Anonym (Hur tänker män?)

Äldre 17 Oct 10:41

202 svar

Frivilligt avsäga sig VV, Varför??

Jag har en fråga till alla män som jag inte kan med att ställa till mina bekanta pga den infekterade stämning som alltid följer....
Som man har jag sett hur flera män i min bekantskapskrets har frivilligt avsagt sig mer eller mindre vårdnaden av sina barn och godtagit varannan helg istället för varannan vecka. Dessa män har varit högst normala fungerande i samhället män utan vare sig missbruksproblem eller kriminalitet.
Av någon anledning blir de alltid irriterade, förnärmade och sura när jag frågar dem mer ingående varför. Jag förväntas nöja mig med ett "hon är dum i huvudet" "hon går inte att ha att göra med" och " jag orkar inte bråka för barnet/barnens skull"

Som man kan jag inte fatta detta, hur kan man frivilligt inte vilja träffa sina barn mer än varannan helg?????
Nu står jag tyvärr själv i begrepp till separation men kan säga så här. Om det är något krig som är värt att utkämpa så är det just för mina barn. Allt annat skiter jag i. T.o.m huset kan hon få om jag bara fick barnen.

Jag väljer hellre att säga upp mig från mitt arbete och lever i en etta på existensminimum med barnen varannan vecka än att ta varanann helg med nuvarande arbete.

Hade jag fått bestämma i mitt eget fall så hade jag mer än gärna tagit barnen varje vecka då jag anser att deras mamma som är en otrogen slampa som älskar att festa och dricka är mer än oläplig som mor desvärre är det inte möjligt men mindre än v.v kommer jag aldrig godta.

Så, era synpunkter? Det var inte min mening att låta bitter även om jag känner mig så just nu, är mer irriterad på bla flera av mina vänner som har offrat sina egna barn, för vad? ja jag vet inte, för att inte bråka låter ju helt sjukt i mina ögon.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-18 08:56
Tack för många intressanta synpunkter. Har läst dem alla. Anledningen till att jag skapade tråden vara att för bara 6 månader sedan kunde jag aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att mina barn skulle ha separerade föräldrar. Men nu blir det så, mot min vilja och det är inte mycket jag kan göra åt det. Men en sak kan jag göra och det är att aldrig ge upp mina barn. Den enda turen jag har i denna tragiska situation är att min fru aldrig skulle vilja det heller, vi har båda samma syn på VV, men i och med att det nu aktualiseras för mig så undrar jag mer än tidigare varför vissa av mina bekanta, ja även utanför min bekantskapskrets väljer att bara ha VV. Det kan finnas många anledningar, men DE FLESTA är enligt min mening inte giltiga skäl. Jag kan i min nuvarande situation inte ens se mig i ett förhållande igen, har man blivit bränd så är det svårt att lita på någon men OM jag nåognsin skulle träffa någon ny, och hon skulle "kräva" eller föreslå att mina barn var i vägen?? Ja då hade hon inte blivit långvarig. Som tur är så är barnen relativt stora (låg och mellanstadie) så jag har redan nu dagligt kommunikation med dem via mobil, skype och chatprogram. Det kommer jag ju givetvis ha även den vecka jag inte har dem i fortsättningen. Däremot så fasar jag för ensamheten den veckan

Anonym (mamma)

Äldre 18 Oct 11:07

#111

BioBonus skrev 2012-10-18 10:52:14 följande:

Tyvärr är det kanske det också så att mannen av ekonomiska skäl måste fortsätta jobba, trots att han vill vara pappaledig, men då går inte familjens ekonomi ihop.

Då är pappan ett offer för kvinnofällan - lägre löner för kvinnor gör det mer familjeekonomiskt fördelaktig att mamman är hemma, vilket i förlängningen kan betyda att pappan inte anses ha varit närvarande under barnens uppväxt och därför inte bör vara mer än vh-förälder...

Och inte helt sällan är uppdelningen av föräldraledigheten ett familjebeslut - vad passar oss och vår situation bäst just nu? hur gör vi för att ha bäst ekonomiska förutsättningar för att kunna vara hemma så länge som möjligt med våra barn? Men när separationen är ett faktum så har mamman plötsligt ingen del i det beslutet längre utan då används det till att påskina att pappan minsann inte varit hemma lika mycket med barnen som hon... Moment 22.

jag tjänade mer än dubbelt så mkt som pappan, ändå var jag den som var hemma... och vi fick det nätt och jämt att gå ihop..

BioBonus

Äldre 18 Oct 11:13

#112

Höghus skrev 2012-10-18 11:00:31 följande:

Biobonus: Med tanke på hur högt taket i föräldraförsäkringen är idag kan även pappor som tjänar bra vara föräldralediga. Att familjen skulle gå under är svepskäl. Det handlar om att prioritera OM man nu är intresserad av att ha en lika nära relation till barnen som mamman. Att kräva VV efter en separation och hävda att det är bäst för barnen att vara ifrån den person som är barnens primära anknytningsperson och den som står för trygghet och kontinuitet är grymt.

