Husfridsknull?

Det finns ju lite av en gråzon här.

Jag skulle tycka det var ok att någon gång ha sex fast jag inte var så sugen för min partners skull. Något jag kan 'bjuda på' för att jag tycker om henne. Skulle hålla detta hemligt då jag själv inte skulle uppskatta sex med någon som inte ville helt. Däremot sex för att 'undvika bråk' skulle jag aldrig ställa upp på, och jag tror ingen i längden mår bra av det.

Jag hoppas de som 'ställer upp' på det av den enkla anledningen hittar en annan lösning på sikt. 

Varken jag eller min man tänder på att *ställa upp* eller tjata oss till sex från varann.Det skulle ju förstöra intimiteten totalt.
Vi har haft många o långa svackor under våra år som gifta men vi har alltid gett varann tid,respekt o stöttning.
Visst händer det att jag runkar av honom trots att jag inte har lust till sex,men det är för att jag vill,inget annat.
Här är det fritt fram för lek med egen hand =D
 

Visst händer det att jag har sex när jag kanske hellre skulle typ sova. Om det gått uppemot en vecka sedan sist känns det som att det är dags för att det inte ska gå för långt mellan gångerna. Men aldrig att jag skulle ligga för att slippa bråk, skulle sex på något sätt bli en källa för bråk skulle jag bli helt antänd.

Ha sex med någon som ställer upp för att vara snäll men egentligen inte vill är direkt avtändande. Läser jag hellre Strindberg på kvällen då. Min partner kanske inte läser Strindberg utan något mer akademiskt, beläst som hon är.

Men vilken man vill ha sex med någon som bara ställer upp, som toccata skriver är det ju inte speciellt kul. Inte undra på att så många mänär missnöjda med sexlivet om ni kvinnor ställer upp på sex såsom nu gör. Varför inte ha sex när ni är kåta istället?

Ungefär 50% av våra knull är husfridsknull.

Jag är då egentligen inte så sugen, men det skadar ju liksom inte att ha lite sex, så då gör jag det.

Hade kanske hellre tagit ett bad eller legat och kollat på en film, men det är ju inte så att det är direkt obekvämt eller otrevligt att ha sex, jag råkar bara inte vara sugen just då.

Jag tycker inte att det finns något "rätt" eller "fel", man väljer själv om man tycker att det är "värt det" att ställa upp eller inte.

Om jag mår dåligt eller har ont någonstans så ställer jag naturligtvis inte upp, men om det bara är för att jag egentligen inte har lust så gör jag det.

Hade jag helst sluppit? Ja, om det bara var upp till mig. Men nu är min mans sexbehov större än mitt, och det är nästan det enda som är "fel" i vårt äktenskap. Då tycker jag att det är värt att ställa upp för att undvika dålig stämning eller konflikter.  

Ska tillägga att det aldrig blir en fråga om "tjat" här. När min man frågar säger jag direkt nej om jag vet att det kommer inte att hända. Men om jag kan tänka mig att ställa upp trots att jag egentligen inte har lust så säger jag ja direkt.

Så jag tror inte att min man egentligen vet precis HUR mycket mindre lust jag faktiskt har än honom.

Han vet dock att jag inte har så mycket, eftersom vi pratade otroligt mycket om det här i början av vårt äktenskap.