• Anonym (Hur tänker män?)

    Frivilligt avsäga sig VV, Varför??

    Jag har en fråga till alla män som jag inte kan med att ställa till mina bekanta pga den infekterade stämning som alltid följer....
    Som man har jag sett hur flera män i min bekantskapskrets har frivilligt avsagt sig mer eller mindre vårdnaden av sina barn och godtagit varannan helg istället för varannan vecka. Dessa män har varit högst normala fungerande i samhället män utan vare sig missbruksproblem eller kriminalitet. 
    Av någon anledning blir de alltid irriterade, förnärmade och sura när jag frågar dem mer ingående varför. Jag förväntas nöja mig med ett "hon är dum i huvudet" "hon går inte att ha att göra med" och " jag orkar inte bråka för barnet/barnens skull"

    Som man kan jag inte fatta detta, hur kan man frivilligt inte vilja träffa sina barn mer än varannan helg?????
    Nu står jag tyvärr själv i begrepp till separation men kan säga så här. Om det är något krig som är värt att utkämpa så är det just för mina barn. Allt annat skiter jag i. T.o.m huset kan hon få om jag bara fick barnen.

    Jag väljer hellre att säga upp mig från mitt arbete och lever i en etta på existensminimum med barnen varannan vecka än att ta varanann helg med nuvarande arbete.

    Hade jag fått bestämma i mitt eget fall så hade jag mer än gärna tagit barnen varje vecka då jag anser att deras mamma som är en otrogen slampa som älskar att festa och dricka är  mer än oläplig som mor desvärre är det inte möjligt men mindre än v.v kommer jag aldrig godta.

    Så, era synpunkter? Det var inte min mening att låta bitter även om jag känner mig så just nu, är mer irriterad på bla flera av mina vänner som har offrat sina egna barn, för vad? ja jag vet inte, för att inte bråka låter ju helt sjukt i mina ögon.  

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-18 08:56
    Tack för många intressanta synpunkter. Har läst dem alla. Anledningen till att jag skapade tråden vara att för bara 6 månader sedan kunde jag aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att mina barn skulle ha separerade föräldrar. Men nu blir det så, mot min vilja och det är inte mycket jag kan göra åt det. Men en sak kan jag göra och det är att aldrig ge upp mina barn. Den enda turen jag har i denna tragiska situation är att min fru aldrig skulle vilja det heller, vi har båda samma syn på VV, men i och med att det nu aktualiseras för mig så undrar jag mer än tidigare varför vissa av mina bekanta, ja även utanför min bekantskapskrets väljer att bara ha VV. Det kan finnas många anledningar, men DE FLESTA är enligt min mening inte giltiga skäl. Jag kan i min nuvarande situation inte ens se mig i ett förhållande igen, har man blivit bränd så är det svårt att lita på någon men OM jag nåognsin skulle träffa någon ny, och hon skulle "kräva" eller föreslå att mina barn var i vägen?? Ja då hade hon inte blivit långvarig. Som tur är så är barnen relativt stora (låg och mellanstadie) så jag har redan nu dagligt kommunikation med dem via mobil, skype och chatprogram. Det kommer jag ju givetvis ha även den vecka jag inte har dem i fortsättningen. Däremot så fasar jag för ensamheten den veckan

  • Svar på tråden Frivilligt avsäga sig VV, Varför??
  • Anonym (Bonusmamma)

    Jadu TS. Den som de visste. Har inget svar direkt.

    Min Pappa vågade inte stå upp för mig och min bror, han blev totalt styrd av sin nya. Tyvärr så får han leva med det, trots att vi idag har en bra relation.

    Min sambos barn bor hos oss VV, och jag skulle inte ha respekterat min partner om han hade frivilligt gått med på VH.

    Dock, så har det krånglat en del på senaste tiden. Men han "slåss" för barnen, och vi hoppas att det löser sig!

    Otroligt skönt att se att det finns Pappor som dig!!! Klart det finns fler, men det är sällan man hör något om dem!

  • Poison82

    Echo: nä det blir inte samma kostnad. Sluta snacka om saker du inte vet ett skit om. Ingen av oss kommer ensam få lov att stå på huset

  • Echo

    Poison: huset är oviktigt. Poängen är att ni sätter era behov före barnets behov av ett hem. Det behöver inte vara huset. Men förutsatt att en av er behåller huset är kostnaden samma.

    Bästa lösningen jag sett bland bekanta är att de bodde i varsin lägenhet i samma trappuppgång. Barnet hade sitt boende hos mamman (större lgh) men spenderade lika mycket tid hos pappan.

  • Anonym (mamma)

    I den bästaste av världar så bor barnen med båda sina föräldrar och alla levde lyckliga i alla sina dagar i en rosaskimrande värld. Tyvärr ser inte verkligheten ut så för många, varken barn eller vuxna. INGEN förälder går ju in med inställningen att de ska skilja sig när de skaffar barn.

    Jag tror dock att egentligen är inte BOENDET det viktigaste utan UPPMÄRKSAMHETEN, FÖRSTÅELSEN och ENGAGEMANGET från föräldrarna.
    Tror inte det spelar nån rolll egentligen om barnet bor bara hos en förälder, vv eller vh så länge BÅDA föräldrar visar barnet att det är älskat, önskat och värt allt i hela världen.

