1979sandy

Äldre 8 Oct 14:05

150 svar

ni som inte får sova,,,

Ni andra som inte får sova pga era småttingar, hur gör ni för att "klara" dagen?

En bra natt får jag 6 tim, annars 4-5 och små slummer. Han ( min 7 veckors) ammar 3 ggr på natten,men bökar och låter nåt enormt så jag kan inte sova samt har svårt att falla i sömn efter att ha ammat honom som tar en stund då hans grepp inte är så bra än.. Han har svårt att komma till ro på dagen också så när han väl sover är det massa annat som ska göras så direkt vila hinns med sådär..

Hur länge klarar man sömnbrist?! Kommer inte kroppen säga stopp till slut?
Hur "mår" ni andra som sover dåligt?

Man får hoppas det vänder med tiden.....de säger det i alla fall!

Skuggan80

Äldre 11 Oct 19:21

#41

1979sandy: Min prins fyllde 3 mån igår och jag känner igen allt det där som du beskriver när det gäller magen. För oss blev det bättre när han blev "typ" 10 veckor och vi ger han fortfarande minifom och sempers magdroppar. Han äter bara ersättning numera, jag slutade amma för ca 1 vecka sedan för mjölken tog slut.
Sedan tycker jag att magmassage hjälper ganska mycket, kanske mer än minifom egentligen.

Han har fortfarande magsymptom men inte hela tiden.

Men när det gäller viftande, flaxande, grymtande och en känsla av att plågas var han sådan sedan han föddes. OCh då förklarade att det var gaser, både BVC och BB..Men det visade sig efter alla dessa veckor (och efter mycket oro från föräldrarna-jag hade redan diagnostiserat honom med ADHD eller liknande) att han inte gillar att ligga på rygg och sova. Man känner sig så korkad att man inte fattat det innan. han verkar få uppstötningar och kan inte komma till ro på rygg. Och vi som satt alla dessa nätter och försökte få han att somna efter matningarna-ibland en hel timme.
Genom att googla och läsa kom jag på att jag kan lägga han på sida och självklart ha lite handdukar framför så att han inte kan "välta" på mage. Och jag testade-och det fungerade. Han blev mycket lugnare och sov bättre!!
Han glider liksom tillbaka till ryggläge när han sover och jag får rätta till han några gånger mellan varje matning. För annars börjar han flaxa.

När jag berättade detta på BVC verkade det som om de visste att det kunde funka men ville inte tipsa för att de inte rekommenderar att man sover på sida. Jag blev ganska arg faktiskt. Många av mina kompisar har fått (på andra BVC) ett ok för deras barn att sova på sida.
Så testa om ni vill!

Läntandelavendel

Äldre 11 Oct 21:53

#42

pigglet skrev 2012-10-09 21:27:54 följande:

Är man 2 vuxna - dela på er! En tar natten, den andra sover så långt bort som går.
Är det mammans tur att sova - endast avbrott för att amma (då kommer pappan dit med barnet, och tar tillbaks barnet efter amningen).

går när man har en inte-sovare, annars får man ta vars en...

Läntandelavendel

Äldre 11 Oct 21:57

#43

Skuggan80 skrev 2012-10-10 13:23:11 följande:

Känns grymt men ibland är det skönt att höra att någon annan också lider av samma åkomma =) - sömnlöshet!
Har alltid sovit taskigt men just nu håller jag på att lösas upp i bitar...känns det som om även om jag innerst inne förstår att jag kommer att överleva.
Fast jag kommer då att, som någon av er skrev, vara fulare, fetare, blekare och rynkigare.

Vi har en underbar lite plutt på exakt 3 månader idag =)
Och jag är så glad att vi har honom att det inte går att beskriva i ord.

