråkig attityd mot den du svarat. Man kan också fråga sig varför du lider av sömnbrist som ändå får sova ostört varannan natt.

därför att man är lite extra känslig när man inte får sova och det känns som man får uppstoppat att man är en dålig förälder om man inte offra sin sömn!
och ja man kan lida av sömnbrist trots att man inte får vila varannan natt, vissa människor är extra känsliga. Jag lider av utbrändhet utmattningsdepression så jag det är svaret på din fråga!!

1979sandy

Äldre 15 Oct 18:28

#97

Emo08;

Tack för svar
Vill du i korta drag berätta vad, hur ni gjort? Jag är nämligen sååå skeptisk mot henne då jag inte vill låta honom skrika sig till söms mm.
Nu ska jag kanske inte döma henne då jag absolut inte vet nåt om metoderna! Vet bara vad folk sagt och det jag hört är jag lite fundersam mot...
Började ni när er var 6 mån då?

ni som inte får sova,,,

INNEHÅLL