    Ok om en förälder inte riktigt har tiden att ha barnet hos sig eller kanske inte orkar av andra orsaker MEN att då visa barnet "jag finns här, du är viktig för mig, jag älskar dig" räcker många gånger för barnet.
    Att man kommer förbi några ggr/v och fikar, leker och myser. Att UF kommer på aktiviteter på helgen, kommer på lucia, skolavslutningar. Att UF tar med barnet på dansen varje vecka eller att UF ringer varje kväll och säger god natt till barnet. 

    Jag är säker på, av mina egna erfarenheter ska jag tillägga, är väl bäst i alla trådar här på fl... att barnet känner sig mer älskat och mer "med" i familjen än om det kommer till UF varannan helg och sedan är det tack och hej å söndagen/måndagen när det åker tillbaka till BF.

    Mina barn kan jag säga, skiter nog egentligen i om de sover hos pappa eller inte. De hade nog egentligen trivts bättre att ha ETT hem men att pappa var engagerad. Att han kom på födelsedagar, att han kom på lucia, att han följer med på dansuppvisningen eller fotbollscupen, att han ringde och sa "god natt jag älskar dig" varje kväll.
    Nu blir det en kamp för barnet varannan helg att visa pappa hur bra man är, hur fin man är, hur värd man är att bli älskad, omtyckt, behövd!
    Jag tycker det är hemskt!! Det skär i hjärtat...inte att de inte BOR hos pappa utan för att han inte finns där på vardaglig basis När det var lucia häromåret så frågade inte barnen "vart är pappa?" utan frågan var "vart är morfar"...grejen är att morfar bor 50 mil bort, pappa bor i stort sätt i samma stad som oss...          

  • Regnig måndag

    Jag har periodvis "frivilligt" avsagt mig vv för att barnen inte klarat det.

    Så det där med att man inte kan respektera någon som frivilligt avsäger sig vv för vh... tja, ni är ovanligt inskränkta och fattar inte vad barnens bästa är för något.

    Att man har vh är inte ekvivalent med att man försvinner ur deras liv, det går att ha en relation men den får skötas på annat sätt än F2F.


    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • BioBonus
    Regnig måndag skrev 2012-10-18 08:15:59 följande:
    Jag har periodvis "frivilligt" avsagt mig vv för att barnen inte klarat det.

    Så det där med att man inte kan respektera någon som frivilligt avsäger sig vv för vh... tja, ni är ovanligt inskränkta och fattar inte vad barnens bästa är för något.

    Att man har vh är inte ekvivalent med att man försvinner ur deras liv, det går att ha en relation men den får skötas på annat sätt än F2F.
  • Anonym (mamma)
    Regnig måndag skrev 2012-10-18 08:15:59 följande:
    Jag har periodvis "frivilligt" avsagt mig vv för att barnen inte klarat det.

    Så det där med att man inte kan respektera någon som frivilligt avsäger sig vv för vh... tja, ni är ovanligt inskränkta och fattar inte vad barnens bästa är för något.

    Att man har vh är inte ekvivalent med att man försvinner ur deras liv, det går att ha en relation men den får skötas på annat sätt än F2F.

    fast det är väl en jäkla skillnad!!!
    Då gör du ju det för BARNETS skull och inte för att du skiter i barnet.
    När jag skrivit det så menar jag de föräldrar som verkligen SKITER i barnets bästa!

    Jag respekterar otroligt mycket folk som säger upp sin dagliga kontakt med barnet frö BARNETS skull. Det krävs otroligt mycket styrka och kärlek till barnet för att klara av det!!    
    Det är det jag försökte säga i mitt inlägg ovan också. Det handlar inte om BOENDET! Det handlar inte om att man ska ha en SÄNG till barnet där det sover varannan vecka. Det handlar om engagemang i barnet!! Så även om barnet mrå bättre av att bo hos EN förälder så kan man vara lika engagerad ändå! 
  • Anonym (heltidspappa)
    Echo skrev 2012-10-18 07:53:21 följande:
    Poison: huset är oviktigt. Poängen är att ni sätter era behov före barnets behov av ett hem. Det behöver inte vara huset. Men förutsatt att en av er behåller huset är kostnaden samma.

    Bästa lösningen jag sett bland bekanta är att de bodde i varsin lägenhet i samma trappuppgång. Barnet hade sitt boende hos mamman (större lgh) men spenderade lika mycket tid hos pappan.
    Men då är det ju bara semantik - och inte barnets uppfattning av situationen? För om barnet tillbringar lika mycket tid hos pappan, vad är det då som definerar barnets boende? Då har ju barnet sitt boende lika mycket hos båda sina föräldrar. Eller var barnet hos pappa/mamma lite när det ville och sprang mellan lägenheterna på eget bevåg, eller fanns det trots allt ett umgängesschema?
  • Anonym (xx)

    För att det är smidigt att slippa vardagsroddet. Så upplever jag det som kvinna och frånskild med barn.

  • Poison82

    Echo: läser du vad jag skriver??? Vi kan inte bo kvar i huset. Och hur kan du påstå det blir samma kostnad när den som bor kvar i huset får ta den kostnaden och den som hyr lägenheten får den kostnaden. Hur kan det bli samma sak??

    I den bästa av världar bor föräldrarna ihop men ibland fungerar det inte.

Svar på tråden Frivilligt avsäga sig VV, Varför??