Men...ju äldre han blir desto sämre sover han. Han flaskmatas helt sedan 2-3 veckor tillbaka och har alltid gjort det på nätterna.
Igår natt debuterade hans första förkylning och vi sov inget för han höll på att kvävas lät det som om hela natten.
Han vaknar ca var tredje timme (obs, oavsett hur mycket mat han får! och napp och vaggning hjälper inte istället för mat!) och det tar ett tag för honom att somna plus att han börjar låta, gny och sådant ca 45 min innan han vaknar. Detta blir inte så mycket tid över för mamman...och då måste jag ha en knapp så att jag somnar direkt..men det har jag inte..

Självklart hjälps vi åt, jag och sambo men jag har dåligt samvete för det ju han som behöver fokusera mest på jobbet...måste sluta ha dåligt samvete

Och just idag känner jag att jag inte har något liv...eftersom jag inte vågar köra när jag är så här trött kommer jag ingenstans. Och mitt sätt att överleva är att strunta i allt annat och bara försöka klara av att vara hemma och ta hand om vår ängel. Det är ok ett par månader men i längden blir man deprimerad. För man orkar inte göra något ju,,,,Så det är mitt sätt....

Och hur länge man orkar-det antar jag är individuellt men jag hoppas att kroppen anpassar sig.

Dagarna sover sonen endast 20-30 min i taget och han har alltid haft lite magproblem så det försvårar långa sovstunder....på den tiden hinner jag knappast blunda =)

Men en dag blir det nog bättre. Just nu är jag imponerad av alla som vågar/orkar ha ett barn till :)

Du kommer våga/orka! Tro mig! När det blir lite bättre (behöver inte bli hela nätter) så kan suget komma på en till, när man åtminstone får sova hyfsat på nätterna för det mesta. För oss tog det ca 2 år innan vi vågade. Och nu är vi tillbaks på ruta ett igen :)) Fast lillebror sover ändå bättre än storasyrran... bara det!! O hon började sova bättre lite innan två, o gjorde hon det så kommer han göra det :)

BlivandeMama

Äldre 11 Oct 21:57

#44

Favoritar

Läntandelavendel

Äldre 11 Oct 21:59

#45

cosinus skrev 2012-10-10 14:30:42 följande:

Så tänkte jag också när min äldsta var 2-3 månader, fattade inte hur folk kunde skaffa syskon och ändå se ut att överleva det :). Sen blev det i slutändan 4 barn på 6 år (2 år mellan varje) och av de 4 så har 3 sovit helt uruselt.

Det har varit mycket lättare med sömnbristen med de yngre, inte för att de sovit bättre för 1an sov minst dåligt av de 3 som sovit uselt utan för att man vet hur mycket bättre det blir. Med första hade iaf jag en känsla av att det skulle vara för evigt.

Är det där genetiskt eller vad fasen handlar det om??

Eftersom min stora sovit så urkasst så trodde jag ju att tvåan skulle vara en riktig sömntuta.......Där fick jag.

Och vissa får tre barn som sover skitbra!?? (Utan skrikmetoder)

cosinus

Äldre 11 Oct 22:32

#46

Läntandelavendel skrev 2012-10-11 21:59:46 följande:

Är det där genetiskt eller vad fasen handlar det om??

Eftersom min stora sovit så urkasst så trodde jag ju att tvåan skulle vara en riktig sömntuta.......Där fick jag.

Och vissa får tre barn som sover skitbra!?? (Utan skrikmetoder)

Genetiskt eller inte, min högst ovetenskapliga undersökning i bekantskapskretsen visar att de som haft minst en unge som varit riktigt riktigt svår har oftast haft fler åt det hållet.

Om det då är så att det är genetiskt att magen är mer omogen än hos andra barn eller om det är något jag äter (fast jag har provat utesluta allt) eller hur jag producerar mjölk eller ......ja jag vet inte.

Nu har jag iofs haft en plättlätt också så jag har ju inte full pott skrikisar men nästan iaf och i vår familj har de barnen som är mest lika mig haft mest ont i magen och jag som har en bror som är 11 år yngre än mig minns hur mina föräldrar gick av och an med han vrålandes också så kanske det ligger något i generna?

m0desty

Äldre 12 Oct 07:15

#47

Skuggan: Vi har också dottern på sidan för det mesta. Vi fick OK från BVC direkt när vi frågade. Särskilt i början funkade det inte alls att sova på rygg.