Jag hade förlorat massor på att vara hemma... Jag hade förlorat över 8000 innan skatt på att vara hemma idag. Det skulle påverka min familj jättemycket. Då tjänade jag mindre än min dåvarande man, men han ville vara hemma så vi delade på föräldraledigheten och sänkte levnadsstandarden lite. Självklart olika för olika familjer. Men du lägger ett enormt stort ansvar på papporna för hur familjens situation och konstellation ser ut. Att mammorna aldrig är med och påverkar hur föräldraledigheten skall uppdelas, utan det är bara pappornas otintresse som styr fördelningen. Jag antar att det är för att du talar ur din egen erfarenhet och motsäger inte den.

Men när det gäller "primär anknytningsperson" så är det ju ett resonemang som är vitkigt när barnet ff är väldigt litet, men en pappa som inte var pappaledig men i övrigt närvarande under barnens uppväxt är lika trygg som mamman. Så det är svårt att generalisera som sagt:) Och då är inte vv "grymt" av den anledningen längre, men det kan finnas andra anledningar till att det är den bästa lösningen.

Echo

Äldre 18 Oct 11:17

#113

BioBonus skrev 2012-10-18 10:32:16 följande:

Och det är precis det jag vill få fram - att det går inte att säga att barn oftast mår dåligt av vv, eller barn oftast mår dåligt av vh etc etc. Man kan framföra sin åsikt, och alla har vi rätt till våra åsikter, men man kan inte säga att det är så för alla, eller oftast för den delen, man kan bara utgå från sina egna erfarenheter och argumentera utifrån det.

Jag håller delvis med. Däremot tror jag att du underskattar barnens vilja att göra sin föräldrar nöjda. Och föräldrarnas förmåga att manipulera sina barn.
Mina erfarenheter baseras inte på vad barn som bor vv eller vh säger, utan hur de som vuxna ser på sin barndom. Det är inte ovanligt att det de sagt och gjort har grundats i en vilja att göra föräldern glad.

My entire existence was constructed by a sociopath in a sweater vest, what do you suggest i do?

BioBonus

Äldre 18 Oct 11:20

#114

Echo skrev 2012-10-18 11:17:09 följande:

Jag håller delvis med. Däremot tror jag att du underskattar barnens vilja att göra sin föräldrar nöjda. Och föräldrarnas förmåga att manipulera sina barn.
Mina erfarenheter baseras inte på vad barn som bor vv eller vh säger, utan hur de som vuxna ser på sin barndom. Det är inte ovanligt att det de sagt och gjort har grundats i en vilja att göra föräldern glad.

Och jag antar att det även gäller de vuxna som när de var barn av lojalitet med till exempel en ledsen och sårad mamma eller pappa, sa att de ville bo heltid hos denne förälder för att göra mamma/pappa lite glad, eller manipulerats till att tycka det, inte mår så bra av det när de blir vuxna heller.

Ingen mår bra av att manipuleras eller göra saker av vilja att behaga, men det gäller oavsett utgången.

Anonym (mamma)

Äldre 18 Oct 11:21

#115

Echo skrev 2012-10-18 11:17:09 följande:

Jag håller delvis med. Däremot tror jag att du underskattar barnens vilja att göra sin föräldrar nöjda. Och föräldrarnas förmåga att manipulera sina barn.
Mina erfarenheter baseras inte på vad barn som bor vv eller vh säger, utan hur de som vuxna ser på sin barndom. Det är inte ovanligt att det de sagt och gjort har grundats i en vilja att göra föräldern glad.

Det håller jag med om till 100%!! Barn är VÄLDIGT lojala och säger det de tror att man som förälder vill höra och SPECIELLT till den föräldern som de har minst kontakt med för den föräldern vill de ju absolut vara till lags, de är ju rädda för att få ännu mindre tid med den föräldern!!
Det är viktigt att inte lyssna till vad barn säger oftast utan mer hur de reagerar i olika situationer. Det de VISAR hellre än det de säger.

BioBonus

Äldre 18 Oct 11:22

#116

Och - bara för att förtydliga, min personliga erfarenhet ligger just där. Ett barn som säger till pappa att jag vil bo hos er båda, men mamma är så ledsen när jag inte är där så det kanske är bättre att jag bor hos henne. Samma barn som alltid leker med sina kompisar hemma hos sig "för att mamma inte ska behöva vara ensam"....

Som sagt - lika många olika erfarenheter som det finns individer.

Echo

Äldre 18 Oct 11:25

#117

BioBonus skrev 2012-10-18 11:20:33 följande:

Och jag antar att det även gäller de vuxna som när de var barn av lojalitet med till exempel en ledsen och sårad mamma eller pappa, sa att de ville bo heltid hos denne förälder för att göra mamma/pappa lite glad, eller manipulerats till att tycka det, inte mår så bra av det när de blir vuxna heller.

