Husfridsknull?

P30; huvudet på spiken. Jag har inte behövt uppleva det som du varit med om men jag kan absolut förstå.
Min nuvarande sambo är inne i nån typ av 40-års-kris. Ett par av hennes väninnor har separerat (VARNING MYCKET SMITTSAMT!), hon har börjat vägra sex och använder det som ett maktmedel, trots att hon själv älskar sex. Var det här ska sluta vet jag inte riktigt, men hur hon än väljer att gå vidare så känner jag ingen stark oro för min egen personliga del.
Grattis P30 till att du nu lever ett bättre liv.

P30 - är kontentan av din text att du är för husfridsknull? 

Att kvinnor kan våldta män väcker en del funderingar. Kanske om kvinnan drogar, binder fast och stimulerar fram en erektion. Knivhot? Håller erektionen verkligen under stark rädsla?  

Har en erektion framkallats av whatever reason, kan mannen fysiskt (då de oftast är starkare) fösa bort kvinnan om hon försöker ha sex med honom. Du menar väl ändå inte att erektionen dödar den initiala oviljan och mannen är ett hjälplöst offer under sin penis? 

Tummen upp.

Men vad har man för val då? Om man som tjej är i en fas då man inte känner någon sexlust och vet på förhand att man inte heller kommer att bli upphetsad när man väl satt igång, vad ska man göra då? Det enda alternativet är ju husfridsknull. Slutar man upp att ha sex så blir ju mannen helt deprimerad.
Så man ställer upp, maskerar olusten väl så att han tror att man tycker att det är jätteupphetsande och skönt och tar sin egen ångest för att han ska slippa ha det. Härligt liv, men få män kan tänka sig sexlösa perioder, så det är nåt man får ta om man ska ha en karl.

Killar fattar inte hur jobbigt det är att ställa upp på sex när man verkligen inte vill. Och trots att man gör det - av omtanke - så får man ändå skit i såna här trådar.

Vi (män) är inte alla oförstående.   Samtidigt är problematiken inte lätt får någon av parterna i ett förhållande där ena inte "vill".   Tro mig, har kämpat med varför frugan tappat sexlusten i ca ett år nu:

Kvinnligt perspektiv på noll sexlust efterlyses:
www.familjeliv.se/Forum-9-198/m66007718.html

Bara en mindre känslig kille "köper" det där med husfridsknull.  Jag går själv på det nu och då men för det mesta märker jag ju att hon inte vill.   Känner mig smutsig efteråt och misslyckad som man, älskare och livspartner.

Ovanpå allt är det ju inte alltid själva sexet man är ute efter utan närheten. Jo, vi killar gillar att "mysa" också emellanåt. Bara känna hennes kropp mot min.  Kramas och hålla om varandra.   Men rädslan att jag kanske skulle vilja "gå vidare" gör ofta att min fru inte ens vågar kramas vilket är dubbelt smärtsamt.

Har förklarat i omgångar att det inte är orgasmen jag först och främst längtar efter (det går ju att fixa själv) utan som sagt hennes närhet.

Fan ta er kvinnor för hur j-a komplexa ni är.   Man kan bli galen för mindre.   Att försöka lista ut vad som pågår i era sinnen och känsloliv när ni inte vet det själva är ingen lätt uppgift.

Jag känner igen mig i p30's beskrivning förutom att jag är kvar med min fru efter 20 år och han kastade in handduken....

mvh
Karl

 

Men har du förklarat det? Att hon inte behöver känna någon press över att du ska propsa på sex, utan att du bara vill mysa och känna närhet. Du kan t.o.m. lova att det inte ska leda till sex.

Det är lätt att säga att husfridsknull inte är värt det  - samtidigt så är det få män som föredrar inget sex alls. Inte ens du.
Ingen kan anklaga mig för att inte försöka. Vi badar tillsammans, jag ger avsugningar då och då, vi har "vanligt" sex nån gång i veckan eller mer, masserar, kramas dagligen och myser. Jag skulle gärna slippa det, men jag vet hur mycket det betyder för honom så jag gör det (och är engagerad och drivande). Ändå är det bara jag som är problemet. Bara jag som är dålig. Och får veta hur jävla onormal jag är här på FL. Tänk om jag är normal då? Varför är det nödvändigtvis den som saknar lust som ska ha så mycket dåligt samvete och ställa upp på något som inte känns bra, för att inte bli lämnad?

Jag är så less på att utmålas som nåt jävla själviskt monster. Det är faktiskt inte mitt fel att jag inte har någon lust. Den förlusten är större för mig än för min partner, för jag saknar att njuta!

Och pressen att känna att man måste ställa upp när man egentligen inte vill är destruktiv på så många plan. Jag kan tänka mig att det är den som totaldödar det sista hoppet om att det ska kunna bli bättre.

Ja, i omgångar.

Samtidigt krävs det en vilja av stål från min sida att INTE gå vidare till "nästa steg" när man är sexuellt utsvulten.   Att "mysa" och stanna vid det är lite som att sätta sig i en buffe och bara dricka vatten efter att inte ha ätit på 2 veckor. Ingen lätt sak.

Om sexet fungerade som det skulle under veckorna vore det lättare att INTE ha sex efter att ha smekt varandra en stund.  Ok, jag vet att jag låter motsägelsefull då jag nyss efterlyste att mysa men allt hör ihop...

/K 

Du förstår väl varför hon drar sig för att bara mysa när du är så?
Om du vill att det ska bli bättre måste du ta det i små steg. Press är kontraproduktivt. Genom att lova att ni inte ska ha sex kanske hon slappnar av och myser. Och det kanske kan leda till att hon tycker om att bli berörd mer. O.s.v.
Du vill ha allt på en gång. Jag tvivlar på att det funkar i verkligheten.
Jag känner mig helt pressad bara av att läsa dina inlägg. Behandla inte din fru som hon vore taskig och självisk. Hon har inte heller valt det här.

Visst - är fullt medveten om problematiken.  Förstår du MIN problematik även om liknelsen med en hungrig man som dricker vatten i en buffe haltar?

Jag är öppen och ärlig med svårigheten i att låtsas inte vilja ha sex när kropp och själ längtar efter det.

Anti-viagrapiller - finns det ?  

/K