Senaste dagarna har dottern börjat bli övertrött om hon inte får sova tillräckligt på dagen och det gör hon enbart i min famn. Lägger jag ned henne vaknar hon inom 5 minuter oavsett hur djupt hon sover. Nu måste vi hitta ett sätt att tajma sovstunderna så att vi fortfarande kan få 3 timmars sammanhängande sömn i början av natten. Några tips?

mandelblomma

Äldre 12 Oct 07:21

#48

Ja hur länge klara man sig...vet inte. I flera år i alla fall.
Kan säga att sova i 6 timmar hade varit en lyx hos oss då det var värst.
Våra tvillingar som bra fram tills de var ca 8 månader då de började sova som krattor och gjorde så i flera år. Som värst var det att vi sov i 2 timmars pass och vaknade mellan 15-20 ggr per natt.
De opererades när de var 3 år ( för ett år sen) och efter det började de sova normalt.

Mina två äldre barn har sovit som änglar hela nätter från de var ynkepunke små.

mandelblomma

Äldre 12 Oct 07:51

#50

Mirali skrev 2012-10-12 07:45:39 följande:

Dagen är väl inga problem, det är nätterna jag inte klarar!

Hur gör man för att hantera all ilska och ångest som väller upp sjätte gången hon vaknar och vill äta?
Hur orkar man ta sig upp och byta blöja 5-6 gånger per natt och hur ska man sedan kunna somna om direkt efter det, så man hinner få en halvtimme innan nästa gång?

Särskilt sista vakningen på morgonen när man efter ett tag inser att man antagligen inte kommer få någon mer sömn den här gången heller. Då känner jag att jag bara måste få ha sönder någon...

varför går du upp o byter blöja?
Ammar du?
När mina stora barn var små så ammade jag i vår säng sovande, inget blöjbyte utan vi sov så tillsammans.

Snäckan84

Äldre 12 Oct 08:11

#51

Våran stora pojk sov inte en hel natt förrän han va över 2 år.
Han hade magont som påminde om kolik när han va bebis och sov väldigt dåligt, på dagarna sov han bara 5 minuter åt gången innan han började skrika och på nätterna somnade han kanske runt 23, vaknade igen runt kl 24 för att skrika till kl 2, sova till 4-5 för att vakna och vara vaken fram till 8-9 för ett igen sova 5 minuter o vakna.
Så höll de på tills han ha ca 6 månader, då sov han i 45 minuter på dagen och somnade för natten runt 20 vaknade runt 24-02 för att skrika fram till 4-5 för att sedan stiga upp runt kl 6.
När han sen fyllde 1 år slutade han med att skrika o vi tog bort dagvilan mental va ändå var vaken på nätterna mellan 2-5 för att sen stiga upp runt kl 7 och han somnade inte för natten förrän runt 23-24.
Vi sökte all möjlig hjälp men de hittade inget.
De visste inte varför han hade svårt att komma till ro el varför han krävde så lite sömn.
Så höll pojken på och under tiden kom lillebror till världen 3 månader innan storebror skulle fylla 2.
Lillebror älskade/älskar att sova så han var/är vi fruktansvärt bortskämde me.
Men sedan hände något när den stora pojken va strax över 2 år.
Han bara slutade att vakna på natten....
Sen dess har han sovit väldigt bra!
Men hur jag klarade de första 2 åren?
Tack vare lördagarna!!!
Sambon och jag gjorde så att varje lördag fick jag sova ut hur länge jag ville utan att han el barn väckte mig.
Så från fredagen kl 20 (då han gick på sitt s.k pass me barnen) fick jag sova och ville jag fick jag ligga i sängen fram till kl 20 då de va min tur och sambon fick göra detsamma.
Visst vi fick inte så mycket tid tillsammans men de ända man tänkte på få va just sömn.

ni som inte får sova,,,

INNEHÅLL