Ingen mår bra av att manipuleras eller göra saker av vilja att behaga, men det gäller oavsett utgången.

Nja, det har mest varit så att de velat bo på ett ställe men inte velat välja för att inte såra någon. Någon har även valt att flytta hemifrån extremt tidigt bara för att få ett hem.

En annan bekants barn gick från vv till vh. Varje gång barnet skulle hem frågade pappan "vill du verkligen inte stanna kvar längre". Gissa om det inte funkade då! Tyvärr är just detta barn ett av dem som inte borde ha vv... Pappan hävdar bestämt att det är barnets val.

My entire existence was constructed by a sociopath in a sweater vest, what do you suggest i do?

Höghus

Äldre 18 Oct 11:28

#118

Biobonus: föräldradagarna är från början uppdelade. Att ge bort dessa är en aktiv handling. Så är även att vara borta från arbetsmarknaden så länge att det allvarligt påverkar ens karriär, löneutveckling och pensionspoäng. Vad som kan hända annars är ingen hemlighet. Sen är det ju ofta så i familjer där mamman tar ut mest föräldraledighet att hon också är den som vabbar, jobbar deltid, fixar kalas, ser till att skolväskan är packad, lär känna barnens kompisar osv. Hon är tryggheten i vardagen medan pappa är lekfarbrorn som läser godnattsaga ibland. Barnen har därför ofta ett större behov av att vara nära mamman. Förlorar man 8000 innan på FL skatt tjänar man dessutom så bra att det borde gå att planera och lägga undan under graviditeten.

Anonym (mamma)

Äldre 18 Oct 11:29

#119

BioBonus skrev 2012-10-18 11:22:21 följande:

Och - bara för att förtydliga, min personliga erfarenhet ligger just där. Ett barn som säger till pappa att jag vil bo hos er båda, men mamma är så ledsen när jag inte är där så det kanske är bättre att jag bor hos henne. Samma barn som alltid leker med sina kompisar hemma hos sig "för att mamma inte ska behöva vara ensam"....

Som sagt - lika många olika erfarenheter som det finns individer.

Absolut och i ett sånt här fall är det också svårt att veta om barnet verkligen tycker så själv, om mamman tutat i barnet nåt eller om barnet säger så för att få uppmärksamhet hos pappa? barn är inte alltid lätta att tolka

Barn vet inte alltid vad som är bäst. Barnen går ju mkt på känsla också. Barn tänker inte logiskt. De går efter här och nu "om jag gör såhär så blir det nog bäst för mamma/pappa".
Dessutom vet de ju inte konsekvenserna av ett beslut, i alla fall inte konsekvenserna i längden.

Barnet går ju bara på känslan och det är ju då man som förälder måste vara vuxen nog att ta ett moget övervägt beslut ÅT barnet! Mindre barn ska ALDRIG bli ställda i den positionen att välja...

Anonym

Äldre 18 Oct 11:32

#120

Anonym (Vad ska man göra) skrev 2012-10-18 10:34:01 följande:

Det är nog svårt att ge ett generellt svar på din fundering. Man får nog titta på varje enskilt fall.

Själv står jag inför ett helt annat problem...
Barnens pappa lyfter i dagsläget knappt ett finger för hem och barn eller mig heller vilket har resulterat i att jag inte längre vill leva i denna relation.
Eftersom en del bekanta har separerat så har vi så klart diskuterat kring detta med hur vi skulle vilja göra med vårdnaden osv.
Han vill så klart ha v.v. Inget problem med mig, men om han redan nu anser sig ha möjligheten att ha det fulla ansvaret för barnen och allt runt omkring varannan vecka om vi separerar. Varför kan han inte ta det ansvaret nu så vi inte separerar???
Samma visa i de förhållanden vi sett spricka...

I vilket fall så vill jag inte bo här. Det finns inget som binder mig till denna plats. Inte jobb, inte vänner, inte släkt eller så.
Det enda är barnen och deras kompisar som finns här. Jag kan alltså tänka mig att flytta 60 mil utan problem.
Och jag har hittills i hela livet hållit på och prioriterat alla andra över mig själv och det är slut med det nu.
Men barnen då...
Jag vill inte slita bort dem ifrån skolan, jag vill inte leva utan dem och jag vill inte rycka bort dem från deras pappa.
Så då får väl jag för min egen hälsas skull välja varannan helg med mina barn.
Och då kommer så klart funderingen på hur det ska gå för maken att fixa att vara boendeförälder på heltid? Han som inte klarar av ens 5% i dagsläget...

Jag får väl stanna kvar här och må skit för att göra alla andra nöjda. Vem bryr sig om mig...

så du menar att dina barn binder dig mindre vid platsen än övriga ting på andra? ja bra förälder sådär :/

Frivilligt avsäga sig VV, Varför??

INNEHÅLL