• Anonym (Såå trött)

    Vuxna "styvbarn" hatar mig

    Hjälp! Hur hanterar man sambons vuxna barn när de hatar en? Träffade min sambo för 5 1/2 år sen. Han var gift men lämnade henne när vi känt varann ca 2 år. Han skilde sig och bodde hos mig 1 år. Gick sen tillbaka för att få ordning på sin relation till sina 3 söner, som var jättearga! 6 mån senare kom han tillbaka, vi köpte hus och allt verkade lösa sig. Problemet är att han fjäskar enormt för sina ungar och vill ha dem hos oss mycket. Jobbigt för mig eftersom de tar stor plats, tränger undan mig. Och han låter det ske, blir arg på mig när jag blir ledsen. De vuxna barnen är oartiga mot mig. Svarar knappt på tilltal och visar ingen vilja att skapa en relation med mig. Sambon är sur för att jag mår dåligt av att träffa hans otrevliga barn. Vill inte träffa dem mer än nödvändigt, ändå envisas han med att ta hit dem ofta. De stannar få ca 2 dygn och innebär att jag blir helt utfryst och tvingas in i sovrummet... De tar all plats. Är så besviken och förbannad på min sambo som kör över mig och gång på gång tar hit ungarna utan att ens fråga mig om det är ok! Det är ju även mitt hem!! Vi är i 50-års åldern och hans söner är 24,22 och 20. Jag har också 3 barn sedan tidigare. Vuxna de också och uppför sig som vuxna, så där finns inga problem. Vad ska jag göra? Mår så dåligt av att bli "överkörd" i mitt eget hem. Är jättestressad av detta och det påverkar mina känslor för sambon negativt att han är så okänslig för mina känslor och behov.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-20 12:04
    Jag har förklarat för min sambo hur dåligt jag mår av att han tar parti för barnen mot mig. Möter ingen förståelse, tvärtom får jag kritik för att jag inte passar upp på dem! Lika bra att få det klarlagt... fick höra att han inte vill ha "någon gnällig kärring"! Så nu är förlovningen bruten, förhållandet över och jag vet inte hur jag ska orka igenom julen. Mina barn kommer på julafton och hans på juldagen. Rena mardrömmen!
    Sambons barn lär bli överförtjusta över mitt nederlag. De vann! Känns väl bra för de styvmors-hatare som kommenterat min tråd också antar jag.
    God Jul

  • Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig
  • Lilje
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 18:14:01 följande:

    Håller med igen!

    Varför tycker ni att detta är så provocerande? Vi gömmer oss inte bakom falska leenden utan står upp för vad vi känner för en person som i detta fallet representeras av ts .  
    :)

    Jag tar heller strulet med någon som inte gillar mig, än det där falska leendet man vet vänder sig mot en när man lämnat.
  • Anonym (Hmm)
    Lilje skrev 2012-12-15 18:15:25 följande:
    ...

    Visst har han ansvar, och det känns ju som han tar sitt ansvar, och försöker fixa relationen till sina söner.

    Ja och det skall ha verkligen ha kredit till. Hur många trådar läser man inte där pappan bara försvinner med sin nya och det dessutom när barnen är små. Här har vi en ansvarskännande pappa som inte släpper sina vuxna söner trots att ts gnäller.
  • sextiotalist
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 18:20:03 följande:

    Ja och det skall ha verkligen ha kredit till. Hur många trådar läser man inte där pappan bara försvinner med sin nya och det dessutom när barnen är små. Här har vi en ansvarskännande pappa som inte släpper sina vuxna söner trots att ts gnäller.

    Och ännu mer trådar där pappan struntar i sina yngsta barn och bara fokuserar på de förstfödda. Det är precis lika illa.
    *tackar än en gång för en sambo som ser alla sina tre barn som likvärdiga och skulle aldrig tillåta utfrysning av någon hemma, men vi har ju facit i hand, tre syskon som är supertighta och bra relationer mellan samtliga* 
  • Anonym

    Jag förstår dem. De anser att du är orsaken till brytningen mellan deras föräldrar vilket du på sitt och vis är. Förvänta dig inga pussar och kramar därifrån...

  • Anonym

    Ska du verkligen fortsätta vara kvar i relationen? Tänk lite framåt, hur kommer det bli framöver? Kommer de någonsin att acceptera dig? Hur blir det när en av er avlider – kommer det bli uppslitande arvstvister pga. barnen?


    Jag hade nog sagt upp relationen och gått vidare i mitt liv. Kanske hade jag hittat en ny man, kanske inte. Men det är bättre än att stanna och bli behandlad som en dörrmatta.

