Husfridsknull?

Så han är bra 'med' dottern (dvs älskar henne och står henne nära), men inte att göra 'sin del' av arbetet med henne?

Precis, typ de leker och busar och skrattar men så fort hon blir gnällig blir hon min så att säga...

Att det blivit så beror nog mkt på att jag tagit den rollen från början (hon hade kolik och jag ammade en gång i timmen så han kunde aldrig flika in) jag har gått och tränat några ggr och han har varit själv med henne och det går hur bra som helst! Nu är hon kinkig med maten och BVC sa att jag skulle gå hemifrån och han mata men han ger upp direkt. Natta henne kommer inte på fråga eftersom hon somnar vid bröstet (hade varit kul med en ny rutin) men han tar alla blöjor när han kommit hem och han är väldigt engagerad i henne annars.

Han ger mig mycket som man kanske glömmer när tjafset om sex uppstår. Tex sa han att äktenskapet är slentrian för vi aldrig hittar på ngt (han är alltid för trött efter jobbet och på helgerna har vi åkt till landet) det kom fram att det han egentligen menade var att vi aldrig har sex. Jag sa då som det var, att jag saknar romantiken och jag fungerar inte sexuellt utan den emotionella biten. Det var typiskt kvinnor sa han, att man ska fjäska med blommor och bli belönad... Jag förklarade att det räcker med en klapp på kinden, en kram som inte yrkar på sex osv. Jag frågade om han älskar mig och vill leva med mig, svaret blev självklart. Då sa jag att det är det jag måste känna för det är skillnad på att vara kär och vara kåt, vi är i en svacka (småbarnsperioden?) och jag behöver ditt stöd, inte din kuk! Nu har vi inte haft sex på en vecka trots att jag tagit initiativ :/ han är delaktig mer och väldigt ömsint men nekar till sex...har jag pajat nåt nu? :/ jag älskar honom ju och vill ha sex men kanske inte varje dag... Skulle ha mycket mer ork om han hjälpte mig med vardagssysslor (kan tillägga att han är deprimerad pga sitt jobb men han är nog inte helt medveten om hur en depression uttrycker sig)

Jag kan visst göra saker för min man "utan att få ut något själv" men INTE när det kommer till sex. Vad är det som är så svårt att förstå? Jag VILL skilja på äpplen och päron!

Ja, man har ju alla olika erfarenheter och jag kan förstå om man ser sex som en "stor grej", framförallt om man varit med om negativa händelser som är sexuellt relaterade. 

Sedan är det så att för mig är inte husfridsknull att min man måste tjata på mig och att jag till slut går med på det. Det gör knappast något för husfriden! För mig handlar det om att låtsas att jag visst är sugen så att han slipper tjata på mig! 

På det sättet kan det heller aldrig kännas som att han gör något mot min vilja.

Jag gör upp i hjärnan själv om jag kan tänka mig att ha sex eller inte. Kan jag inte tänka mig säger jag nej och det är inte mer med det. Men om jag kan tänka mig att ha sex trots att jag inte är sugen så har jag det. Det är ett beslut jag själv tar eftersom jag vet att min man har högre sexlust än mig.

Jag har aldrig sex om jag inte vill. Om någon man skulle kräva det av mig skulle han åka ut med huvudet först. 

Jag svarade "varken eller" då jag hade lite svårt att välja.
Det jag tycker är egentligen att det är helt ok.
Jag håller med dig TS i att man inte kan jämföra det med en snäll gest som att laga en fin middag eller annat.
Däremot är ju sexlivet något jag anser man behöver vårda tillsammans.
Att en person aldrig vill ha sex och den andra vill ofta blir per automatik ett problem i ett monogamt förhållande.
Det finns många lösningar på det.

I vårat förhållande är det inte så att jag inte har någon och han har galet mycket lust, men vi matchar inte alltid.
Ibland löser vi det genom att personen som är kåt tar hand om sina egna lustar genom att onanera.
Ibland händer det att vi "ställer upp" på varandra. Men då innebär ju inte det att vi har sex rakt emot vår vilja, utan snarare att  det handlar om att man går emot trötthet, lathet, att man är trögare i starten eller vad man nu kan kalla det.Jag kanske inte är sugen nu, men försök få mig sugen! Ungefär så. Känns det HELT fel, att inte en cell i kroppen vill ha det där sexet, säger man såklart nej. Brukar oftast bli trevligt ändå. 
 

Så du spelar inför din man? Du ljuger honom rakt upp  í ansiktet att du har lust? Aj aj... =(

Jag ser det inte så. Jag ser det som att jag helt enkelt kan tänka mig att ha sex. Jag kanske hellre legat i badet, men jag har ingenting direkt emot att ha sex. 

För mig är det precis samma sak som att trevligt och postitivt säga "det är klart att du kan ta sovmorgon idag!" trots att man själv är rejält trött och hängig och allra helst själv velat ligga kvar under täcket.

Har man själv bestämt sig för att det går bra att ha sex så finns det ingen anledning att hålla på att gnälla om det.

Precis som det inte finns någon anledning att säga "FINE! JAG GÅR VÄL UPP DÅ OM DU SÅ GÄRNA VILL DIN JÄVLA LATMASK" om man ändå bestämt sig för att ens partner kan få sova ut.  

Problemen uppstår upp om man själv inte kommer fram till något. Om ens partner trycker på och vill ha sex och man helt enkelt inte vet om man kan tänka sig eller inte. DÅ blir det nog lätt dubbla signaler, en del tjat och en jobbig situation för båda inblandade. 

Han tjatar sig inte till sex utan tar upp ämnet när det gått lång tid vilket gör att jag känner mig pressad! Han skulle aldrig vilja om jag inte ville. Däremot har jag räknat dagarna och som nån skrev innan bjudit till om det har känts ok även om jag hellre sover om det har gått ett par dagar för att undvika diskussionen senare. Att han skippar förspelet är nog för att jag har gjort det förr just för att en Snabbis ska gå snabbt! Men nu efter förlossningen behövs det där glidet :/ äh det är jag som är för pryd för att våga prata om det, det är inte så illa som det kanske lät...

Oftast låter det ju värre när man skriver än vad man kanske känner.
Samtidigt som man ibland inser hur illa saker är när man skriver ner dom som man inte tänkt på innan,.
Hoppas att du är lycklig iaf!!
Se till att han tar sitt ansvar.