  • Lilje
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 18:20:03 följande:

    Ja och det skall ha verkligen ha kredit till. Hur många trådar läser man inte där pappan bara försvinner med sin nya och det dessutom när barnen är små. Här har vi en ansvarskännande pappa som inte släpper sina vuxna söner trots att ts gnäller.
    Sant.  Tråkigt bara om han då tvingas välja mellan sin nya kvinna och sina egna barn.  Jag vet direkt vad jag hade valt om någon vågat sätta et ultimatumet.
  • Anonym (Hmm)
    Anonym skrev 2012-12-15 18:24:41 följande:
    Jag förstår dem. De anser att du är orsaken till brytningen mellan deras föräldrar vilket du på sitt och vis är. Förvänta dig inga pussar och kramar därifrån...

    Är det fint egentligen med denna acceptans av andra som bryter in i familjen, tar över man och barn medan biomamman eller biopappan bara skall stå bredvid milt leende. Eller att barnen glatt accepterar allt och alla? Jag tycker faktiskt inte att det känns sunt.
  • Regnig måndag
    Lilje skrev 2012-12-15 18:15:25 följande:
    Vad tror du själv..?  Jag kan gärna stava ut det till dig i små ord, men det är ju rätt uppenbart var hon är skyldig till.  Det stod även i min post som du citerade.

    Visst har han ansvar, och det känns ju som han tar sitt ansvar, och försöker fixa relationen till sina söner.
    Jag frågar för att jag vill veta hur du tänker. Jag frågar inte för att jag vill att du ska vara nedlåtande.

    Vad är det som är så uppenbart skyldig till?
    Menar du "Oskyldig är hon ju inte, om hon inlett en relation med en gift man."?

    Jag antar att du menar att brottet är att man inleder ett förhållande med en gift man, men vad gör hon sig skyldig till?
    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • Anonym (Hmm)
    Regnig måndag skrev 2012-12-15 18:30:23 följande:
    Jag frågar för att jag vill veta hur du tänker. Jag frågar inte för att jag vill att du ska vara nedlåtande.

    Vad är det som är så uppenbart skyldig till?
    Menar du "Oskyldig är hon ju inte, om hon inlett en relation med en gift man."?

    Jag antar att du menar att brottet är att man inleder ett förhållande med en gift man, men vad gör hon sig skyldig till?

    Vad vinner du på att vidga diskussionen till något helt annat än vad problemet i ts är annat än att flytta fokus? Du har fått svar flera gånger om och det räcker. Starta du en tråd om vuxna människors relationer och ansvar när det gäller deras förhållande.
  • Regnig måndag
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 18:11:46 följande:
    Är det inte så vi agerar i de flesta fall? Via de känslor vi har, lite per automatik. Sätter man sig ner och analyserar hur man uppför sig - eller inte uppför sig - så hade man inte haft tid till annat. 

    När jag läste ts kände jag instinktivt för de tre killarna som inte ville leka med i styvmors bild av familjeidyllen Tomten är far till alla barnen. Jag tänkte efter hur jag hade agerat och kom fram till att jag hade aldrig accepterat denna kvinna och definitivt aldrig hennes försök att skapa en relation till mig och eftersom killarna inte heller  går med på detta känner hon sig utanför.  
    Nej det vill jag inte påstå att "vi" gör. En första tanke kanske, men därifrån till handling är steget långt.
    Att instinktivt agera utifrån känslor är något jag förknippar och accepterar hos små barn, redan i 4-5års åldern ska börja ha en viss impulskontroll. Av vuxna förväntar jag mig definitivt annat (bortsett från allvarliga, traumatiska händelser)

    Jag tolkar inte alls situationen som du gör. Barnen har redan en relation till TS iom att hon har ett förhållande med deras pappa. Sen uppfattar jag det att TS är rejält less på att bli behandlad som skit i sitt eget hem och att det är pappan(möjligen) som försöker få till tomtebolyckan men att TS vill bli behandlad med sedvanlig respekt i sitt eget hem.
    Det är inget märkligt. Jag förväntar mig också att de gäster jag har kan uppföra sig och pratar med mig som normalt folk. Tjurar de och är allmänt otrevliga så är de inte välkomna hem till mig mer. Så tror jag alla, tom du resonerar.

    Jag hade kunnat förstå barnen om de varit i yngre tonåren och nedåt, men nu handlar det om vuxna människor, visserligen unga vuxna men ändock. Man ska kunna ha vissa fullt normala krav på andra vuxna, som att de visar sin omgivning med normalt hyfs och vett.
    Jag har inte betalt för att vara snäll!
Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig